Vårruset
Igår hade vi riktigt kul, alla tjejerna i familjen sprang Vårruset i Växjö. Vi hade tur med vädret, det var alldeles lagom temperatur för att springa, ingen nederbörd men inte gassande sol heller. Vi började sist i sista gruppen och rundade massor av folk. Paula tyckte det var jättekul, hon satt och brummade och lät som en liten men entusiastisk bil i vagnen. Äldsta dottern tyckte nog att nya skor var lite smärtsamt, vi gick ut fort och ökade 
Halva tiden fick jag köra i diket för att komma förbi, hålla höger är svårt verkar det som. Det var väldigt många som gick över hela banan. Tror några tog illa vid sig att bli omsprungna av en barnvagn, men jag såg med flit till att vi startade sist så de som eventuellt hade åsikter kan hålla dem för sig själva. När vi gick i mål hade vi rundat minst två startgrupper.
Mellandottern sprang som en gasell, henne såg vi i starten, men sedan försvann hon som en avlöning! Träningen har fungerat bra för henne, det ger snabbt resultat!
Bild: Paula tyckte det sög att behöva vänta i starten, då var det inte alls roligt att vara liten.
Väl hemma hade äldsta fixat en tacopaj som bara var att värma på i ugnen så vi kunde ha maten klar redan innan alla duschat klart. Smart planering, sådant gör livet mycket lättare. Paula slocknade utan att bråka alls efter en lång dag, nattningen gick jättefort!
Jag är så glad att det gick bra för oss allihop, träningen verkar faktiskt fungera för oss allihop. Nu ska vi bara kurera äldstas handled och mellantjejens skuldra så är allt frid och fröjd.
Ikväll är det orientering på lokala motionsgården och därefter hade jag tänkt att träna styrka, och förmodligen får jag med mig mellandottern. Äldsta åker hem till sitt idag tyvärr så vi blir bara två på gymmet. Det finns inte på kartan att jag ska missa gymmet, jag har varit igång regelbundet i tio veckor och tänker inte missa nu!
Ha en fortsatt trevlig dag!
Gillar
Kommentarer
-
Åh, vad jag saknar tiden då jag kunde springa/jogga
Men det är rätt skönt, och ansträngande, att stava också.
Så lika ni är, dina äldsta döttrar och du! Kul att ni har ett gemensamt intresse för löpningen
-
Förstår det gittan52, jag skulle sakna löpningen något fruktansvärt om jag blev tvungen att sluta. Stavgång är väldigt jobbigt, jag har lite svårt att få till det meditativa som jag kan få med löpningen men det beror säkert bara på ovana med stavarna. Jag är väldigt klumpig med dem fortfarande och måste tänka "höger, vänster, höger, vänster" fortfarande
Ja man kan se släktskapet, eller hur?
-
Låter som en kul dag! Bra gjort att springa med barnvagn och passera så många.
-
Tack mosel, det svåraste var att inte springa på någon som inte såg att vi kom i hög fart bakifrån och bara kliver ut framför oss. Det var lite läskigt när de bara kliver åt sidan, rakt in framför oss, men jag tror inte jag körde över några hälsenor eller tår
-
Jag förstår att det var svårt. Första gången jag var med på Tjejmilen missbedömde jag totalt min egen form så jag startade i en grupp som det visade sig vara alldeles för långsam för mig. Så jag kom ikapp massor med folk hela tiden (jag tror de missbedömde åt andra hållet, en för snabb grupp ) och många gick ju kors och tvärs över vägen så man kom ju knappt fram när man ville springa om dem, fick bitvis zickzacka. Jag hade ju ingen barnvagn men det var jobbigt ändå.
-
Den var ju annorlunda förstås
Det vanligaste är väl annars att folk ställer sig i en grupp som är för snabb för dem på Tjejmilen, så de måste börja gå jättetidigt fastän de ställt sig i en grupp som rimligtvis innebär att de ska springa hela vägen rätt fort Antingen överskattar de sig, lätt hänt, eller struntar i att de är i vägen för de som faktiskt vill och kan springa så fort som de anger. Jag misstänker faktiskt det senare, det är för många för att vara misstag helt enkelt och jag tror helt enkelt att de vill komma i mål tidigare på eftermiddagen och skiter i att visa hänsyn. Fast jag kanske bara är cynisk och bitter efter över tio med Tjejmilen, kan faktiskt vara så också
Vårruset är nog lite annorlunda, där tror jag majoriteten faktiskt inte har koll. De tror att de har bättre/sämre kondition än de har och hamnar galet helt enkelt. Många blir nog rekryterade av välmenande kollegor/släkt/vänner och vet inte var de ska vara, så de ställer sig i mitten typ
-
Ja,, man undrar ju för du har rätt i att det är många som går fast de startat i snabbare grupper. Det borde Inte vara svårt att gå på ena sidan så folk kan springa förbi på den andra. Man skulle ha en tuta eller ringklocka med sig. Senast jag sprang var jag i rätt grupp men sprang ändå förbi många som borde ha varit snabbare än mig (då de anmält sig till snabbare grupper). Ja, kanske är det så att de bara tar en tid/grupp utan eftertanke. Vårruset har jag aldrig sprungit.
Senast uppdaterad 15 maj 2019 18:06
-
hahaha du och maken tänker lika, han ville ge Paula en sådan där gummituta som hon skulle kunna sitta och honka med
Enda nackdelen med det är att det skulle driva MIG till vansinne tillsist Egentligen borde du testa Vårruset, om inte annat för att du redan sprungit Tjejmilen och fixat det. 5km fixar du ju lätt i så fall
Senast uppdaterad 16 maj 2019 11:17
-
Ja, det kanske är enerverande att höra en tuta i 5 km, haha. Jag kommer nog vara med i Vårruset någon gång men jag har haft oturen att skada mig varje år och måste sluta jogga så jag varit helt otränad på våren och måste börja om.
-
Oflyt! Håller tummarna för att du får vara hel nån gång så du kan vara med! Det är ett ganska sympatiskt sätt att spendera en kväll faktiskt
Trots trängseln
-
Tack! Ja , det hoppas jag med. Jag var faktiskt med en gång i Vårruset i min ungdom när jag tänker efter men då gick vi så jag vet att evenemanget var trevligt. Men nu vill jag springa om jag ska vara med. Får se nästa år.
Logga in för att skriva en kommentar.