Vackert så det värker
Det är vackert så det värker i "min skog" nu. Det finns inte så många sådana här oaser kvar i Stockholm, det mesta bebyggs och försts, men Ursvik är orört. Jag tror det är naturreservat, jag hoppas det är det åtminstone.
Medan jag tassade runt på ett av Stockholms tuffaste terrängspår och tittade på allt det vackra hann jag kliva snett och vint, men jag tror löpskolningen med Team Nordic Trail börjar betala sig för benen korrigerade själva, blixtsnabbt så fort det började gå snett. Det blev lite smådramatiskt ett par gånger, men inget som fick mig att tappa rytmen.
Det som kommer att vålla mig huvudbry är inte de två eller förhoppningsvis tre varven jag hinner göra i mer eller mindre ljusa förhållanden, utan de två eller tre varv jag måste göra i mörker. Jag får träna helt enkelt, det är ju rätt årstid för det och jag bor inte långt från spåren.
Då får jag samtidigt med backintervaller, det finns gott om backar i Ursvik, och jag får allsidig träning för hela kroppen. Trail är bra på det viset. Man blir jämntrött i kroppen på ett sätt man inte bli av asfaltslöpning. Utan att ha så mycket bevis för mina påståenden skulle jag vilja påstå att de tär mindre risk för överbelastning om man springer mycket i skogen. Jag skulle vilja påstå att det är bana och asfalt som sliter mest.
Kan man annat än njuta av de här vyerna? Det är så vackert att det kniper lite i hjärtat. Lagom svalt och allting perfekt. Jag kände när jag smög omkring i skogen att jag inte är helt återhämtad sedan sist så jag lät benen jobba på som de kände för, och nu är jag inte helt uppdaterad på just den här banan men om det inte var personbästa så var det åtminstone fruktansvärt nära.
Det tog mig 2 timmar och 3 minuter att avverka 15km-spåret, och även om det inte låter så snabbt så är det väldigt snabbt för mig eftersom Extremebanan bjuder på nära 240 höjdmetrar också förutom att den ska vara 15km lång. Min klocka säger förvisso 14,8m men den är alltid lite taskig på det viset så det är säkert 15km som de säger. Fem varv där. Det ska jag greja. 
Om man leker med tanken att jag klarar av att hålla alla 5 varven mellan 2 och 2,5h så bör jag klara loppet på runt 12 timmar, kanske lite snabbare om jag har tur. När jag sprang 100km tog det mig större delen av 15h men det var på en i jämförelse flack och snabb bana utan rötter och sånt. Jag har verkligen något att jobba för nu!
En sådan runda som den jag tog idag kostade så pass mycket energi att jag i stort sett skulle kunna ge mig själv carte blanche vad gäller maten, men jag är inte så intresserad av det. Jag vill ha vettig, nyttig mat även om jag råkat göra av med massvis med kalorier. Älskling hade köpt hem rågkusar när jag kom hem, en sådan med ost var helt gudomligt gott. Mättande också, det hade jag sånär glömt. Snacka om att förstöra den lilla aptit jag hade lyckats jobba upp.
Jag har haft nästintill obefintlig aptit på sistone. Det har kunnat gå både 16 och 18 timmar innan jag tvingat mig själv att äta något. Jag borde kanske bli oroad, men eftersom vågen inte protesterar, jag håller vikten rätt bra, så tänker jag inte gunga båten. Händer det något dramatiskt på vågen får jag ta itu med det då. Jag antar att det är med hunger som med allt annat, det kommer och går i vågor. Ibland är man mer intresserad av mat, ibland mindre. Jag tänker inte svälta ihjäl frivilligt i alla fall, det är så prestationssänkande för mina tävlingar i vår! Om aptiten fortsätter att utebli får jag fundera ut något fantasifullt sätt att kicka igång den igen. Men det tar jag om det blir aktuellt. 
Det ska bli kul med träffen på lördag, jag har valt ut det jag ska ha på mig alla redan och har faktiskt tänkt tvätta min löparrygga innan vi ses så att vi slipper sniffa på den stinkbomben. Den har varit med en del och luktar som något som katten släpat in. 
Eftersom det kan bli väta på lördag tänker jag se till att ha en vindjacka jag kan dra över tröjan, samt lite varmare tights än vanligt så löser löpningen resten. Blöt blir jag ju ändå, så då kan jag ju se till att skydda mig mot vind och nerkylning istället.
Gillar
Kommentarer
-
Det var väldigt fint, men oj vilken oländig terräng. Jag vet inte om jag hade vågat gå där i regnhalka bland rötterna och stenarna.
Jag har sällan dålig aptit, inte ens när jag är förkyld. Det är bara när jag är stressad som jag inte kan äta.
Hoppas du får trevligt på träffen
-
Fin natur. Men vete sjutton om jag skulle våga springa där heller - inte ensam i alla fall.
-
Snygg outfit du valt 👏👏Tråkigt väder blir det tyvärr...men vi är inomhus...så där är det varmt och mysigt. 👍
-
Paloma, det var jättetorrt och fint nu, så jag kan inte skylla på halka. Det var helt och hållet mina stora fötter som orsakade rabaler i rötterna
Jag har telefon med mig för säkerhets skull, med aktiv spårning så mannen i mitt liv kan gå in och se var jag är när som helst. Tack vare klockan kan han t om se puls och vilken fart jag håller, så händer det något är han den förste som vet det och han vet exakt vart också
Utan den klockan hade jag aldrig vågat ge mig ut i skogen så där!Jag ser fram emot lunchträffen, det ska bli skoj! Som tur är så är tröjan jag valt av den där typen som är lagom varm, så länge de inte brassar på allt för mycket med elementen förstås. Det är lite fleeceaktigt material i tröjan, så det riskerar att bli grymt varmt om det är ett hett ställe
Logga in för att skriva en kommentar.