Vad jag kan!
Det är nästan som om det där lilla fartguppet igår gav mig extra skjuts idag. Vi hälsade på min pappa idag, Paula sprang mest ute och lekte och var superlycklig över att få springa själv i den stora trädgården.
Efter det skulle jag springa hem, 16km.
Okej jag sprang fel, det skulle ha blivit 16km om jag hade varit lite mer vaken i korsningarna, och vägvalet var inte det mest plogade, så det blev över 19km tillslut - men jag besegrade rullstensåsen! 179 höjdmeter är 179 fler än jag får på löpbandet 
Eftersom jag anade att solen skulle gå ner innan jag hann hem hade jag min pannlampa, och det var en smart grej. Jösses så mörkt det blir på landet, i skogen, när solen gått ner helt.
Sedan började det snöa. Mycket.
Jag frös lite i början, men det gick över. Jag höll värmen genom att springa, även om det gick väldigt sakta. Nu kan rullstensåsen ha med saken att göra, och det mjuka, undanglidande underlaget.
Men jag är mycket mer nöjd med den här löpningen än förra, då jag kände mig helt misslyckad.
Varför? Jo, jag besegrade elementen, jag besegrade rullstensåsen, jag besegrade distansen och jag tog mig hem för egen maskin trots att jag bara fått i mig en soppa innan.
Jag snodde en shake direkt när jag kom hem, en het soppa efter badet och ganska snart ytterligare en shake så jag tror faktiskt jag ligger rätt okej till ändå.
Till och med när snön vräkte ner i sidledes och jag knappt såg vägen tog jag mig fram i långsam löpning. Jag följde de vita strecken så länge det gick, och hjulspåren efter det. När även de var borta var jag inom synhåll för samhället och kunde följa snöstolparna sista biten, på den vintervita släta vägen bakom mig snöade mina fotspår igen.
Det var roligt! Det var för såna här oväntade upplevelser jag springer, för rätt vad det är händer något spännande och då får jag vara med om det
Så glad jag är nu!
Ha det bäst, allesammans 
Gillar
Kommentarer
-
Men tusan så imponerad jag blir av dig!!! Jag får energi bara av att läsa ditt inlägg och det är nästan så att jag också vill ut och springa i vintermörkret själv - men jag springer inte och har aldrig gjort annat än sporadiskt när jag var yngre och dessutom är jag mörkrädd och kommer inte göra det, men känslan i ditt inlägg smittar
Önskar dig en en skön söndag -
Vilken fin avslutning på kvällen
-
Tack KaLiJe, det är så otroligt häftigt att springa med pannlampa. Fast jag valde att inte ha på "Zombies run!", för hur mycket jag än gillar den appen så är det läskigt att höra zombies i lurarna när det är mörkt ute
Gittan52, ja, det blev inte så dumt
-
Haha, visste inte ens att det fanns zombieljud att spela. Själv har jag fullt upp med min egen fantasi - även om det mest är älgar jag är nojig över ^^
-
KaLiJe, det är ett spel egentligen, där du ska springa ifrån zombies bland annat, och är de för nära hör du dem (och det är ruggigt om man har bra lurar, för då låter det som att de är bakom dig på riktigt)
Men älgar? Har ni mycket älg hos er? Vet att ko med kalv kan vara aggressiva om man kommer för nära, så jag är inte alls förvånad om du tycker de är obehagliga.
-
Imponerande !
-
Tack mdedm12e!
-
Häftigt att du kan springa så långt! Och strongt gjort att göra det med så mycket snö ❄️
Senast uppdaterad 12 mars 2023 19:43
-
Tack Nira74, det mest fascinerande är att jag gör det på 800kcal/dag. Det upphör aldrig att fascinera mig, vad man klarar av!
-
Egentligen inte mycket älg men det förekommer och vi bor ute i en by med skogen inpå knuten så jag undviker iaf. att gå på promenad i mörkret. Det blir inte speciellt njutbart när jag hela tiden nojar för vilda djur... :)
-
Förstår det, då hjälper det inte att veta att de är räddare för dig än du för dem. Jag känner samma för vissa getingar. Hjälper inte att veta att de "är fredliga" eller "inte bryr sig", jag oroar mig för dem ändå.
-
Precis så är det
-
Härligt LadyG, bra jobbat!
-
Tack Johan!
Logga in för att skriva en kommentar.