Vader igen
För att tro är ju att förlita sig på något utan att ha bevis för det. Det är ju det som är tro.
Jag tror inte på gud. Jag tror inte heller att han inte finns. Jag kan varken bevisa eller motbevisa hans existens, så jag får helt enkelt sälla mig till skaran ovetande. Jag vet inte.
Jag önskar ibland att jag kunde tysta den där vetenskapstörstande delen av min hjärna, få den att tiga. Håll käften, jag vill tro i lugn och ro.
Jag tröstar mig med att vetenskapen är ung och i sin linda fortfarande, att vi kanske får förfinade metoder att mäta och väga saker i framtiden? Men om vi bevisar att Gud finns, gör inte det tron överflödig?
Det vore ganska tråkigt, eftersom då skulle vi ju veta att han finns med allt vad det innebär. En del skulle börja be till honom för att få saker, de flesta faktiskt. Människan är med väldigt få undantag egoister. Men hur många skulle behålla den osjälviska, godhjärtade delen av religionen? De fina delarna, de som baserar sig på just tron, skulle kanske försvinna helt.
Det kanske är så att vetenskapen och religionen bör hålla sig i från varandra. Tron mår bäst av att vara just tro, inte vetskap. Och vetenskapen gör bäst i att hålla sig borta från religion, för vad säger det om våra kunskaper om naturlagarna och därmed också vetenskapens framsteg om det faktiskt är möjligt att gå på vatten, återuppstå, väcka döda och borta obotliga sjukdomstillstånd?
Man hinner grubbla ganska mycket när man gör vadpressar, tåhävningar och benböj.
Kommentarer
-
Man ska nog aldrig säga aldrig...
-
Först när jag höll på och läste så tänkte jag att det där är ju helt rätt. Om någon bevisar så försvinner ju tron. Då blir det ju så att vi VET. Men sen när jag fortsatte läsa och kom till resonemanget att den godhjärtade delen av religionen skulle försvinna så fick jag en annan tanke i mitt huvud. Om gud skulle bevisas finnas, så skulle det ju givetvis betyda att fler skulle börja be om saker som de vill ha (som du menade så är människan med väldigt få undantag egoistisk), men å andra sidan så skulle det ju bevisa i alla fall en del av det som skrivits, sagts och gjorts i guds namn. Sen om det skulle vara någon av de hinduiska gudarna, Allah eller den kristna Guden som visar sig vara den rätta spelar ju mindre roll. Då skulle nog en hel del faktiskt sålla sig till mängden och följa den rätta läran för just den guden. Och det måste ju bli till det bättre. Eller är jag ute och cyklar. Jag kan vara det. Jag har precis avslutat min semester och är mer än en aning trött. Dessutom har jag själv haft en del funderingar på det där med tro, ivrigt påhejad av min mormor som trodde jag skulle bli präst eftersom jag gärna tittade i hennes bibel när jag var liten. Men jag måste nog säga mig vara agnostiker. Det är inte bevisat att Gud finns men inte heller motsatsen är bevisad. Tills dess att något är bevisat håller jag båda möjligheterna som tänkbara.
-
Jag önskar många gånger att jag kunde lägga mitt agnostiska jag åt sidan och få tro på något. Men man kan ju inte intala sig att tro på något heller. Men det vore skönt många gånger att kunna lägga sitt i händerna på något, och verkligen tro på att det skulle fungera utan min kontrollmani. En tro hjälper att dela ansvaret.... Men tills den dagen kommer får vi agnostiker vara starka och tro på oss själva :)
Logga in för att skriva en kommentar.