Vadkrångel, kanske..?

Osäkerheten bottnar i att vaden inte klagar nu, när jag slutat springa. Men under själva passet idag hotade vaden att knyta sig lite titt som tätt, med början vid 2km ungefär. Eftersom jag inte tordes öka, gissa två gånger varför, så kom jag aldrig upp i tröskelpuls som jag hade tänkt mig så känns passet lite bortslösat. Det kan bero på överansträgning, kanske, även om jag inte känner mig överansträngd. Men det kan lika gärna bero på saltbrist, noterade jag efter att ha konsulterat mina anteckningar. Jag får i mig i genomsnitt 6g salt per dag, SLV rekommenderar 5g/dag till normalt aktiva människor och jag är allt annat än normal. Det kan bero på ett antal olika saker, det enda jag vet är att det inte är de sedvanliga hjärnspökena inför tävling. Jag viftade nämligen bort vaden i början, som just varandes ett utslag av nerver inför Karlstad 6-timmars. Men benet hotar inte att vikas sig pga ett hjärnspöke. Men nu är det borta, och efter att ha stretchat och känt efter lite kan jag inte ens peka på vart det satt mer generellt att det satt i vaden. Mysko. Jag skippar hur som helst resten av den planerade viktnedgången, paranoian inför tävlingen börjar sätta in och jag behöver för övrigt ladda - inte arma ut kroppen ytterligare. Så tävlingsvikten får väl bli 65,5 då, så får vi se hur det går i övrigt. Det ska bli så himla kul!!! Jag ser fram emot Karlstad-tävlingen så mycket, jag tror det kan bli hysteriskt rolig!!!

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.