Väldigt nöjd

Om det gick mindre bra med träningen i tisdags så kompenserade benen för det idag. Skillnaden kanske var att jag sprang ute, eller att jag var sugen och utvilda för en gång skull. Kände inte av någon träningsvärk eller stelhet alls. Kunde dra iväg nästan direkt i ett tempo som jag bara kunde drömma om för några månader sedan, och till min stora förvåning kunde jag öka farten efter det.

Idag lyckades jag disponerade krafterna perfekt, snabbaste kilometern var den sista och jag hade kunnat trava på ett tag till om jag hade velat. Den för mig viktiga 5km-passeringen skedde på 34:45 vilket ger en snittfart på under den magiska 7-minutersgränsen, 8,6km/h på löpband för den som vill testa. Trots att jag stannade upp på ett övergångsställe för att släppa förbi en bil som körde onödigt fort och trots att jag lämnade företräde till en cyklist. Jag tappade rytmen lite, men hittade den igen så snabbt att jag inte tror det påverkade mig speciellt mycket idag.

Det kändes att styrketräningen gjort något med benstyrkan. Så här starka ben har jag inte haft på länge, känslan av att trycka på uppför, orken, accelerationen. Ni som springer regelbundet förstår. Det är magi när det händer. När benen svarar, hjärtat bonkar och lungorna jobbar men det fungerar. Det är jobbigt, men inte överdjävligt. Svetten sprutar i takt med endorfinerna och så möts jag av den här fina artikeln när jag kommer hem: Regular exercise may keep you body 30 years younger 

Nästan som om världen konspirerar att hålla mig springandes, lockar med alla möjliga medel och frestar med roliga lopp. Som om inte alla hälsofördelarna var motivation nog! 

Nästa mål blir förstås milen på under 70 minuter. Det vore en fjäder i hatten, en stor en dessutom! 

Å andra sidan skulle jag vilja kunna pressa mer än 40kg i bänk, nu när jag tangerat personbästat. Jag vill kunna knöböja mer än 65kg, jag har tangerat det personbästat också. Det jag är längst ifrån att nå är 80kg i marklyft, 15kg är ganska mycket.

Men ingenting är omöjligt!