Vårsol, vikt och värme

Imorse visade vågen ett mycket trevligt skutt nedåt, igen. Nu stannade vågen redan på 64,5kg ochdet trots att jag har träningsvärk, vilket brukar betyda att jag i vanliga fall går upp i vikt snarare än ner. Men jag tänker inte klaga!

Så underbart att kunna springa ute, jag har till och med blivit för varm och svettig i solen. Så underbart, jag frös inte så tänderna skallrade! Jag har längtat hela vintern efter våren och nu är den här. Jag tittar ut, ser hur vacker världen är och vill bara jubla. Kosten fungerar mycket bättre igen, jag har vitkål hemma som jag knaprar på och keso i olika smaker till mellanmålen.

När jag är törstig dricker jag vatten, och det ser jag ingen vits med att föra in i matdagboken. Jag vet att jag dricker lagom mycket eftersom jag håller ett öga på färgen på urinen. För mörkt eller för blekt betyder att jag kommer att få problem med löpningen, och det vill jag inte ha. Inte heller kaffet bokför jag, eftersom jag dricker det utan socker och grädde eller mjölk, och energiinnehållet i kaffe är försvinnande lågt om man inte tillför något ytterligare. Kaffet har ingen bevisad vätskedrivande effekt, råttstudien som folk brukar hänvisa till när de vill bevisa att kaffe är urindrivande är inte korrekt genomförd och har på senare tid motbevisats:

"Två timmars cykling vid 63% av VO2Max med en luftfuktighet på 29% samt i 36-gradig värme visade att koffeinintag på 6mg/kg kroppsvikt ökade prestationen men innebar ingen sämre vätskebalans (10). Den studien jämförde med enbart vatten, vatten + kolhydrat, ingen vätska samt alla dessa 3 varianter men med koffein. Och sålänge deltagarna intog vätska (med eller utan koffein) återställdes vätskebalansen, koffeingruppen presterade dessutom bättre. " (Källa: http://traningslara.se/blogg/koffein-ett-tillskott-som-fungerar/ )

Jag tänker fortsätta njuta av mina koppar kaffe, det blir ändå bara 3-4 på en dag, och jag tänker inte bry mig när jag får höra att jag inte ska dricka kaffe för nära inpå löpningen eftersom "det vet ju alla att det är vätskedrivande". Vanans makt är dock stor. Är du van vid att bli kissnödig när du druckit kaffe är det säkert så att du kommer att bli det av gammla vana i fortsättningen också, men då är det vanans makt och inte koffeinet du reagerar på.

Igår sprang jag intervaller, den enligt mig jobbigaste sorten: tusingar. Först 5km i uppvärmningstempo, sen ytterligare 9km varav 6x1km i det tempo jag håller på milen (dvs tröskeltempo) och joggvila däremellan och tillslut 1 km i avtagande nerjoggsfart.

Sån löpning tycker mina vader är jobbigt, och redan igår kände jag av baken. Den har jag haft träningsvärk till och från i ända sen jag styrketränade senast. Nåja, det blir mindre och mindre för varje dag och jag vet av erfarenhet att när man ligger på kaloriunderskott blir träningsvärken svårare att bli av med och den blir aningen intensivare än den blir när man ligger på kaloribalans.

Jag hyser den fromma förhoppningen att hinna både städa och jogga idag, men vi får väl se hur det går med den saken.