Vårtrött
Igår gassade solen, på balkongen som är skyddad från vind blev det riktigt försommarvarmt och jag bestämde mig för att städa där. Det var dags, det var vår. Fåglarna kvittrade ljudligt och glatt och jag trodde verkligen att det var vår. Vi skrubbade, skurade, sopade och fejade hela dagen. Det var en underbar och vacker dag, lagom för sådana aktiviteter i vårsolen.
Det är det inte idag. Idag är himmelen grå och snöflingorna faller ymnigt, det ser ut som ett julkort från förr. Hade det varit dagarna före jul hade jag jublat. Men nu har pingstliljorna börjar skjuta upp sina mörkgröna små huvuden och perennerna börjar visa tecken på liv. Nu vill jag inte ha mer snö och minusgrader. Jag är trött, på vintern och jag vill ha vår nu.
Jag har kommit på att jag är väldigt förtjust i vaniljglass med varma blåbär. Jag tar cirka en deciliter frysta blåbär, mikrar dem tills de är nästan helt tinade och skålen blivit lite varm (det tar ungefär 40s på maxeffekt) och därefter skopar jag upp 100g vanlijglass ovanpå och låter värmen göra den så där mjuk och gosig. Det är en bra avslutning på en måltid tycker jag. Något sött vill jag ha för att det ska kännas att måltiden är slut. Risken att jag småäter minskar radikalt om jag istället planerar in sötsakerna i matordningen.
Förbud fungerar inte för mig. Jag vet att det finns de som kan hantera allt-eller-inget-metoden men jag gör det inte. För mig fungerar det mycket bättre att planera maten så att det onyttiga får en liten men naturlig del av kosten. Om jag vet att jag får lite gott senare på kvällen är det lättare att avstå på dagen.
Jag har inte vågat gå upp på vågen på sistone, eftersom jag glömt fylla i matdagboken och säkert har fallit in i gamla spår igen. Jag är så gott som säker på att jag gått upp i vikt, det känns så även om det inte syns något omedelbart när jag tittar i spegeln. En del är säkert fyllda glykogendepåer, det borde röra sig om en hel del och glykogen binder ganska mycket vatten. Men jag tänker inte försöka bortförklara vad det kommer ifrån, oavsett vad ökningen består av. Om jag nu ökat, det kan ju vara inbillning och paranoia bara för att jag inte vägt mig på ett tag också. Det får vi se imorgon.
Kommentarer
-
Jag hade också en underbar gårdag i vårsolen, jag städade och rensade och fixade vårfint på balkongen,, hade dörren öppen och satt i solen med kaffe och katterna som sällskap. Vad ledsen man blev nu när det vårfina blev täckt med ett lager snö =O
-
Vi kan nog trösta oss med att den snö som kommer nu snabbt tinar bort igen.
-
Ja, vi fikade också lite i solen men katterna ville inte följa med ut. De satt på tröskeln och såg skeptiska ut. :-) Det är ingen tröst heller att kolla på bandyfinalen, det är ännu värre i Uppsala ser det ut som. Jag som tyckte det snöade riklig här..! Men den kan inte stanna för alltid, snön. Den måste tina förr eller senare.
Logga in för att skriva en kommentar.