Veckoslut

Välkomna, alla nya plusmedlemmar, till gruppen "Vi som tränar". Var och en deltar på sin nivå med det man kan, minutmaningen är till för att du ska utmana dig själv. Applåder och visslingar anbefalles, vi är snälla mot varandra i gruppen och det är högt i tak. Det som sägs i gruppen stannar där.

Det var veckans reklammeddelande. 

Nu börjar växthuset och pallkragarna leverera i full fart. Jag har satt både gurkor och tomater både ute och inne, några står kvar på uteplatsen också. Det verkar gå bra det med. Nästa år ska jag vara mer organiserad 

Då kanske jag slipper åla för att komma in i växthuset! De allra mest avlägsna tomaterna får maken plocka, jag når dem inte. Detta korrigeras givetvis till nästa år 

Igår plockade jag in 5 liter tomater, nästan 6 kg zucchini, en kopiös mängd sockerärtor och mer örter än vi hinner hantera. Vitlöken är skördad också, och jösses så gott det är med helt färsk vitlök! Till och med blasten är god! 

Skördade de första bifftomaterna igår också, snart kan vi börja plocka av de bruna och svarta tomaterna. Chilifrukterna är färdiga när som helst och gurkplantorna tänker fortsätta leverera, både i växthus, uteplats och pallkrage 
Ibland är livet bättre än vanligt.

Skördade 12 mördarsniglar i gräsmattan och tagetesen också, precis enligt plan. Jag planterade tagetes just för att jag visste att mördarna är extra förtjusta i dem. Då vet jag var jag hittar dem när det regnat. Summan i år: 14 sniglar.

Det är ingen snigelvänlig trädgård vi har. Jag har försökt rensa bort alla gömslen och vrår de kan bo i, har satt snigelkanter runt det jag verkligen vill skydda, lägger ut snigelgift på väl valda platser, sätter tagetes som lockväxt bredvid sådant jag helst ser att de låter bli men som jag inte kan skydda med kanter samt låter gräsklipparen gå dagligen. Summan blir att vår trädgård är rena döden för en snigel.

Det finns bara en sak som är bättre än en katt, och det är två katter. De ville inte äta klöver, men Paula fick klappa dem båda två och sedan var dagen perfekt. Katterna bor vid det huset och brukar vara ute, så chanserna är goda att man får hälsa om man går där förbi. Brukar tänka att de katterna har ett bra liv som är så öppna och kärvänliga, de har aldrig haft dåliga erfarenheter av folk, och har de haft det så har de ändå haft många fler goda erfarenheter för de är helt oblyga.

Jag har börjat tänka på kosten. Inte göra något, men väl tänka. Ibland måste man göra det också. Har noterat att jag i stort sett äter två mål om dagen. Lunch 13 och middag framåt 18-20 beroende på när jag hinner. Det är inte optimalt om jag ska börja träna långt borta, då måste jag börja se till att få med mig något till efter träningen.

Man kan inte avsluta träningen och inte fylla på med energi efteråt, då gör man sig en otjänst. Med tanke på at träningen slutar 20:45 vissa dagar och vi kommer att ha nästan en timmas resa hem så kommer det att behövas något, för jag har inte mycket lust att justera mina ättider allt för mycket. 21 stänger ätfönstret och det rubbar jag väldigt lite, och ovilligt. Vikten gör alltid dumma grejer när jag tullar på rutinerna, och så kul ska vi inte ha.

Om det verkligen fungerar att träna ju-jutsu blir det två dagar i veckan som tas upp av det. Vete sjutton hur mycket mer seriös träning jag hinner med utöver det, men lite för skojs skull kan jag nog få in. Lite vikter, lite löpning men det blir ju inga satsningar på något så länge jag tränar kampsport.

Men vaffan, omväxling förnöjer! Tänk den dagen då Paula är gammal nog för att vara med, man ska vara 6 år för att få börja och jäntan fyller 3 i dagarna, och om 6 år kan barnbarnet också vara med. Då kommer det att bli fart på mattan  och vi kommer att få hyra buss för att ta oss ner allihop
I så fall, om det blir så, kanske det är bättre att jag startar en egen dojo hemmavid..! Tanken har föresvävat mig, för maken är också högt graderad, jag är instruktörsutbildad även om det var ett tag sedan (och jag skulle behöva damma av det jag kan), och får jag med döttrar och barnbarn... ja då har vi grunden till en egen dojo, faktiskt.

Nåja, drömma kan man ju i alla fall 

Lev väl och ha det gott allesammans!