Vilken besvikelse!

Det är ju [FET]måndag [/FET]idag, inte tisdag! Om jag ska hålla mig till planen ska jag springa 15km lugn distans på onsdag, och fram tills nyss gick jag och mös. [KURSIV]"Imorgon får du springa igen, då har du vilat bra!" [/KURSIV]tänkte jag belåtet. Vilken besvikelse. Jag är helt utvilad efter helgens 45km-pass känns det som, men den känslan kan ju bedra. Det har jag varit med om förr. När man kommer ut och ska trycka på lite finns det inget i benen, känslan var falsk. Jag har varit med om det omvända också, att jag känt mig helt utsliten i benen men kommit runt med en jäkla fart ändå. Även den känslan har varit falsk, det är inte alltid det finns de resurser som kroppen påstår. Ibland finns det mer, ibland mindre. Det är därför jag aldrig fyller i schemat i förväg. Jag tittar intresserat på det, jag följer det om jag kan men om kroppen säger annorlunda så är det kroppen som får styra. Är jag tröttare än jag borde kortar jag ner passet eller sänker farten, är jag piggare blir det lite extra eller lite fortare. Någon enstaka gång har jag tagit bort och lagt till pass också, allt efter tycke och smak. Jag kanske skulle planera in en vända på min milrunda hemmavid ändå, bara för att kolla läget lite? Då är jag nära hemma hela tiden och kan tassa hem om det känns som att det var för tidigt ändå. Eller min nya runda, Barkarbyrundan som jag kallar den, som är 15km nästan precis och har en mack strategiskt placerad efter 6km. För nu är jag så löpsugen att det kryper i kroppen faktiskt. Till och med Ursvik lockar, och jag är ingen stor vän av kottar, rötter och ekorrar egentligen. Glömde alldeles bort att väga mig dessutom, jag har bara haft löpning i skallen sen jag vaknade. Det är som en klåda man inte når att klia själv...

Kommentarer

24 juni 2013 11:25

utter

Tänk vad snabbt det går på onsdag när du får längta efter att springa en dag "extra"! ;)
24 juni 2013 11:39

LadyG

Om jag står ut så länge, det är långt ifrån säkert...

Logga in för att skriva en kommentar.