icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5996599
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
15 februari 2014 12:02
2

Vilsam lördag

Ingen träning idag, trots att träningsvärken är på väg bort äntligen! Att armar och axlar värker gör inget, det påverkar inte löpningen direkt men det har varit några stökiga dagar för löpningen eftersom jag ju envisas med att träna benen också. Men jag tröstar mig med att om man aldrig kliver ur sin komfortzon, om man aldrig ställer högre krav på kroppen än vad den kan infria för stunden så kommer aldrig de stora förbättringarna heller. Visst, man kan bli bättre med myrsteg också. Jag har testat den metoden, i flera år nöjde jag mig med att bara springa det som kändes lätt och behagligt. Men så blev jag inte så mycket bättre heller. Inte så mycket starkare heller. Jag malde på i komfortzonen. Men nu är jag på väg ut ur den igen, och det är lite läskigt. För att bli tuff nog [KURSIV]både fysiskt och psykiskt [/KURSIV]för att springa 100km behövde jag ta mig ut ur komfortzonen. Pressa kroppen bortom det behagliga, bortom det jobbiga och sen en bit till. Avsluta ett pass med "Helvete så ont det gör!" och en plågad grimas snarare än "Gud vad härligt jobbigt det var!" och ett förnöjt leende, fortfarande väl inbäddad i komfortzonens trygghet. [KURSIV]Kroppen [/KURSIV]pallar det. Det är i så gott som samtliga fall så att [KURSIV]psyket [/KURSIV]kommer att vika sig först när kroppen skriker av trötthet, musklerna brinner av mjölksyra och lungorna känns tre nummer för små. Som tur är, för både kropp och psyke, är de där supertuffa passen inte så många. Jag såg i schemat att det kommer intervallpass senare som det är lika bra att tuffa till sig ordentligt inför, som 20x1000m i milfart med 60 sekunders vila eller stegen där man börjar i marathonfart de första 5km, sen gör man en fartökning i 4km, ytterligare en fartökning i 3km, ökar ännu mer i 2km och avslutar med en sista fartökning i 1km. Det kommer några sådana pass mot slutet av schemat, samtidigt som långpassen ökar i distans hela tiden. Längsta passet är 60km. Det kräver lite planering faktiskt, så att man vet att det finns vatten, toalett och någon form av mat i närheten, man kan inte springa 7 timmar utan mat. Jag ser fram emot träningen med skräckblandad förtjusning. Det är tufft, det är läskigt och det är utmanande. Det är inte givet att jag klarar det men jag tänker göra mitt absolut bästa. Kanske är det därför jag ser fram emot tävlingen så mycket, inget är säkert och inget är garanterat. Det kan vara det som är tjusningen, att det finns en risk att jag inte klarar loppet alls. Så på vilodagen sitter jag och tittar på träningsschemat, funderar på styrketräningen, planerar och tänker. Dagdrömmer om framtida pass och kommande segrar. Grubblar över kost och näringstajming och inser att jag måste börja bry mig om sådant nu, när jag faktiskt ska träna mer än ett pass om dagen vissa dagar. I vanliga fall bekymrar jag mig inte så mycket om tajmingen eftersom jag bara tränar en gång om dagen, men ska man köra dubbla pass behöver man optimera intaget för att ge kroppen maximal chans till återhämtning till nästa pass. Funderar på att planera in en massage, också för återhämtningens skull. Tänker gå och lägga mig i bättre tid, se till att sova ut ordentligt och försöka komma ihåg att dricka också. Vikten bara rann av mig i natt förresten apropå vatten, -1,3kg stannade vågen på så nu väger jag 63,3kg och träningsvärken håller fortfarande på att släppa, så några hekto till räknar jag med kommer att försvinna. Såg just Charlotte Kallas avslutande sträcka i stafetten. [FET]Herregud vilken idrottskvinna.[/FET] Vilken förebild!

Gillar

Kommentarer

  • 15 februari 2014 12:20
    utter
    Du är grym! :-)
  • 15 februari 2014 15:16
    LadyG
    Tack :-)

Logga in för att skriva en kommentar.