Visste väl det!

Ny vecka, nya mätningar och nu har vattenvikten runnit av mig och lite mer där till. Jag som inte ens registrerat denna vecka bara för att det varit så hysteriskt, jag har bara försökt kontrollera mig lite. Det har varit för mycket om mig och kring mig för att jag skulle kunna  hålla reda på ännu en sak.

Så det känns lite som att jag inte förtjänar att gå ner 1,8kg även att jag vet att mycket är det hårda arbetet tidigare veckor som ger återkoppling nu. Centimetrarna krymper också, det borde de knappast gjort om det inte händer något.

Jag fuskade faktiskt i förra veckan och sprang en timma på löpbandet på gymmet. Jag har saknat det så mycket. Jag var väldigt försiktig, och växlade ideligen mellan gång och löpning. Knappt 7 km på en timma, det är faktiskt inte så illa pinkat när man väger som jag gör.

Det finns potential 

Har fuskat ihop lite sill här hemma, och blev väldigt förvånad över hur gott det var med whisky och lingon i klar lag. Curry med äpple, en krämig, var tänkt till dottern men nu började jag tänka, att hon nog inte får äta sill eftersom hon är gravid. I samma andra gjorde jag en krämig skagen med räkor, rom och sill. 

Jag får bjuda över pappa och hans sambo på mat endera dagen , och börja med hemgjorda sillar så blir jag kanske av med dem. De äter gärna sill av olika sorter. 

Pappa är sig hyfsat lik tycker jag, ett och annat ord försvinner kanske men inte mer än vanligt. Än så länge. Och som anhörig är man nog hyperkänslig för förändringar, eftersom man ju vet att det inte går att bota alzheimers.

Eller för att citera Linkin Park

"There are thing that we can have

but can't keep"