Ytligt prat
Det här inlägget handlar mest om fåfänga så om du anser att "skönhet kommer inifrån" osv. osv, behöver du inte läsa det här inlägget.
Igår var jag med en kompis och en bekant och provade klänningar inför en bal vi ska på i början av april. Råkade prova några klänningar i storlek 8 (strl 38 tror jag det motsvarar), och dom var ju såklart för små! Kunde inte dra upp dragkedjan bak. MEN i princip alla klänningar såg bra ut på Min kropp! Jag blev lite brydd hur bra det såg ut faktiskt. Fast magen putar ju ut lite och fettet på höfterna "putar ut" också. Fast ja, de två kvinnorna jag provade klänningar med var lite eller mycket mer överviktiga än mig, så jag kanske kände mig smalare p.g.a det. Grejen är att jag väger ju ändå över 80 kg till mina 166 cm, men jag ser inte super-tjock ut längre (anser jag själv!). Det borde ju betyda att jag ändå har ganska mycket muskelmassa, för muskler väger ju mer än fett. Om jag hade haft en liten byst men samma vikt hade nog klänningarna sett sämre ut dock. Går jag ner i vikt kommer ju bysten bli mindre, och ja, let's face it, den kommer inte vara lika fylliga alltså. Men jag kan acceptera det för resten av min kropp kommer ju också bli mindre, vilket är snyggare än kroppen just nu!
Nu till det negativa. Jag såg och kände att jag har "sladdrigt fett" på armarna vid armhålorna. Det kallas väl gäddhäng? Dessutom har jag mjukt fett på sidan om armhålorna, och bredvid brösten. Det är som att jag har extra bröst bestående av fett, på sidan av bysten. Men nu är fettet mjukt, som förstadiet till löst skinn. Magen brukade vara fast men nu är det som att "fläsket fladdrar". Fettet på dessa ställen känns som att klämma på skinnet på en hundvalp. Mamma har två jaktlabradorer och när de var "tonåringar" i hundår var skinnet väldigt löst. Precis så känns fettet på armarna, bredvid och under armhålorna, och på magen just nu! Det är både fascinerande och äckligt faktiskt. Jag inser att jag kanske kommer ha löst skinn på flera ställen på kroppen om jag faktiskt når min målvikt. När jag var 22 år gick jag ner från 76 kg till 60 kg. Då var mina armar smala och jag hade inget löst skinn att tala om. Men sen gick jag upp i vikt och vägde som mest 88,8 kg(!). Det finns en gräns för hur mycket huden kan töjas ut och ändå "gå ihop sig" om man går ner i vikt. Jag är rädd att jag har töjt ut huden för mycket, så att om jag når min ultimata målvikt (60 kg) så kommer jag ha en massa löst skinn. Det stör mig, för det är fult. Och det stör mig att jag kanske har förstört min kropp, att jag har "permanenta men". Ja, där kommer ågren in! Men till syvende och sist vet jag ju inte hur jag kommer se ut när jag nått min målvikt! Det är bara det att jag vill förbereda mig på det värsta. Redan nu vill jag lära mig att acceptera att kroppen kanske inte kommer se ut som jag tror och vill att den ska se ut efter viktnedgången. Vissa kvinnor får ju en skaddrig mage efter en eller flera graviditeter. Det tycker jag man ska acceptera. Tråkigt med mammor som sitter i byxor och långärmat på stranden istället för att leka med sina barn i vattnet - i bikini! Annars kan man ju faktiskt fixa en sladdrig mage med en plastikoperation och det tycker jag är helt okej faktiskt. Men det är svårare att fixa gäddhäng, för tar man bort extra skinn så blir det ju långa ärr. Dessutom tror jag inte att jag kommer ha nog mycket löst skinn för att det skulle vara försvarbart med en sån operation! +att jag inte har råd med plastikkirurgi! Så ja, jag måste helt enkelt acceptera gäddhänget.
Men jag har förebilder när det gäller fina smala tjejer med lite gäddhäng! Lisa Edelstein är en skådespelerska som var med i tv-serien "House" och just nu är hon med i "Girlfriend's guide to divorce". Hon har lite löst skinn på armarna men hon är väldigt smal och snygg! Dessutom är hon 49 år och ändå så vältränad. Samma sak gäller Stacey London från tv-serien "What Not To Wear". Hon har löst skinn på armarna men är smal och fin ändå. Hon är 46 år.
Största inspirationen är ändå Rachel Fredrickson. Hon vann Biggest Loser säsong 15, år 2014. Hon är 162,6 cm lång. Hennes startvikt var 118 kg och hon gick ner till 47,6 kg (!). Det klart att hon gick ner för mycket (!) men det är inte det som är poängen. Jag har ju diskuterat löst skinn. Hon hade lite löst skinn på armarna men det syntes knappt och armarna var jättesmala. (Hon gick för övrigt upp 20 kg efter finalen så nu är hon mer hälsosam). Jag kanske inte borde oroa mig så mycket för löst skinn med andra ord.
Alltså, jag måste förlåta mig själv för viktuppgången och leva med de eventuella ytliga konsekvenserna. Jag är hellre smal med löst skinn än tjock med "utfyllt" skinn. Att vara normalviktig är hälsosamt och gör att man ser sund och snygg ut. Att vara normalviktig och träna ökar också självkänslan, självförtroendet och humöret. Att vara överviktig leder oftast till MER övervikt, depression, dålig självkänsla, negativ självbild, negativ kroppsbild, hälsoproblem och ETT KORTARE LIV!!!
Idag vägde jag 80,8 kg och igår vägde jag 81,15 kg. Börjar se vårtecken ute och temperaturen stiger. Jag har alltså ingen ursäkt att inte träna! Målet är att väga 79,8 kg eller mindre om en vecka! Det är en utmaning men jag ska försöka. Nu kör vi!!! ✌🏼️
Gillar
Kommentarer
-
Du är fortfarande så ung så du kommer att fixa allt löst skinn med en målmedveten träning.
Roligt att du såg din förändring då du provade klänning! Det sporrar dig att nå målet!
Lycka till!
-
Ja det där med gäddhäng får man nog acceptera. Tydligast för mig är på Zumban då jag ska skaka på överkroppen, då märker jag att det inte bara är bysten som kommer i svängning
. Dock märker jag efter att kört styrketräning ett tag att det börjar bli mer muskler som tar plats så med tiden hoppas jag att det ska svänga mindre om armarna, i alla fall underdelen av dem. -
Ja det märks väl. Jag får göra så gott jag kan och hoppas på det bästa helt enkelt! 🍀💪🏼
-
Usch jag är också jätteorolig för löst skinn efter viktnedgången. När jag gick ner när jag var 18 var brösten och övriga huden SÅ bra men sen gick jag upp ännu mer och min maxvikt blev 117,5. Där har jag spenderat alldeles för lång tid nu (cirka två år). Nojar ihjäl mig. Är sugen på att spara ihop till att lyfta brösten när jag är färdig men fler operationer känns både enormt dyrt och krångligt. Rachel känns som en bra förebild, jag får titta på henne och tokhoppas att min kropp svarar liknande.
Logga in för att skriva en kommentar.