Första dagen på mitt nya liv
Jag var smal som liten, smal som tonåring och smal som ung vuxen. Kunde äta vad som helst utan att gå upp i vikt. Vikten var aldrig nåt jag tänkte på. När andra i klassen pratade om att de var tjocka, att de inte skulle äta så mycket lunch osv så lyssnade jag inte. Det gällde inte mig. Det var bara så det var. Det var tyvärr inget jag var glad eller tacksam över, jag hade nog andra bekymmer och brister att fokusera på. Var aldrig nöjd med mig själv. Men att vara tjock led jag åtminstone inte av.
Jag tror det började i 20-årsåldern. Då började jag lägga på mig. Jag som tidigare kunde äta vad som helst (och gjorde det också), hade givetvis redan lagt grunden för ett ohälsosamt ätande och sockerberoende. Därför var det inte lätt för mig att gå ner det jag la på mig. Jag visste inte hur jag skulle äta. Men det fanns ju många dieter som stod till buds. Jag testade både det ena och det andra. Åt väldigt lite (VLCD), drack pulverdrycker, åt bantningspiller, gick med i viktväktarna. Alla dessa dieter gjorde visserligen att jag gick ner de önskade kilona, men självklart kan man inte leva på pulverdrycker någon längre tid (eller vara hungrig resten av livet, som med Viktväktarna), så jag la ju på mig allt och mer därtill efter varje avslutad bantningskur. Och misslyckad, det kände jag mig jämt.
När jag var 23 hade jag en intensiv träningsperiod, samtidigt som jag åt mest linser, bönor och grönsaker. Då blev jag smal och stark (men hungrig). Sen slutade jag högskolan och kom in i arbetslivet, slutade träna och gick upp igen. Det var här någonstans jag lärde känna min "allt-eller-inget"-personlighet. När jag tillät mig att äta allt så åt jag oproportionerliga mänder, helt ohämmat frossade jag i pizza, stora portioner, godis, chips, öl. Och så tänkte jag att nästa måndag, då ska jag "ta tag" i vikten igen. Och såhär höll det alltså på under många år. Jag blev riktigt mullig i perioder, så tjock att jag undvek sociala sammanhang för att jag skämdes. Sen gick jag ner en del av vikten med nån diet. Men aldrig var jag nöjd. Jag lyckades aldrig gå ner så mycket som jag ville. Idag som 38-åring kan jag se att under alla dessa år kretsade oerhört mycket kring min vikt. Inte så att jag hade någon regelrätt ätstörning, men jag var liksom aldrig nöjd. Antingen var jag tjock, eller så var jag hungrig. Det gör mig väldigt ledsen idag.
Under någon period testade jag Atkins. Jag minns att jag blev förvånad över hur kilona rasade av mig, men samtidigt var det svårt att hålla sig till Atkins i längden, det var på millimetern styrt, jag var till och med tvungen att dricka mitt kaffe svart, blä!
Senare läste jag in mig på GI. körde på det i nåt halvår och gick ner hejdlöst. Jag var snyggare och smalare än någonsin (jag var väl runt 28 här).
Men givetvis gick jag upp allt så småningom. Jag vet inte varför, men jag tror att jag har ett sockerberoende, som jag inte lyckats bli av med. Och då är ju GI inte något att äta, där tilläts det ju kolhydrater som triggade mig tillbaka till mitt gamla beteende.
Sen skulle jag så gärna vilja kunna säga att jag blev bekant med LCHF och blev frälst. Att mitt liv inte har varit sig likt sedan dess. Men riktigt så blev det inte tyvärr. Jag åt enligt LCHF, mådde bra och gick ner i vikt. Men någonstans under vägen lyckades jag ändå falla tillbaka i mina gamla mönster. Kanske för att jag inte jobbade med mig själv psykiskt tillräckligt. Jag borde nog även lagt upp en plan för mental träning, för att hålla mig på banan. För jag var mätt, åt gott och mådde kanon. Men det var det lilla extra som saknades. Det där som hindrade mig från att börja frossa i skit, när jag väl kände mig någorlunda smal. Det där som sa "STOPP" när jag ville unna mig nåt nu när jag gått ner så mycket...Ja, ni hajar. Mental träning saknades. Konkreta mål.
Idag - mamma till ett barn - är jag tjockare än jag nånsin varit, skäms i sociala sammanhang och undviker att följa med på roligheter. Jag har småtestat LCHF igen då och då, eftersom det är den kosten jag verkligen verkligen tror på, men lyckas alltid falla dit efter bara några dagar. Det är alltid nåt kalas eller nån utemiddag som sätter stopp för mig. Och eftersom jag är en "allt-eller-inget"-person så räcker det inte med att fuska med några kakor på ett kalas. Nej, då sätts allt i rullning och jag vräker i mig från morgon till kväll. Dagen efter är allt kört och jag fortsätter.
IDAG är första dagen på min Kick-Start med LCHF på matdagboken, som jag ramlade över när jag desperat googlade viktnedgång. Jag blev överlycklig när jag insåg att man kunde äta LCHF och ändå vara med i något liknande. Med pepp och stöd och bloggar och forum och recept och matdagbok SKA jag inte misslyckas! Jag är så motiverad som jag aldrig har varit förr. Jag tror och vet att denna gång kommer det gå vägen. Jag gillar idén med att få peppande mail varje dag i 4 veckors tid. Det tror jag kommer hjälpa mig att hålla ut och hålla i. Och så fantastiskt skönt att ha hela veckomenyn planerad. Den här gången kommer jag att jobba mycket med det mentala, se målbilder framför mig. Sätta upp delmål. Försöka komma in i tänket att mat inte är någon tröst, inget när man är rastlös, ledsen, stressad.
Mitt mål är att gå ner från 83,1 kg till 68 till julen 2015, dvs 15 kg på 5 månader. Det ska jag banne mig klara av. Och när jag väl är där så tänker jag fortsätta ha mål, så att jag håller vikten. Åh, jag blir alldeles lycklig bara jag tänker på min resa som börjar idag.
Ok, dags att göra frukost, tonfiskröra med avocado och ägg.
Jag blir jätteglad för pepp och kommentarer och lär gärna känna fler som ska göra samma resa! (Lite osäker ännu på hur det sociala går till härinne, men det lossnar väl snart)
Wish me luck! :-)
Gillar
Kommentarer
-
Stark läsning om ditt kämpande. Önskar dig all framgång med viktnedgången och skickar massa pepp! :-)
-
Tack snälla ni för peppning. Jag ska definitivt läsa Opnols blogg! Får sätta mig ikväll när sonen somnat. Det ser jag fram emot.
Jag har också varit med om att LCHF går överstyr, som du skriver Bella50. Tror det för min del inte funkade med att göra pajer och pizza på mandelmjöl och kokosmjöl. Och LCHF-bakverk osv. Det verkar vara ett recept för att misslyckas för många, att man blir för liberal. Steget från LCHF-paj till vanliga bullar blir liksom inte så långt..
Jag hoppas alla menyer här på kick-starten ska ge mig inspiration även efter mina fyra kick-start-veckor, så jag inte hamnar i mandelmjölsträsket :-)
jag blir varm och glad över att ni kommenterar, och känner mig jättestark med stödet som ges härinne!
Tack!
-
Hejaheja! Här är en till sockerberoende som också kör igång med LCHF idag! :D
Stort lycka till!
-
All pepp till dig....och läs Opnols blogg om hennes fantastiska resa. Kan hon kan vi 👍
Jag kom i kontakt med LCHF redan 2009 och gick ner mycket, höll det ganska bra ett par år...många sorger runt mig...upp igen...ner...och upp som en jojo...och ledsen över att jag misslyckats hålla det...ännu en gång.
Fortsatte äta , som jag trodde nyttigt, men det smög sig in mer och mer kolhydrater alltmedan fettet i LCHF stannade kvar i kosten och t.o.m ökade.( fett är ju " tillåtet")
Ett fatalt misstag. Körde igång i januari med LCHF /5:2 i 5mån /-c:a10 kg. Efter att blivit peppad och "upplyst" , via Opnol's blogg , om vikten av kaloriräkning med LCHF switchade jag den 15/6 till LCHF / 16:8 med kaloriunderskott.
Detta var ett riktigt vinstdrag och har öppnat mina ögon för hur fel jag ätit, men trott jag var duktig. Nu har jag tappat -14,9 kg....så visst går det att göra om...göra rätt.
Detta är ingen bantningsperiod. Det är en livsstil.
all pepp till ditt nya liv. 🌹👍
-
Tusen tusen lycka till. Med din inställning kommer du att lyckas! Ge inte upp om du trillar dit ngn dag utan ta nya tag dagen efter och skriv i MD det är framgångs receptet.
Vi finns och peppar dig! Det har hjälpt mig och många andra!
-
Precis vad jag behövde läsa en dag som denna näŕ helgen varit allt annat än bra i matväg....önskar dig lycka till och som Bella skriver, ĺäs opnols blogg, kan hon kan vi!!:)
Logga in för att skriva en kommentar.