Första dagen snart slut
Jaha, så har man intagit första dagens sista mål. Lax med blomkålsris och citronsås, och så broccoli till. Supergott. Tyvärr tyckte 4-åringen inte det, men det visste jag innan. Han åt bara färskpotatis och broccoli.
Eftersom dagen inte har gått i så många knop har jag funderat ganska mycket över mina tidiga misslyckanden. Tänker att det kan vara ett steg på vägen, att bli klar över varför det inte funkat för mig tidigare, varför jag gett upp med LCHF redan bara efter några dagar. Och hitta lösningar för att det ska funka hela vägen denna gång.
Målmedvetenheten och bestämdheten. Alltså tydliga målbilder. Och kämparglöd. Det måste vara där jag brustit. Så himla enkelt det är att bara falla tillbaka till sitt gamla, bekväma jag. Sätta sig i soffan med en skål med chips eller smågodis. Kolla på TV och tänka att imorgon kan jag bli smal. Inte ikväll. Så fort något ynka har gått emot mig så har det varit så lätt att tänka på hur jag misslyckats bara veckan innan, och att jag lika gärna kan fuska nu med. Man VILL ju inte sitta i soffan och känna sig fet och miserabel, men samtidigt är det något lockande dekadent med det. Ta på sig offerkoftan och tycka att allt är pest. Vad synd det är om mig som är så tjock. Visst är jag väl värd lite godis? Och innerst inne, efter 2 dagar med strikt LCHF- borde man inte gått ner typ 10 kilo redan? Det händer ju inget ändå? Vad spelar en chipskväll mer eller mindre för roll ;)
Ja, lite så har nog mitt undermedvetna låtit. Nån som känner igen sig? Det enkla i att lite diskret halka tillbaka till gamla vanorna. Och för varje gång känna sig som en lite lite sämre människa. Eller mycket.
Så senare ikväll tänker jag sätta mig ner och skapa målbilder. Jag ska leta fram bilder från när jag var smal, skicka in dom för framkallning och ha på väggen på kontoret som motivation. Jag ska skriva ner delmål. Mitt första vet jag redan: komma under 80. Det var länge sedan... Och så tänker jag mig att jag ska hitta på belöningar efter varje delmål. Belöningar som verkligen lockar.
Sen ta mig en ordentlig funderare på VARFÖR jag vill gå ner 15 kg. Vad skulle bli bättre i mitt liv då? Vad skulle jag göra då som jag inte gör nu? Hur skulle jag känna mig när jag var på fest? Hur skulle jag tänka när bikinisäsongen närmade sig? Hur skulle vardagen se ut, hämta och lämna på dagis, handla, fika på stan, prova kläder inne i provrum, få hem kläder jag handlat på nätet osv osv. För jag tänker mig att svaren på dessa frågor är nyckeln till att lyckas eller att inte lyckas för mig. Att ha motivationen. Att kunna se framför mig hur livet faktiskt KAN BLI, bara jag är målmedveten och inte faller för frestelsen att bli bekväm i min misär. För misären är fan inte bekväm.
PS: kanske är på sin plats med ett förtydligande: jag har mitt kontor hemma. Dvs ingen annan än familjen kommer att se smalbilderna :)
Gillar
Kommentarer
-
Heja!
-
👍🏼. Delmål är bra grejer. Förutom målbilder förstås...
-
Heja heja det kommer att funka den här gången!!
-
Superbra tänk. Pepp på dig . Ta det i små steg så fixar du detta. 🌹👍
-
Massa bra tankar! Heja dig!! :-)
Logga in för att skriva en kommentar.