icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Snart 40år och börjar inse meningen med livet och hur viktigt det är för mig att vara smal och inte bara "lagom" så jag orkar med de aktiviteter jag vill göra. Att lyckas med en positiv livsstilsförändring som varar resten av livet för att uppnå optimal hälsa resten av livet är mitt mål. LCHF är modellen för mig och tar bort mina humörsvängningar och mitt sockersug, dessutom behöver jag aldrig känna mig riktigt utsvulten. Jag har nått ett av mina mål genom att jag genomfört en tjejklassiker i år. Nästa år blir det en halvklassiker.
17 december 2011 13:50
3

Maten och känslorna

Jag har börjat registrera mina mönster, när äter jag och varför och vad skapar det för känslor hos mig? Nu har jag även börjat upptäcka mönster åt andra hållet och det är väldigt fascinerande. När jag äter något kolhydratrikt så får jag något som liknar baksmälla, dvs jag vaknar upp på dåligt humör dagen efter och blir inte människa förrän jag har ätit något och dessutom har jag jättesvårt att hitta tillbaka till mina LCHF-vanor igen. Jag brukar få dåliga nyheter om min sons beteende på dagis varje dag när jag hämtar honom, han slåss och är hyperaktiv. När jag sköter mig med maten (alltså LCHF) så är jag inte alls lika känslomässigt skör som när jag äter kolhydrater och det sämsta är när jag äter något med socker. Igår fick jag sämre nyheter av dagispersonalen än på länge, vi åkte hem och sen har jag varit hemma. Att åka till jobbet och gå in i en annan roll brukar hjälpa mig från att ramla ner i svarta känslomässiga hål men nu är jag tyvärr ledig i helgen. Vi skulle göra LCHF-glass igår men tyvärr blev det jättekonstigt med sötningsmedlet som jag hade köpt då mitt beställda sukrin inte hunnit komma. Eftersom jag var nedstämd efter dagis-samtalet trillade jag lättare dit och gjorde glass med socker i istället. Hela kvällen var jag dålig i magen. Jag hittade lussekatter i frysen och åt ett par stycken. Vaknade skitirriterad på sonen och situationen idag, det blev lite bättre efter frukost och sen tog maken med honom till stan så jag är hemma själv idag. Jag mår skit och tröstäter grejer med socker i trots att jag vet att jag hade mått mycket bättre om jag lät bli.

Kommentarer

  • 17 december 2011 14:46
    Låter som om du har det jobbigt. Jag tycker att det låter som om ni måste försöka hitta vad det är som är problemet med sonen och hans dagis. Trivs han? Har han någon form av adhd? Behöver han helt enkelt bara aktiveras mer? Vad har hans fröknar för inställning till din son? På vilket sätt pratar de med dig? Vad kan de göra för att det ska bli bättre. Och vad kan ni göra hemma? Att banta/sköta sin kost och motion kräver en del ffa i början innan det blivit en vana och då kan det vara bra om det är lugnt runt omkring. Matdagboken här är ett bra ställe att skriva av sig och få goda råd ifrån. Styrkekramar
  • 17 december 2011 16:10
    Det kanske är så enkelt att din son också blir hyperaktiv av socker och skulle må bra av att inte äta sånt, nu vet ju inte jag om han kanske redan äter som du gör när du äter lchf.. det var bara en tanke, sen kanske det inte är super bra att ta bort alla kolhydrater från ett barn, det har jag ingen erfarenhet ifrån, men om det förekommer mycket kan man kanske dra ner på det.. Hoppas det löser sig! peppkramar
  • 19 december 2011 20:39
    Detta blogginlägg var inget rop på hjälp eller önskan om goda råd kring min son. Det är som det är med sonen och vi har jobbat med hans svårigheter i flera år på många sätt och det går upp och ner. Vi har även börjat vara noggranna med hans kostvanor - ja han får en GI/övergångs/smyg-variant av min kost så gott det går efter att jag har läst boken "Energibarn". Mitt blogginlägg handlade om hur mycket lättare det är för mig att möta motgångar när jag är noggrann med kosten och det är största anledningen att jag lägger om min kost och min livsstil för övrigt - för att orka med mitt liv och mitt barn.

Logga in för att skriva en kommentar.