Ett år senare
Så är jag tillbaka där jag startade. Klarade hålla vikten genom separationen och sommaren med hjälp av nya vanor och mycket träning, kombinerat med ett slags desperat fokuserande på mig själv och min hälsa - det blir väl så när man blir lämnad för någon annan, yngre och vältränad.
Men under sorgefasen och med extremt mycket jobb under hösten tillät jag mig att tappa greppet. Orkade inte och ville inte. Hade inte tid eller ork att hålla liv i träningen heller.
Läste ett blogginlägg här igår om hur vansinnigt lätt hänt det är att man prioriterar fel när det är mycket jobb och stress. Det stämmer verkligen in på mig. I perioder klarar jag det bra, men så kommer perioder då det inte går och i höst tillät jag det ske liksom.
Så träffade jag någon ny och då blir det ju mycket äta ute och laga mat ihop och lyxa i allmänhet. Sakta, de senaste par veckorna, börjar jag våga lita på den relationen. Kanske. Försiktigt. Ett stadium där hans matvanor och behov börjar matchas mot mina och vi båda börjar akta på vad vi egentligen mår bra av, respektive. Också en utmaning. Och vikten är kommen till en punkt då jag inte trivs riktigt i kroppen längre. Jag märker det på jobbet att jag inte känner mig lika fri.
Så jag tar nya tag. Som förra gången så gick första veckan så där... Vill ju försöka hitta nyttigare vanor, inte hamna i att dricka proteinshakes och äta keso bara... Ånyo identifiera de stora "dolda" kalorikällorna. Nötter ofta, i mitt fall.
Lyckades inte gå till gymmet en enda gång förra veckan. Satte in en spiral och var allmänt stressad... Är också trött, mentalt.. Kan sova hur länge som helst känns det som (flexibelt arbetsschema just nu) och har inte mycket motivation för något annat än att mysa i soffan, dricka te och spela spel eller se film. Till och med läsa, som jag älskar, känns för ansträngande. Behöver ju jobba, motionera och defitnitivt använda denna tiden professionellt att förbereda för det som kommer, städa upp hemma vore inte fel heller, eller deklarera.. Men energin...motivationen.. lyser med sin frånvaro..
Nåja, får se vad det blir. Varje rätt val är ett bra val. Skriva upp kaloriintaget hjälper långt. Sakta rikta om vanorna och smaklökarna.
Inte ge upp före jag börjat.
De gångna 12 månaderna var så turbulenta. Jag behöver börja om på många sätt.
Varsamt
Gillar
Kommentarer
-
Så klokt du skriver om långsamt och varsamt...och varför stressa...ta i så knogarna vitnar ?😧 Det håller ofta inte i längden.
Ta du med din nye vän på din resa , utan socker och skräpmat...långa romantiska utflykter....eller varför inte gosiga sovmornar ? Kanske är din väg....
Om detta nya inte håller , ska du känna dig stark utan honom och inte falla ner igen.
Massor med pepp 🌹👍
-
Välkommen tillbaka
Det låter jobbigt det du varit med om, men också positivt att du hittat kärlek igen.
Ta det i din egen takt, du har klarat detta tidigare. De symptom du beskriver låter väldigt nära den berömda väggen, och då är det inte jättebra att stressa kroppen med bantning och motion.
Försök att komma ut i ljuset och naturen, och välj lite sundare mat så kommer du säkert en bit. Kanske ett läkarbesök också för att kolla upp att allt står rätt till, då kan du berätta hur du mår också.
Ta hand om dig!
Logga in för att skriva en kommentar.