ödets ironi - om att bli bjuden
Igår eftermiddag skrev jag en kommentar till Wahlbecks inlägg här på sidan angående hur svårt det är att tacka nej när man blir bjuden på något, om någon bakat en kaka eller tagit med sig något sött som present eller så...
Jag tycker det är svårt, skrev jag. Den som ger gläds ju också om insatsen är uppskattad, människor mår gott av att få göra gott.
Ödets ironi är då att min väninna som kom förbi på middag (kycklingsalad), som förvisso vet att jag just nu följer en diet, tog med sig en specialitet från Lettland där hon kommer ifrån - Cranberries täckta i socker. Supergott - jag älskar kombinationer av syra från bär och sötma..
Hmm.. åt på tok för många (raffinerat socker ingår inte alls i paleo så jag skulle inte ha ätit någon alls), fast åtminstone inte hela kartongen. Innehållsförteckningen kunde jag inte läsa heller eftersom min lettiska inte är något vidare, om vi säger så... Naturligvis vägde jag inte heller hur mycket jag åt.
Typiskt, men förhoppningsvis inget större bakslag kalorimässigt, hoppas jag.
Gillar
Kommentarer
-
Jag tycker det är viktigt att inte låta min diet gå ut över andra. Vi de flesta fikatillfällen tar ingen illa vid sig om man tackar nej - men ibland så har någon ansträngt sig lite extra och då brukar jag ta litegrann. Märker att jag nöjer mig med mindre än förr.
-
Det tycker jag du kunde glädja henne med och man kan ju också tacka nej men ibland är det svårt särskilt vid såna speciella tillfällen.
-
Fick en limpa spesial av en gamal vän den är god men för mycket russin, älskad den förr, men nu klev den ur huset fick lov skiva den först, krövs bra kniv med alla nöter i den, jag åt den inte utan gavbort den, inte snält men bätre en kakor för den som fick den.
-
Fick en limpa spesial av en gamal vän den är god men för mycket russin, älskad den förr, men nu klev den ur huset fick lov skiva den först, krövs bra kniv med alla nöter i den, jag åt den inte utan gavbort den, inte snält men bätre en kakor för den som fick den.
Logga in för att skriva en kommentar.