Dagenefterångest

Fast en spiknykter sådan! Jag älskar min familj över allt annat, men jag är verkligen familjen svarta får och sätter mig själv i dumma situationer...kanske, det är lite diffust! Min familj är gammalmodiga, praktiker och tänker med hjärtat. Jag är världsvan och realist, med ett hjärta av sten. Jag känner mig misslyckad! Allt jag vill är att hjälpa min familj när jag ser att de gör val och agerar på sätt som de kommer ångra längre fram. Det ända som händer hur pedagogiskt jag än lägger fram det så mottas det som personangrepp! Jag har lärt mig det tuffa vägen att man kommer längre med att vara ärlig än att stryka alla medhårs. Min familj kategoriserar mig som hård och okänslig och när jag försöker förklara mitt tankesätt för dom och hänvisar till mina egna erfarenheter samt utbildning så avhyser dom detta med "jaja du är så smart och borde jobba som diplomat på UD". Dom höjer min kunskap till skyarna samtidigt som dom skuldbelägger mig för den. Detta gör mig jätteledsen! Det enda jag vill är att hjälpa dom och jag veeet att det inte går att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, men det är så frustrerande att se att dom man älskar skulle kunna ha det så mycket bättre än de har utan att ens försöka!

Kommentarer

25 december 2013 12:16

mamselle

Låter inte alls som om du skulle ha ett hjärta av sten inte. Snarare tvärtom. Att ens goda råd inte alltid tas emot får man räkna med. Själv är jag väldigt bordus i mina åsikter. Jag menar aldrig något illa men grodorna faller som spön i backen emellanåt. Alla har inte ens kunskap och alla vill inte heller bli hjälpta. Det får man räkna med. Generationsskillnader är inte alltid orsaken. Jag kan få höra att "du som är så smart borde väl inte göra så här dumma saker. Du borde ju veta bättre!". Jepp, det kanske jag vet men det hindrar mig i alla fall inte från att göra dem. Eller man vet att man borde göra saker men gör dem inte, inte för att man inte vet hur alla gånger utan för att man helt enkelt inte kan genomföra det. Du säger att du har ett hjärta av sten, vilket jag inte tror. Men du kanske är hård - och det blir man av att vara välrdsvan och tvingas att vara realist i en tuff värld. Men det är inte det samma som man skulle sakna ett hjärta. Jag känner igen mig i det du säger. Jag har levt ett helt annat liv än mina föräldrar och jag kan inte begära att de skall sätta sig in i min situation eller hur lag levt. Det kanske är så i ditt fall också. Sköt om dig
25 december 2013 12:27

elinnnc

Tack för dom visa orden Mamselle! Tror att ångesten bygger mycket på att jag känner mig så ensam i situationen! Jag måste kanske försöka acceptera deras val och försöka möta dom halva vägen även om jag inte delar deras värderingar! Min familj har alltid varit konflikträdda vilket har påverkat mig otroligt negativt i mycket, men hjälper mig nu att använda till något positivt istället. Jag har fått jobba otroligt hårt med mig själv för att kunna fungera i den värld jag har valt att leva, men dom har inte följt med på vägen. Jag önskar av hela mitt hjärta att kunna sitta och föra en konversation med min familj och faktiskt komma någonstans istället för att alla bara ska sitta som nickedockor. Hellre ett argument med en början och ett slut än att stå och trampa i någon låtsasvärld!
25 december 2013 12:57

Linnex

Knepig sitts du är i. Hoppas att d med tiden inte tar det allt för hårt... Hepp pepp
25 december 2013 16:03

gittan52

När det gäller kommunikation mellan generation hamnar man ju lätt i barn-förälder rollen istället för vuxen-vuxen. Jag har en bekant som har 2 vuxna barn, 24 och 26 år. De för helt olika dialoger med sina föräldrar och iom det så svara föräldrarna på olika sätt. Nu vet jag inte vad det är du försöker hjälpa dem med men mycket handlar om hur man uttrycker sig. En bra konversation får man bara om man kan respektera varandra och deras åsikter. Men man behöver inte gilla deras åsikter och framför allt inte försöka ändra på dem ;)
25 december 2013 18:31

mamselle

Sina släktingar kan man dessvärre inte välja, däremot sina vänner.
26 december 2013 16:21

elinnnc

Mer informativt: Min mamma till exempel är duktig på att "anta" saker och är så fast vid att hon har rätt utan att ens se över andra alternativ! Detta gör att hon hamnar i onödiga situationer när hon fattar ett val som visar sig vara fel, men hade kunnat undvikas om hon tagit reda på mer information innan! Hon vill undvika allt tillfälligt besvär, vilket gör det besvärligt i längden istället! Hon tänker väldigt kortsiktigt så jag försöker inflika med andra alternativ ofta, men då blir jag the bad guy eftersom jag enligt hennes mening endast säger emot!

Logga in för att skriva en kommentar.