Frihetskänsla och kvällsfilosofi!

Lugnet som sprider sig efter en utförd tenta!! Man sitter dagar i sträck, morgon till kväll, med ögonen i böcker, papper och dator. Kroppen värker av att sitta i dåliga positioner och de enda pauser man tillåter sig är för mat, sömn och kaffe...och ännu mera kaffe! När tentan väl är skriven vad finns då kvar? Det blir alltid så tomt! Vad ska man fylla vardagen med och hur återgår man till ett liv utanför den mörka lilla hålan som man har levt i utan att duscha, byta kläder och endast sno ihop håret på nytt efter man jag kliat och slitit och hårteserna skymmer sikten och rövar bort dyrbar uppsikt från bokstäverna som man försöker trycka in i skallen! Jag kommer göra det jag oftast gör efter en tenta! På kvällen rör jag mig inte från soffan och morgondagen spenderar jag med att STÄDA!!! Lägenheten består av intorkade thé och kaffekoppar och berg av kastruller och fat. Allt är använt så varje gång jag behöver laga något nytt får jag diska upp det som behövs tills det är dags för nästa gång och får då gräva fram en använd sked någonstans och göra rent för ny användning! Life as a student know it! Kost och motion har iallafall gått bra, jag har inlett varje morgon med tidig uppstigning och njutit av varje steg av min snövita morgonpromenad eftersom resten av dagen framför mig har varit så pass krävande. Jag sitter och tittar på Nybyggarna och blir såklart väldigt berörd! När jag var yngre, sisådär 15, och började min resa inom psykiatri var jag väldigt intresserad av att arbeta inom kriminalvård och dylikt, mest för att det lät coolt! Längre in i min yrkescykel har jag intresserat mig för andra målgrupper och jag har under senare år känt att missbrukare är en målgrupp som jag verkligen INTE kan tänka mig att arbeta med, men jag fattar verkligen inte varför! Jag försöker identifiera problemet för jag förstår inte! Det är ju sjukt intressant och jag är ju inriktad på behandling och hälsopsykologi, men det är något med magkänslan som inte klickar! Jag tror det kan ha att göra med att jag ser de flesta missbrukare som badass och fruktansvärt hårdhudade, vilket jag inte tror mig kunna hantera i en situation där JAG behöver vara den förtroendeingivande! Hur kan man skapa förtroende från någon som man känner sig "mindre" än? Jag tänkte även att det kanske är för att jag inte känner någon samhörighet till målgruppen som jag gör till övrig psykisk ohälsa. Jag kan känna igen mig oerhört mycket i personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, psykiska åkommor så som depression, tvångstankar och annat, men inte alls missbrukare! Detta är allt bra konstigt insåg jag i mitt filosoferande, med tanke på att jag själv lidit av ett missbruk i många års tid, ett matmissbruk! Det är svårt att ställa olika missbruk mot varandra eftersom de grundar sig i olika saker men det baseras utmärker sig ändå i avsaknad av kontroll, serotoninhöjande belöningssystem och annat gemensamt, så egentligen borde jag inte ha problem med att känna tillhörighet till den målgruppen! Eller ligger kanske problemet i att detta är en fråga som jag personligen är så otroligt svag i och eftersom jag själv inte har fullständig kontroll så utesluter jag alla möjligheter till att hjälpa andra professionellt i detta eftersom jag inte är trygg i frågan själv? Någon gång kanske jag hittar svaret!

elinnncs blogg

Frihetskänsla och kvällsfilosofi!

Kommentarer