icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
9 februari 2014 18:42
4

Inne och kikar lite!

Jag har lyst med frånvaro nu ett par veckor då saker och ting helt började gå bananas! Blev mer manisk i mitt dietande och ätstörningarna eskalerade! Jag har mkt påfrestningar runtomkring med bla en cancersjuk mamma som jag förmodligen inte hanterat på rätt sätt utan bara försökt hålla skenet uppe för andras skull vilket gav ett bakslag! En nära vän har en teori om att jag blivit mer manisk den senaste tiden för att söka något att kunna kontrollera eftersom jag är handfallen med den stundande situationen! I torsdags kom allt ikapp och jag låg och grät i 6 timmar och var påväg att sjukskriva mig från jobbet för att jag inte fick ordning på mig själv. Jag gråter verkligen ALDRIG utan är oftast väldigt hämmad när det kommer till känslor. Nu var det som att allt jag har hållit inne bara ville ut och jag blev helt golvad. Jag trodde att jag hade nått botten tidigare, men det var inte ens i närheten! Jag har valt att radera alla kaloriräkningsappar från mobilen och använder inte denna sida för det heller! Hädan efter går jag efter sunt förnuft och äter och tränar för att hitta balans. Träningsglädjen har iallafall kommit tillbaka mitt i allt och jag ser verkligen fram emot nästa gång det är dags att besöka gymmet :-) Det som fick mig att brista denna gång var att en person ifrågasatte hur jag orkar dieta samtidigt som det är så mycket annat! Jag går sista terminen på högskolan och har just nu 3 inlämningsuppgifter på gång och en c-uppsats i antågande, jag håller på att fixa med en ansökan för att få plugga utomlands, båda mina föräldrar är sjuka och mammas cancer är inte så lättbehandlad som vi har hoppats på. När hon ifrågasatte detta så gick det upp ett ljus att det kanske finns ett alternativ, att man kanske inte Måste orka! Det kändes som att jag fick tillåtelse att falla och att alla krav jag har på mig själv bara är mina egna och absolut inte obligatoriska på ngt vis utan de kanske bara skadar. Jag vill ju vara mitt perfekta jag, men det kanske har gjort mig blind över mycket annat! Vad spelar det för roll om jag håller mig under 20 kolhydrater/dag och - 500 kalorier om mitt övriga liv skiter sig? Nu tänkte jag skriva något fint som "gör om och gör rätt", men det stämmer inte! Det finns inget "rätt", det finns inget "perfekt", så nu vill jag bara leva!

Gillar

Kommentarer

  • 9 februari 2014 21:53
    Biggan60
    Tröste-och styrkekram till dej!
  • 9 februari 2014 22:01
    Tack Biggan60!
  • 9 februari 2014 22:20
    Ta hand om dig och dina nära. På det sätt du klarar, utan alltför höga krav. Pepp och kram.
  • 9 februari 2014 23:25
    Eliara
    Det är nog rätt tänkt, ibland kan det vara tillräckligt att ta hand om sig själv och att finnas för sina nära och kära. Räkna kalorier kan du göra när det lugnat ner sig runt omkring dig. Tröst- och styrkekram till dig!

Logga in för att skriva en kommentar.