Min yttre och inre viktresa...
Vid 13 års ålder vägde jag 60 kg. Det fick mig att må extra dåligt eftersom man "vill se bra ut" som tonåring. Såklart fick jag aldrig någon pojkvän vilket gjorde att jag isolerade mig och började tröstäta. Ofta gömde jag godis i mitt rum så mina föräldrar inte skulle märka något.
Den onda cirkeln fortsatte med "självömkan" och tröstätning ända tills jag 2004 ställde mig på vågen och såg att jag var 5 kg från att väga 100 kg!!! Det var början på mitt uppvaknande. Samma år flyttade jag och började på universitetet vilket gav en ny chans i livet både innefrån och ut! Jag började äta enligt GI och tränade 3-4 gånger i veckan och gick ner 10 kg på ett halvår. Killar började intressera sig för mig och jag fick en självkänsla och ett självförtroende som jag aldrig haft förut!
Jag levde gott men stannade stumt på 80 kg, vilket jag accepterade och behöll den vikten tills jag träffade min blivande sambo. Det året var stressigt, gick sista året på lärarprogrammet med dubbla kurser, min farfar hade dött och min nyvunna kärlek bodde nästan 100 mil bort och jag jobbade extra nästan varje helg. Detta gjorde att jag inte orkade träna och saknade matinspiration.... När jag sedan flyttade till Göteborg levde jag ett hektiskt liv och kilona började stiga i väldig fart... När jag förra våren ställde mig på vågen och såg att jag hade tillåtit mig att passera 90kg utan att reagera fick jag panik. Jag visste att förra viktnedgången hade varit hård och kämpig och jag ville inte genomlida det igen. Så jag bestämde mig för att prova Cambridge under sommaren. Den fungerade som en dröm och med mycket stöd från vänner, familj och många oändliga prommenader hade jag gått ner tio kilo under två månader.
Under hösten och vintern har jag haft ett hektiskt liv, mest med mitt inre, då jag insett att jag är i en annan fas i livet. Jag har jobbat med att hitta mig själv och ett liv tillsammans med min älskling... Så i våras när vi flyttade till vår gemensamma lägenhet bestämde jag mig för att ge mig i kast med vikten igen. Körde en snabb cambridge för att få igång motivationen och började sedan med GI mat. Nu har jag spräckt det där strecket jag inte passerade förut och jag hoppas att jag når mitt viktmål innan jul. Idag har jag ett helt annat syfte med viktnedgången än de andra gångerna. Jag vill leva ett friskt och hälsosamt liv och öka mina chanser att kunna bära ett barn i magen en vacker dag :)
Kommentarer
-
Så länge du vill kämpa kan du göra vad du vill! Tänk på små steg är bättre än inget.
-
Den tjockaste tjejen har jag också varit och det var inte roligt. Känns härligt att man inte är det längre. Grattis till det sprängda strecket, sådant gör att man blir ännu mer motiverad att fortsätta kämpa. Ha det bra. Kram
-
Starkt av dig att göra förändringen för att må bättre och ge kroppen alla chanser att klara en graviditet! Härligt att du spräckt din gräns! Jag hade en sån gräns innan vid 70 som jag slog i gång på gång, men efter att jag väl lyckats spränga den så flöt det bara på sen. Jag hoppas att det blir samma sak för dig!!
-
jag har också blivit retad av klass kompisar som slutade med att jag vägra åt till skolan till slut. Jag är glad att jag har kommit under 99 sträcket jag öppnade mig när jag såg vad jag vägde och bara sa högt till mig sjäv hallå så här kan inte fortsätta. pepp kram
Logga in för att skriva en kommentar.