kärlekstrassel

Mmmm, för er som läser och som tror att det är spännande och lite exotiskt att träffa en man från ett annat land......det är det visserligen, men alla problem det medföljer är betydligt fler och jobbigare. I mitt fall är mannen världens finaste, snyggaste, snällaste norrman. Jag bor i Sverige, han i Norge. Där har vi det. Det fetaste problemen av dem alla. Jag lyckades träffa denna underbara människa när jag själv fortfarande bodde i Oslo, men var på väg till Sverige. Jag visste att det skulle bli svårt att hålla ihop, jag visste att det skulle bli svårare att skiljas ju längre tid som går. Därför var jag beredd att ge upp redan då. Då, när jag skulle återvända till Sverige och han skulle va kvar. Men denna norrman övertygade mig om att vi skulle fixa avståndet. För ett tag. För sen kunde han absolut fundera på att flytta till Sverige. "Vi" var viktigast i världen och jag kunde inte annat än bli lycklig och hoppfull över hans ord. Nu är det ett halvår , ca 10 miljarder diskussioner om avståndsförhållande, ca 100 tårar fällda över detsamma, uppgivenhet, frustration, saknad sen jag flyttade. Kommer han att flytta hit?!? Jag är en sån som behöver se ett mål med allt, trivs inte med att fumla i mörker. Det gör jag nu. För plötsligt har denna fantastiska, underbara, fina man börjat tvivla. Tänk om jag inte trivs i Sverige? Tänk om jag inte trivs med jobbet? Tänk om det itne funkar mellan dig och mig? Jo, så kan det vara. Men det kan oxå vara motsatt. Han kanske älskar Sverige precis lika mycket som jag gör. Han kanske kommer hitta världens grymmaste jobb här, och framför allt, tänk om vi kommer varann närmre än nånsin?!? Så länge han inte vågar testa, så länge han inte tycker det är värt att testa, tja.....då är ju framtiden oerhört osäker. Och jo, självklart, har vi även diskuterat omvänt, att jag flyttar tillbaka till Oslo. Men just nu är det inte aktuellt för mig. Har fått ett nytt och grymt jobb som jag trivs med som fisken i vattnet. Jag har plötsligt bara hälften så lång resa till min fina familj i Skåne och jag är omringad av mina allra bästa vänner här i Göteborg. Min sista period i Oslo var olycklig. Jag hade oturen att jobba för ett osannolikt oseriöst företag som behandlade mig väldigt illa. Jag hade alldeles för långt hem till familjen och vännerna. När jag flyttade till Göteborg för ett halvår sen blev jag plötsligt lycklig igen. Allt vände. Så nej, att flytta tillbaka till Oslo är inte aktuellt. Men till skillnad från honom, så har jag testat. Jag har rätt att säga att Oslo inte är nånting för mig. Inte nu. Kanske i framtiden. Ego, kan säkert många tycka. Men jag måste va lite ego nu. Min norska prins skulle trots allt inte va lycklig om jag är olycklig. Sådär, då har jag öppnat mitt hjärta på vid gavel. Kanske nån har nåt tips, kanske nån tycker att jag begår ett mistag. Kanske den som läst, tröttnade efter tre rader. Men jag behövde detta. Skriva av mig. Rensa huvudet. Men jag ska ta mig tusan bli snygg och hälsosam ialla fall :) Måndagskram till alla!

5 mars 2012 08:33

fingelin

Elimio7, du har så rätt! Kloka ord! Och jag har försökt säga samma sak till honom, men han verkar tyvärr inte vara fullt så klok som du :) Tack!
5 mars 2012 07:48

linni

Distans... inte lätt. Hoppas att ni hittar en lagom kompromiss för båda :D kram Linni
5 mars 2012 08:04

sax

Vet allt om distansförhållande då jag hittade min prins i Grekland. Jag hade dock turen att han flyttade hit, men det tog ändå 1 ½ år av resande fram och tillbaka för min del innan det blev av. Och detta var 12 år sedan, så kämpa på om du tror att han är värd det och att du inte går under på vägen. Lycka till!!
5 mars 2012 08:29

Elimi07

Jag var och såg This Means War i helgen, och där sa dom något klokt. Hon hade flyttat till LA för en karls skull. Han hade sedan lämnat henne. Till henne sa dom att: Det finns inga misstag. "Misstag" är det som formar livet. Sen är det ju inget som är skrivet i sten. Skulle han inte trivas, eller om ni går skilda vägar så kan han alltid flytta tillbaka till Norge igen.
5 mars 2012 08:30

fingelin

Jag har tyvärr kommit till den punkten att energin helt tog slut. När jag inte ser att det nånsin kommer förändras så har jag inte motivationen som krävs för att kämpa vidare. Kanske jag om ett tag inser att han är värd att fortsätta slitet, men det känns svårt när han inte riktigt verkar vilja testa ens. Önskar ju att han tycker att jag är värd att testa Sverige för ett tag . Men tack för pepp och alltid skönt att höra att andra har fixat det :)

fingelins blogg

kärlekstrassel

Kommentarer