Besviken på mig själv

Vet att jg har skrivit om det här förut, men det spelar egentligen inte så stor roll...att gå från total nolltolerans mot godis och annan sorts godis till att vräka i sig utan nån som helst kontroll...och dessutom inbilla sig själv att man förtjänar det, ja det är jag just nu.. Jag har begrundat mig själv en hel del den här helgen, och jag ser ett mönster...jag ökar sakteligen på portionerna, och unnar mig mer och mer, hade verkligen min lägsta punkt igår...och jag blev faktiskt lite deppad. Trodde jag hade nån sorts koll...har ju kommit så långt nu, varför sabbar jag medvetet för mig själv då? Har suttit och surat för att vikten ståt still i typ två månader, men i grund och botten är det ju jag som har förstört för mig själv....ocg känner jag efter ordentligt så är inte den riktiga motivationen där. Men så här är det...jag vägrar gå tillbaka till den jag var förut....jag mår så mycket bättre, både till kropp och själ...så u får det fasen vara nog(obs, detta är ett brev till mig själv)...ta sig i kragen, och kämpa lite...jag kan inte skylla på att jag är förkyld än bara för att det finns lite snor i näsan....nu börjar vi om..och gör rätt:)

Kommentarer

20 oktober 2013 12:36

Aneleh89

Motivation kan verkligen gå i vågor och det är lätt att man börja glida ifrån den tänkta banan då. Se detta som en lärdom och att du förhoppningsvis fått ny energi och motivation till att fortsätta din hälsosamma livsstil. Lycka till!
20 oktober 2013 18:23

kretina

Ja absolut...känns ändå bra att man börjar uppfatta sina snedsteg efter en vecka, förut kunde det ju ta flera månader innan jag började registrera vad jag höll på med. Har tagit mig i kragen idag, ingen mening med att dra ut på det, så nu kör jag!!

Logga in för att skriva en kommentar.