Upprördhet botas med motion

kaffaeabstinensen håller mig i sitt grepp om än är det något lindrigare idag för att jag tröstade mig med en Tarragona..;) fick ett jobbigt samtal från en närstående som inte förstår att han genomsitt beteende fått mig att må dåligt... när jag sen påtalade detta och sa att han skulle höra av sig när han kommit till insikt mer och förstått hur han betett sig, så blir han stött och defensiv och vänder på allt jag säger. kan inte resonera och tala sansat utan kastar ur sig ankagelser mot mig istället... han har manipulativa drag och jag känner till att det är svårt för en sån person att erkänna sina drag.. fel och brister har vi ju alla och man jobbar med det så gott man kan...men han vill inte erkänna och verkar helt oförstående.....saken är den att jag sagt till för många år sedan och då bröt vi kontakten men sen tyckte jag att han verkade som han fattat och han betedde sig bättre, så vi började umgås igen .. i övrigt är han snäll och ställer upp när det behövs, men efter några år här så märkte jag att han började bete sig likadant igen..och det kommer liksom lite i taget och är först som en obehagskänsla liksom...går inte att säga direkt vad han gör eller så...men så vid tillfälle när han gjorde en grej som var rätt konkret, så frågade jag rätt ut vad han avsåg med detta otrevliga beteende... varpå han svarade `det är för att du gör det och det`....då sa jag: men varför säger du inte bara till? varpå han blev väldigt defensiv och började vända på saker jag sa och blev helt oresonabel igen... saken är den att jag levt med en man som har diagnos grandios-narcissist en psykopatdiagnos alltså...så jag fattar ju att det är omöjligt att få honom att ens förstå att det kan vara så...det finns böcker att läsa i ämnet och om någon som står dig nära reagerar väldigt starkt så finns det väl ett intresse att försöka lösa saken. eller hur? skitsamma.... jag blev upprörd men kan inte göra våld på mig själv och fortsätta umgås när att jag mår dåligt av människan i fråga..... kanske kanske inte tar han itu med detta annars är det faktiskt så att jag dragit linjen där min gräns går...är synd för det är min bror så man vill ju att det ska vara okej eller bra med familjen... men upprördheten försvann med en promenad i naturen... för mig mig känns det mest tråkigt att det ska behöva vara så men jag har inget dåligt samvete över hur jag känner... det är bara med honom som jag mår dåligt med och i övrigt funkar det bra..och känns bra... tråkigt tråkigt men så kan det bli.... ha en fin sommardag alla!! pepp

12 juli 2013 21:20

BillieL

Det är jobbigt när man inte kan umgås på ett normalt sätt med släkten. Ibland måste man faktiskt säga tack och adjö för ens egens skull. Men det är klar att det blir extra jobbigt när det är ens bror.. Men du måste tänka på dig själv i första hand. Om du inte mår bra av att ha en relation till din bror så bör du nog klippa banden så som du gjjort en gång tidigare. Bra att du mådde bättre efter en promenad. Motion är verkligen bra för mycket :)
13 juli 2013 09:26

lena64

tack för stöd BillieL.... ja du har nog rätt i det... fast det är jobbigt och tråkigt att det måste vara så.... ja, motion i naturen en promenad...stressenoch adrenalinet får en naturlig väg ut ur kroppen... ha en fin dag! :)

lena64s blogg

Upprördhet botas med motion

Kommentarer