VLCD dag 10 - att vara eller inte vara?

Hungrig alltså. 10 dagar - det är så länge jag har stått ut med VLCD tidigare. Och jag inser precis varför. Jag har uppenbarligen en 10-dagarskris. En av anledningarna att jag ville testa VLCD en sista gång var att se om ketosen kom igång. Och det har den väl "typ" gjort. Utslag på ketosstickorna, men inte så mycket som jag har förstått att jag borde få. Nu står jag verkligen inför ett dilemma: ge upp för att jag är rädd att jag förlorar för mycket muskler, eller stålsätta mig för att kunna känna mig nöjd med min bedrift? Det hade varit lättare att stålsätta sig om resultaten varit otvetydiga. Nu har vikten stått stilla i flera dagar och jag vet verkligen inte vad jag ska tro. Back går jag ju, men vad leder det till? Jag vill verkligen komma i mål. Snarast. Jag har 1,2 kg kvar. Även under upptrappningen kommer jag att fortsätta gå ner i vikt. Men också vara hungrig. Är det då inte lika bra att avbryta och trappa upp? Fast å andra sidan skulle jag gräma mig för att jag inte klarar av det jag föresätter mig. Rädd att jag aldrig kommer att nå mitt mål. Det kanske låter löjligt, men just nu känns det så väldigt viktigt.

Kommentarer

6 november 2011 14:49

gittan52

Tror nog du ska börja fundera på vad som verkligen är viktigt i livet... att avbryta något som inte fungerar som man tänkt är väl bara klokt! Komma i mål lär du göra även om det tar lite längre tid, men sedan börjar ju det verkliga jobbet, att stanna kvar på den nivån du vill.
6 november 2011 18:10

Xara

Usch, ord som "stålsätta" sig själv och "hungrig" låter förfärligt. Säger som gittan52: vad är verkligen viktigt i livet?!

Logga in för att skriva en kommentar.