sodermans blogg

75222

Jag har varit överviktig sen jag började i lågstadiet. Med undantag för när jag gick i gymnasiet för då gick jag ner till 63 kg med hjälp av viktväktarna. Jag behöll den vikten tills jag träffade min sambo. Efter det började jag sakta gå upp i vikt. Efter 2,5 år hade jag gått upp 15 kg, sambokilona kallar jag dem. 2007 blev jag gravid och gick upp ca 13 kg under graviditeten, de försvann dock ganska snabbt efter förlossningen men efter att jag slutat amma gick jag snabbt upp i vikt. Det gick så långt att jag vägde/ väger mer än vad jag gjorde som höggravid. 103 kg var jag uppe i. Fick en smärre chock när jag ställde mig på vågen, trodde på högst 98 kg. Jag vägde 93 kg som höggravid. Jag började fundera på gastric bypass men jag skulle inte få den gratis, man måste ha bmi 40 eller 35 men då ska man ha diabetes eller sömnapné. Min moster berättade att hennes inneboende gått ner 30 kg med LCHF. Jag har alltid tänkt att jag aldrig skulle klara av att avstå från potatis, pasta, bröd etc men jag gav det ett försök, ett sista försök att gå ner i vikt och kanske bli gravid igen då vi inte lyckats nu på 2 år. Än så länge är det inga problem och i skrivande stund väger jag 95,1 kg. 25 kilo kvar till mål. 2012: Är nu tillbaka här efter ca 1 års uppehåll. Jag lyckades bli gravid och vid invägningen på mvc vägde jag ca 96 kg. Nu när min son är en månad gammal väger jag idag (3 maj 2012) 89,9 kg. Jag gick endast upp 6 kg under graviditeten men gick ner 11 kg. Ett kilo har jag gått ner efter 2 dagars LCHF-diet. Har återigen börjat med det nu efter att ha läst Katrin Zytomierskas bok " Dags att bli smal- Lchf på mitt sätt". Känner mig jättemotiverad!

2014: Uppe i 100,7 kg igen efter en tredje graviditet! Har gått ner till 98,7 kg på två veckor och vill fortsätta gå ner i samma takt. Ska förhoppningsvis gifta mig i april 2015 och jag MÅSTE komma i form tills dess! Följ mig i min resa och ge mig gärna motivation och hjälp på vägen genom att kommentera mina blogginlägg.

26 maj 2011 11:49

Min sorg

Idag är dag 30 i menscykeln, ingen mens än. Men heller inget plus på stickan. Blir så trött på denna väntan. Mensen kom ju på dag 26 förra månaden efter första försöket med pergo. Jag vill så otroligt gärna ha ett syskon till min dotter, det är min allra högsta önskan. Om det nu inte är meningen så kan väl den, ursäkta, JÄVLA, mensen komma nån gång så jag slipper gå och hoppas. IGEN! Trodde mensen skulle vara regelbunden med pergo! Jag orkar snart inte mer! Har nog gjort av med flera tusen på graviditetsstickor det senaste 2,5 åren och inte ett enda har visat plus. Bryter snart ihop totalt. Det enda jag tänker på är bebisar och hur gärna jag vill ha en. Tänk om jag aldrig får fler barn...

Kommentarer

26 maj 2011 12:09

Katri

Kram på dig. Jag är en av de som aldrig fick egna barn och det kan jag känna den gruvligaste sorg ibland över, inte för att jag inte älskar mina barn trots att jag inte fött dem, men just det här att inte bli gravid, bära barnet i sin mage, väntan, förlossningen, den första tiden med spädbarnet - nu börjar jag snart gråta - så jag slutar här. Jag håller tummarna för dig och hoppas att du snart blir gravid. Pepp och kram!
26 maj 2011 12:23

soderman

Tack Katri :) Pepp Pepp..

Logga in för att skriva en kommentar.