tiwesas blogg

98997

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

25 oktober 2013 10:04

3

När jag ser mig själv i spegeln

fast på bild, då tycker jag inte att jag ser tjock ut, men när jag ser mig själv i verkligheten så ser jag precis var man kan plocka bort alla överflödiga kilon. Jag ska se om jag kan hitta någon bild av mig själv när jag vägde som allra mest (runt 100 då), att lägga upp för jämförelse. Vet att det finns en bild av mig från sommaren 93 (och jag fattar att jag var jätteung då) men då var jag så fit att jag inte ens kände igen mig själv på bilden, fast vet att jag tyckte jag var tjock då. Jag hoppas att jag nu, som vuxen kommer att inse att jag har blivit så fit jag någonsin kommer att kunna bli när jag närmar mig mitt mål. Men det får mig också att inse att jag kanske ska revidera min mål? Man kanske bara ska sikta på någon storlek, eller känsla? Storlek 36 känns pyttigt för mig, men jag skulle önska att jag drog 38 över benen. Det kanske ska vara mitt nya mål. Eller storlek 29 i jeans? Tror för övrigt att jag drog in magen lite på bilden också, fast jag försökte att låta bli.

Kommentarer

25 oktober 2013 10:15

lazylisa

Snygg figur! :)
25 oktober 2013 11:04

Redo2011

Så snygg, så har jag aldrig sett ut, inte ens som 14 åring, och då är jag idag 66 år och har fött barn... Vissa av oss har andra gener...svårt att acceptera ännu...
25 oktober 2013 12:26

nrj

Fin bild! Visst är det så, att det inte är rimligt att se ut som man gjorde som tonåring, men man kan ju resonera över hur man tänkte om sig själv där och då. Jag tillhör också dem som hade en skev kroppsuppfattning och den har följt med hela vägen upp i vuxen ålder. Tror också på det som du skriver att det kanske är vettigare att ha en klädstorlek som mål istället för en siffra på vågen! Ett av mina mål är definitivt att stl 29 i jeans ska sitta snyggt igen. Trevlig helg på dig!

Logga in för att skriva en kommentar.