Veteran
5155 inlägg
En tråd för oss som har nått målvikten eller är på god väg att göra. En tråd för oss som tänker jobba på att behålla vikten. En tråd för oss som känner att vi behöver stöd och är glada för att kunna hjälpa andra. Välkomna !!!!! 5 kg kvar till min målvikt och det är hög tid att tänka på att vikten ska behållas sen också !!! Målvikten är nådd den 10 december och nu ska Måttet Hållas !!!!
känns så bra att det börjar peka neråt igen få ta den tid den behöver
Thyndra: Det tycker inte jag. Jag tycker jag har betalat dyrt för att jag mådde dåligt psykiskt, och det pris jag redan betalat känns redan högt som det är. Det var inte så att jag njöt av något syndigt leverne när jag stod med huvudet i kylskåpet och letade efter något mer att äta för att dämpa ångesten. Jag har tagit mitt straff, fysiskt och psykiskt, och jag hatar att den lösa huden påminner mig - varenda dag - om hur illa jag gjorde kroppen för att försöka dämpa smärtan i själen. Fast jag är för feg för att våga operera, jag har läst om alldeles för många komplikationer för att våga. Så jag får stå ut med avskyn ett tag till, och hoppas att kroppen drar ihop sig så jag slipper se fladdret. Notera, det är löshuden jag muttar och morrar åt och inte dig Thyndra (jag vet hur lätt det är att tolka fel på Internet). Det är löshuden jag är arg på och ingenting annat. Jo, mig själv också.
LadyG: Känner precis som du, den lösa huden påminner mig om all ångest jag haft (och fortfarande har). Bara att nu har jag lärt mig kontrollera min ångest och inte ta till maten allt för mycket. Men det där "fladdret" speciellt på min mage påminner mig var dag över allt jag utsatte min kropp för när livet kändes som jobbigast!
Sakta men säkert går det neråt -0,9 kg denna veckan. Hoppas att komma ner och ha en 6:a först till måndag!!!!! Klarar jag det har jag mindre än 5 kg kvar till mål. Men denna gång känner jag att det inte är bråttom!!! Skönt Gubben har också tagit tag i sina kilon och just nu äter vi lchf, på hans önskan. Jag var lite rädd att det skulle braka iväg upp på vågen men icke. Neråt går det!!!! Men jag tror att hjärnan har lärt sig lite med porioner, rent spontant så känner jag att, det här räcker. Och minns faktiskt inte när jag var äckelmätt sist. Inte ens på jul åt jag mig så där bläääää mätt. Men det blev ju massa andra onytigheter istället! Jag fortsätter resan neråt! Kram på er!
Hoppas att ni LadyG och Fuzzynut blir vän med erat gamla liv och erat lösa skinn. Hur dåligt vi än har mått under perioder i livet så har det utvecklat oss till dom vi är idag. Bara att försöka att bli vän med oss själva på gott och ont. Vet att ord lätt kan misstolkas, hoppas att ni tolkar mig så som jag hoppas :) Pepp och Kram !!
Klokt skrivet! Håller med dig Thyndra, hoppas kan man ju. Fast riktigt där (att jag kan se tillbaka utan en rejäl dos bitterhet) är inte jag än åtminstone. Men jag jobbar på saken :-)
Träna på att älska dig själv och var tacksam för varje del av ditt liv ett par minuter när du lägger dig på kvällen. Jag jobbar på saken och att förlåta mig själv för det som jag inte gillar. <3
Det där är det svåraste som finns tycker jag. Enda gången jag känner så, ska jag villigt erkänna, är när jag springer. Det kunde jag ju inte göra när jag var som störst (jättetjock och storrökare...) och det påminner jag mig om för varenda backe jag passerar.
Ja, vi gnetar väl på de flesta av oss :-) Nått kilo hit och dit rör det sig, men det är normalt verkar det som.
Till er som är ledsna över "påsmagen". Det var jag oxå.. Men, med tiden har jag lärt mig att älska min kropp. Det tar tid! Är ni relativt unga så kommer mkt gå tillbaka av sig självt! Själv väljer jag att se min mage som ett tecken på att jag varit med! Jag har överlevt ett krig (med mig själv), jag har gått segrande ur striden och bär mina krigsärr med stolthet! Träna på att titta på er själva i spegeln och tänka snälla tankar om er själva! Lycka till!