Vi som håller måttet !!

Jag var ju ner en bra bit under min, och har nu vänt till ett par kilo över. Men har nu kommit igång så smått med träningen igen, och behöver massor med pepp. Och vill ge allts stöd jag kan och förmår. Jag hakar gärna på den här tråden! :) Duktig Thyndra. Både på att rasa i vikt, hålla träningen igång, motivationen vid liv, starta vettiga forumtrådar. OCH hålla humöret uppe på oss andra :D HELL Thyndra!

Ja, det är nu som kampen börjar. Medans man går ner i vikt och hela tiden blir bekräftad så är det betydligt enklare. Visst får jag fortfarande mycket komplimanger och visst blir jag otroligt bekräftad här. Men det kommer att ta slut. Jag väger idag 68 kilo, är egentligen väldigt nöjd med min vikt. Köpte jeans igår och det blev både 29" och 30" i midjan. Men bara för att ha klarat av att halvera min vikt så vill jag ner till 63 kg. För resan började på 126 kg den 21 februari i år. Matdagboken har varit ett fantastiskt stöd och nu behövs all stötta man kan få för att klara den långa tid som krävs för att kroppen ska stabilisera sig på målvikten. Så Pepp till oss som bestämt oss för att hålla måttet !!!!

Bummlan, du har varit min förebild sedan jag började min resa. Nu får vi resa tillsammans !!!!

Ja, det är min erfarenhet också. Det är lätt att gå ner. Det är bara tt hålla igen på maten, öka motionen och ösa in bekräftelsen från omgivningen och minuset på vågen. Och allt mindre storlekar. Sen stod jag där en dag, och alla har vant sig vid att jag ser ut som jag gör. För mig var det dessutom så att jag hamnade så lågt så jag fick lite skrämselhicka och insåg att jag behövde ha ett par kilo till på kroppen. Och hur skulle jag tordas öka på maten? Hur skulle jag kunna sätta stopp när det var dags? Och skulle folk se att jag gått upp igen? Och kläderna jag köpt... Skulle jag fortfarande kunna ha dem? Jag vägrar flytta ut spännet ett hål i bältet igen. Hellre får det strama tills det slutar strama! Jisses vad det snurrade i huvudet. Och jag skenade iväg med vikten. Operationen som satte käppar i hjulet för löpningen och återfall i deppen som gjorde det svårt att komma igång igen över huvud taget. Men som vanligt är det bara jag själv som kan göra nåt åt det. Och jag vägrar bli mitt eget offer. Utan stöd och pepp och vännerna här på MD hade jag troligen varit förlorad, men nu ska jag på`t igen ba!

JA NU KÖR VI IHOPA, Thyndra!

Lycka till båda två.

Jag har helt plötsligt upptäckt att jag verkligen är smal. Det är nog inte för än dom sista veckorna som jag verkligen kan känna att min kropp är tunn nu. När det gäller kläder så tror jag att tum storlek 29x34 är en stl som jag ska hålla mig på. Blir dom lite stora så är det nog ändå det jag ska gå upp till. Smalare än så behöver jag absolut inte vara. Nästa vecka tänker jag börja smyga upp kaloriintaget till 1400 kcal om dan. Åtminstone några dagar i veckan. Idag blir det strax under 1000 igen. Men det må vara hänt, det är som sagt sista veckan med Höstracet och den här veckan är det lite hårdkörning med att försöka bli av med några kilon. Sen ska det bli mer stabilitet. Och det fixar vi. Bummlan, jag och alla andra som vill vara med !!!!

Vad ser du som det svåra, Thyndra? Och det lätta? För mig är det svåra som vanligt att hitta och hålla mig till Lagom :) Det lätta är svårare att komma på. Men hur märkligt det kan låta när jag nu travar i lera och sörja är att jag har motivationen kvar. Jag har inte givit upp. Och känner inte att jag tappat greppet, eller ska börja om. Det hanflar mer om att "samla ihop mig" :)

Det svåra är att fördela maten som jag ska under dagen. ska ta tag i det att planera maten i förväg, det har jag inte gjort på hela tiden. Vilket gör att jag svälter på dagen och sedan inte tycker att jag kan äta så mycket på kvällen och då blir det för lågt kaloriintag. Det lätta är väl att jag fortfarande har så roligt och njuter av lättheten i kroppen. Sen så får jag lov att sluta vara så knäpp när det gäller motion, motionerar jag en timme om dagen så ska det egentligen räcka tycker jag. nu är jag för det mesta på minst två timmar varje dag.