lessen på okunnighet

har en dotter på 14 överviktig, typiskt tonåring läser man bloggar av kizzy och de anda som inte är något bra föredöme alls, så hon slutade äta middag tog någon macka emellanåt hon gick ner förstås, men inte på det bästa sättet, jag vet egentligen inte hur mycket hon väger men tycker det är oväsentligt,kan gissa på närmare 80 än 70..nu har hon bestämt sig för att börja äta så smått men inte vad som helst, utan valt ut tre rätter kanske inte de nyttigaste men ändå det är pannkaka, billys panpizza,och köttbullar nåja tänker jag alltid en början, en start så låt gå så ska hon ha samtal i nya skolan med skolläkaren hennes pappa vad med, hon skruvar på sig och vad de än frågar blir hon misstrodd utan de ältar frågan om och om igen, sen ber läkaren att hon ska ställa sig på vågen hon vill inte, det slutar med att hennes pappa säger att mötet är slut nu hennes matproblem har inget med att göra att haft det svårt att ta sig till skolan men nu är hon på gång kan man inte se att hon nu har viljan istället för att klampa ner på henne.. det är jag som får hem en tjej som blir lätt arg, hon vill aldrig mer till skolläkaren kan tilläggas hon kände sig kränkt,,nåja ska ta upp denna händelse med rektorn på nästa möta..just nu är jag glad hon tar sig till skolan, äter mer än de sista 2 veckorna är mer harmonisk just nu räcker det för mig vill lägga det gamla bakom mig!!!och bara se framåt

Kommentarer

16 januari 2013 19:50

elsa44

Vad jobbigt för er. Tänker på er...
16 januari 2013 20:14

Fetcatta

hon kanske skulle prova LCHF, då får man ju äta gott och mycket :) fast då måste man skippa kolhydrater och socker. Lycka till!! Jag vet precis hur din dotter känner sig, har själv varit i den sitsen, kämpar fortfarande med vikten och jag är nu en 45-årig trebarnsmor, varav 2 av de 3 barnen är lite överviktiga.
17 januari 2013 06:04

okunnig

jag vet själv hur det är att vara överviktiga tonåring. när jag var 18 vägde jag 90 kilo till mina 163 cm. min mamma var jätteroligt och ja ville inte heller ställa mig på vågen och ta itu med vad ja faktiskt vägde ja levde i förnekelse. kanske är de samma sak för din dotter. kansler kan ni tillsammans ställa er på vågen och kämpa tillsammans och göra det till " eran grej " hoppas de löser sig massor av kramar ! när ja fick motivation gick ja ner 25 kilo !
17 januari 2013 10:26

Gr8

åh vad jag känner igen mig, ett överviktigt barn, en omedgörlig pappa, skolan... jag kontaktade överviktsenheten när han var 5 år för han var överviktig redan då, hela tjocka släkten, inklusive hans pappa var emot, barn måste äta, växa... efter några år av bråk, slit och kamp flyttade jag till ett varmt land med min son i 6 månader och levde där efter mina normer. lagad mat varje dag, strandaktiviteter varje dag, bergsklättring varje helg, fotboll på stranden, bus och lek, samla snäckor tidigt på morgonen, avsluta dagen med en promenix på stranden och roliga historier. på 6 månader växte pojken mentalt och blev stark nog för att själv kunna bestämma och säga nej tack, jag är mätt!!! stå på dig, laga mat och ge henne bättre alternativ än junk food! kom ihåg, barn gör som vi gör inte som vi säger att de ska göra :) pepp pepp kramar
17 januari 2013 15:50

58laila

tack för alla tips och att ni delar med er

Logga in för att skriva en kommentar.