Amsas blogg

46476

Välkommen!

Som 50+ har jag äntligen förstått att mitt förhållande till mat alltid varit komplicerat. Redan som liten kände jag mig tjock och klumpig (fast jag egentligen inte alls var det). Mamma tjatade ständigt om att jag var för tjock, köpte gördlar för att hålla in magen, tog mig till doktorn för att kolla ämnesomsättningen och fick skäll av doktorn (förnedrande för en känslig ung flicka i förpuberteten). Jag flyttade hemifrån som 17-åring, blev vegetarian en period. Slutade äta. Tyckte jag var ofantligt tjock när jag vägde 48 kg och såg ganska utmärglad ut. Blev så småningom normalviktig. Gick upp 20 kg med varje barn (3 st) utan att gå ner lika mycket. Var ändå ganska nöjd med att väga runt 72-73 kg. De senaste 10 åren har vikten bara gått upp. Jag har varit sjukskriven i utmattningsdepression och arbetar 75%. Håller på att kräva en diagnos på fibromyalgi och försöker hitta ett sätt att leva och må bra.

Bloggar om böcker och stickning och annat smått och gott på Min Hylla. http://www.minhylla.blogspot.com

23 juni 2011 06:57

Händer inte ett dugg...

Inte ett hekto mindre...inte en cm smalare någonstans.... Åh andra sidan inte ett hekto mer! inte en cm tjockare någonstans! Man får vara nöjd med det lilla! Nu kanske det vänder?

Kommentarer

23 juni 2011 07:30

Xara

Ja det viktigaste är ju att det inte går åt fel håll! Stå stilla gör bara att det tar längre tid, men det finns ju ingen anledning att ha bråttom om resultatet ska bli bestående. Lycka till, pepp på dig!
23 juni 2011 07:42

Lotta40

Håller med Xara, det tar bara längre tid..men blir mer bestående då oxå =) Pepp till dej!!

Logga in för att skriva en kommentar.