Varför?

Fin vecka så här långt, matintaget har legat precis där jag vill utan svårigheter och träningen går väldigt bra. Har kört en halvmil power walk varje dag och även en hel del styrketräning, muskler i både armar, ben och mage smärtar så där härligt av träningsvärk. Efter en koll i almanackan ser jag att jag får in träning samtliga dagar utom lördag denna vecka, men lördagen ska ägnas åt att hjälpa kompisar att flytta. Att bära lådor och möbler en hel dag blir ju också en form av träning. :) Men nu något helt annat, jag har drabbats av lite obehagliga känslor när jag kikat runt här på Matdagboken. Jag tycker att jag ser fler och fler medlemmar (oftast väldigt unga tjejer) som reggat sig här med en vikt som redan innebär att BMI ligger och väger precis på gränsen mellan undervikt och idealvikt. Målvikten som de sätt upp innebär att de slår över och lägger sig en bit ned på skalan för undervikt. Många av dessa tjejer skriver också om extrema dieter och hård träning. Jag tycker det är så tragiskt och jag skulle önska att tjejerna själva skulle inse att deras vikt absolut inte behöver förändras. Har en kompis som för några år sedan drabbades av anorexi och under en period av åtta månader levde hon bara på olika soppor. Vikten landade på 48 kg och hon började svimma flera gånger om dagen. Till slut fick hon äntligen den hjälp hon behövde och nu har hon mått bra några år. Hon är allt annat än överviktig, idag är hon så fin. Men nu börjar hennes gamla beteende dyka upp igen och det som skrämmer mig är att hon säger att min viktnedgång har sporrat henne. Nu har hon börjat träna och dra ned på maten igen. Men skillnaden mellan henne och mig är att jag var gravt överviktig från början, hon var (och är) fullständigt normalviktig. Jag önskar att vi alla kunde se oss som vi verkligen ser ut och också inse att vi duger som vi är. Att en person som mig, med en från början farlig övervikt, väljer att försöka ändra om är en sak. Men vad driver en person som redan är smal att bara bli smalare och smalare? För faktum är att kraftigt undervikt är inte heller nyttigt för kroppen. Snälla tjejer som känner er träffade av detta, inse att ni duger perfekt precis som ni är!

Kommentarer

8 september 2011 06:53

lindaas

godmorgon :) DE d säger stämmer så himla bra, har kikat lite eftersom att jag är ny här och man ser vissa som tränar och nästan svälter sig själva vilket inte är bra tanke på att dom är fina som dom är! svårt att vara i de stadiet att man måste väga sig hela tiden, till slut slutar de inte så bra. jag är här på grund av att jag vill ha koll på va ja stoppar imig och gå ner ca 20, men tycker om ditt inlägg de stämmer så bra!
8 september 2011 07:15

gittan52

Jag ställde en fråga om MD:s ansvar ang detta: [LANK]http://www.matdagboken.se/?p=forum&visa=trad&TradID=5311&Sida=1[/LANK] Tyckte att Johans svar kändes bra, men visst kan man bli orolig för hur många som inte tycker att de duger som de är!
8 september 2011 08:17

Kimsi

Ja jag klandrar absolut inte Matdagboken för något, Johan kan absolut inte ta något ansvar i detta. Om jag klandrar något/någon så är det samhällets sjuka ideal, ju smalare desto snyggare verkar många gånger budskapet vara. När jag var 15-16 år vägde jag 62 kg till mina 171 cm och ändå fick jag ibland höra av en och annan idiot (nästan alltid killar) som påpekade att jag var stor. Det är helt jäkla sjukt för med facit i hand var jag SMAL då! Det gör mig både förbannad och frustrerad att se unga människor svälta sig själva i jakten på "den perfekta kroppen". Vad är den perfekta kroppen då? En kropp så smal så det skramlar när de rör sig och revbenen syns? Eller är den perfekta kroppen en kropp som får all den näring den behöver, den motion den behöver och som mår bra? Att läsa hur tjejer i min längd (alltså över 170 cm) ligger på en vikt på 55 kg och de vill minsann gå ned och de gör det med hjälp av shakes, soppor och intensiv träning är inget annat än tragiskt!

Logga in för att skriva en kommentar.