Återhämtningen fortsätter - Tibialis Anterior

Älsklingen har masserat benen i morse igen och nu är de väldigt mjuka och fina. Alla muskler utom tibialis anterior (se bilden). Det är den som lyfter tårna/foten mot taket om man försöker gå på hälarna och som bland annat stabiliserar foten i landningsögonblicket när man springer. Aktiva kampsportare i traditionella japanska kampsporter samt folk som mediterar får sällan ont i Tibialis Anterior eftersom varje pass börjar och slutar i den här positionen: http://www.exrx.net/Stretches/TibialisAnterior/Kneeling.html och det råkar vara en synnerligen effektiv stretch för just Tibialis Anterior.

Smärta i just den muskeln misstas ofta för benhinneinflammation, men ofta är det bara träningsvärk. Ett klafsande löpsteg kan betyda att den muskeln är för svag för att hålla emot när hälen träffar marken, framfoten far ner i backen med ett klafs istället och i längden kan man bli ganska öm. När man smyger använder man Tibialis Anterior väldigt mycket för att sätta i foten försiktigt.

Ett annat alternativ om man är öm i smalbenen kan vara korta vadmuskler. De flesta muskler arbetar i par, man brukar kalla dem antagonister. De mer kända är biceps och triceps, biceps böjer armen i armbågen medan triceps rätar ut den. Ingen av dem kan arbeta utan att den andra håller emot lite, annars skulle rörelsen bli okontrollerad och för snabb.

Tibialis Anteriors antagonist är vaden, som i sin tur består av de två musklerna soleus (flundramuskeln kallad eftersom den ser ut som en flundra) och gastrocnemius. Om en eller båda musklerna i vaden blir korta börjar de dra i antagonisten, Tibialis Anterior, men det är relativt lätt avhjälpt med hjälp av stretchövningar.

Ett stretchingpass lite då och då förbättrar inte bara rörligheten utan kan hjälpa till att lindra besvär som kommer av korta eller stela muskler. Med våra relativt stillasittande liv och monotona rörelser borde alla få möjligheten att stanna upp ett par gånger per dag och göra strechrörelser för nackel, axlar och rygg åtminstone. Tänk så mycket smärta vi skulle kunna slippa då.

Kommentarer

1 september 2010 11:11

Becci

Oj, vad du kan! Håller med dig om det sistnämnda. Så viktigt egentligen att stanna upp och känna efter..

Logga in för att skriva en kommentar.