LadyG tar nya tag!

16:8 5990650

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

25 maj 2012 11:11

Bara en vecka kvar

Imorgon om en vecka är det dags, Stockholm Marathon. SMHI lovar 14 grader och växlande molnighet, Foreca 18 grader och växlande molnighet, Yr.no 16 grader och sol. Jag vill nog hellre ha 14 grader och molnigt om jag får välja. Bara det inte blir över 20 grader och gassande sol som vissa år. Nått år var det närmare 30 grader. I skuggan. Det vill jag gärna slippa, för blir det så varmt blir det enbart en fråga om att komma runt. Överleva. Den värmen kan krossa vem som helst. Den studsar mellan husväggarna, stannar kvar och hettar upp luften man andas, asfalten smälter nästan. De är bra på att ställa ut duschar på Stockholm Marathon. Stora tråg med kallt vatten finns också. Brandposterna utnyttjas, och på vissa ställen går folk ut i sina villaträdgårdar och drar igång sina vattenspridare - riktade mot gatan! Hur snällt som helst, och löparna brukar vinka och tacka. Smög upp på vågen vid en bättre tidpunkt än efter middagen och vågen pekade på 71kg. Lite tyngre matchvikt än jag trivs med, men inget att göra något åt. Nu återstår bara vila, sömn, dricka och äta. Balanserat av allt förstås. Det duger inte att sova 15 timmar om dygnet och äta allt man ser. Balansen är svår, det är individuellt från löpare till löpare hur känslig man är. En mara är en utmaning, hur många gånger man än sprungit den. Det är fortfarande 42 195m som ska tillryggaläggas till fots. 42km. 4,2 mil. Klarar jag det blir det min femte Stockholmsmara. Det vore mys om jag kunde klå personbästa på kuppen, men det är oerhört mycket dagsform och väder som spelar roll om det ska bli så. Tiden jag vill slå är 5h 06 minuter i alla fall, och om vädergudarna står mig bi har jag en chans :-) Två korta, snabbare löppass är inplanerade. Samma upplägg som 2010, då det gick som bäst. Måndag och tisdag. Sen helvilar jag från träning så gott det går resten. Jag kör lite streching och promenader för att hålla igång cirkulationen förstås, men det räknar jag inte riktigt som träning. Ingen aktivitet som jag kan genomför med en snittpuls på under 90 räknar jag som träning vilket exkluderar alla former at lugna promenader, stretching och liknande. Vilopulsen hovrar runt 50, jag ska försöka få en bra mätning snart där pulsen inte skenar pga att jag behöver gå på toa :-) Det är bra att den är låg, det brukar den vara när jag är i form. Helst ska pulsen stanna runt 65 när jag står upp också, då vet jag att jag är i kanonform. Sist jag kollade landade jag runt 75 så riktigt i kanonform är jag inte än, men med vilan kanske forme kommer. Det brukar den göra. Det ska bli så oerhört spännande. Tänk om jag kunde förklara hur spännande det är, hur jag ser fram emot det här och hur givande jag tycker det är att än en gång klara distansen och få springa in på Stockholms Olympiska Stadion. Det är en utmaning, jag vet inte om jag kommer att lyckas men jag har en bra chans. Det är roligt och läskigt på samma gång. Känslan när man ser Stadion och vet att det snart är dags att gå i mål är obeskrivlig. Ingen byggnad i världen är vackrare i det ögonblicket. Stadion. Kan ni tänka er att några huliganer föreslog att man skulle ta bort löparbanorna från Stadion? Helgerån! Sånt säger bara den som aldrig sprungit in på Stadion i olympiernas fotspår, där Gunder Hägg och Anders Gärderud satte världsrekord som till och med moderna löpare har svårt att nå. Spring först i deras fotspår, hör folket jubla och säg sen att det inte är magiskt, om ni kan.

Träning

Kommentarer

25 maj 2012 13:33

DYR

Får se vad jag säger efter lördagen, Men först och främst så kan man inte kalla majoriteten av Djurgårdare för huliganer, Vi vill kunna spela fotboll på en arena som vi älskar mer än någon annan byggnad, Stadion för mig e så otroligt mycket mer än vad man kan föreställa sig, Att få springa in på Stadion kommer nog vara ett av mitt livs största upplevelser, dels för att jag springer in för målgång efter mitt första Marathon, Dels för att jag springer in på den borg som e mitt andra hem, 100 år sedan denna underbara byggnad invigdes... Kommer springa in på Stadion med DIF skölden på bröstet och med en sådan stolthet som bara en Djurgårdare kan göra på den Borgen! Men får även passa på att säga Lycka till på Lördag! / Nervös första gångslöpare!
25 maj 2012 14:12

limarta

Lycka till! Jag sprang ifjol och det var jobbigt, men så när stadion tornade upp sig efter 41 km var det magiskt och värt alltihop!(En annan slags magi än -88 då jag hoppade till min första Springsteenkonsert på stadions gräs!) När jag löptränar gör jag det där Gunder Hägg en gång löptränade, jag bor och i hans hemby Albacken!
25 maj 2012 14:19

LadyG

Alla som föreslår såna saker är huliganer oavsett klubbtillhörighet :-) Lycka till själv, det kommer nog gå bra ska du se :-) Limarta, du ska inte vara med i år?
25 maj 2012 18:24

limarta

Nej, tyvärr! Tiden räckte inte till, men nästa år ska jag planera bättre!

Logga in för att skriva en kommentar.