Det var skillnad
Nu så, nu är bollen i rullning på allvar. Jag har inte riktigt hunnit landa än.
Med ett totalkolesterol på 4,3 tyckte inte läkaren att jag var i farozonen alls. Inga andra provet hittade något uppenbart fel heller. Blodtrycket är fint.
Jag gör allting rätt, men ingenting händer.
Här någonstans trodde jag att jag skulle få höra "Du får väl sluta äta godis" eller något annat nedlåtande.
Jag hade fel. Läkaren spenderade inte överdrivet många ord, men jag förstod att det är inte mitt fel. Det är inte jag som varit klensint eller slarvig.
Så nu ska jag - nålrädda jag - försöka med något som heter Mounjaro. Första veckodosen fick jag i onsdags.
Garmin spårar ju allt, och den har noterat saker sedan dess. Jag sover lugnare, djupare. Det tror jag på för jag vaknar utvilad. Självmant. Garmin reagerade också på att HRV har stabiliserats (den mäter det som ett tecken på stress eller sjukdom).
Det kan stämma, för de senaste dagarna har jag kunnat tänka igen. Hjärndimman är borta. Inte bara glesnat utan den är borta. Till och med min omgivning har märkt att jag är gladare, mer energisk och mer positiv.
Jag känner mig sådan också.
Jag har väntat på bieffekterna. Jag fortsätter vänta. Än så länge har inget otrevligt hänt.
En typisk dag, så här långt:
Frukost: 1 skiva rågform med grillad kyckling och lite Becel, 1 glas mjölk med 30g whey100 (fortfarande ingen frukost-älskare, men 44g protein till frukost ger en solid start på dagen) - cirka 470 kcal)
Lunch: Omelett med grönsallad
Omeletten gör jag i omelettjärnet, 3 ägg i vispet och lite av kyckling, kött eller korv från dagen innan och lite ost ovanpå (cirka 300kcal )
Middagen följer samma mönster, jag fokuserar på protein och fett, kolhydraterna får spela andra fiolen för rent krasst: musklerna behöver protein, vissa vitaminer är enbart fettlösliga, hjärnan klarar sig bra med de kolhydrater jag får genom grönsakerna och salladen.
Målet är 125 g protein per dag, för att skydda muskelmassan under viktnedgång.
Styrketräning är prio 1, 2 och 3 nu. Kondition är bra, men styrka bättre. Så småningom ska jag kunna fasa in både och.
Detta är inget nytt, detta är egentligen vad jag grejat med hela tiden. Jag tror ni känner igen det mesta redan, det är inte som om jag berättar något jag inte redan sagt - om och om igen.
Den stora skillnaden är att nu säger kroppen tydligt ifrån, och mycket tidigare, att det räcker nu. Jag blir inte illamående, men jag känner när "verkmästaren i magen" håller stängt tills vidare.
Om det påverkar vikten återstår väl att se, men jag kan tänka igen! Jag fungerar som människa. Det är värt varenda öre (medicinen är något alldeles förbannat dyr).
Detta borde ju ligga på högkostnadsskyddet så att fler har råd att må bra, fungera som människor igen och få tyst på matbruset i huvudet så att andra tankar får rum! Jag kan knappast vara den enda som lider av det här, jag fattade inte hur högljutt det var i skallen förrän medicinen tystade bruset.
Tomaterna mår bra, de kämpar på och jag har fått binda upp dem en andra gång och tjuvar dem ofta. I framkant, eftersom tomaterna ska bli 2 meter höga, har jag satt vaxbönor.
De blir inte så höga, så jag kommer att kunna sköta tomaterna ändå.
Paula har satt saker som börjat växa, det ska bli spännande att se vad hon hittat på.
Detta är grunden till en av mina favoriträtter: pokè bowl.
Man kan antagligen ta vad man vill, men jag brukar grunda med lite kokt ris, mycket sallad och så plocka från skålarna och lägga upp fint.
Så här tänker jag kring en bra bowl:
Picklad röd lök, picklad ingefära, surkål, eventuellt också kimchi - för bakteriekultur och syra
Sojabönor, kikärtor, ägg och (inte med på bilden) fisk/kyckling - för protein och mättnad
morot, majs, ananas eller mango - för sötma
sallad, paprika, gurka - för volym och textur
ris - för att fånga upp eventuell sås
Sås? Jag glömmer det ganska ofta, men när jag kommer ihåg den är det en liten skvätt av Felix Mörkrostad sesamolja jag föredrar. Mycket smak för liten skvätt.
Små mängder av det som är gott - det blir enormt mycket mat ändå. Det som blir över gör jag sallad på till dagen efter. Taktiken är den samma som för tacos faktiskt.
Fast utan brödet.
Den här gynnaren hade vi på besök härom natten, han gick och knorrade på gårdsplanen.
Ung hane som inte får vara med mamma längre, kanske? Han gick och såg lite övergiven ut, som om han letade efter något. Och kolla svansen, låg. Stackaren, det är inte lätt att vara katt ibland.
Hoppas ni har högre svansföring och soligare dagar framför er.
Jag fortsätter filosofera om vad Mounjaro gjort och inte gjort framöver för den som är intresserad!
Gillar
Kommentarer
-
Skönt att läsa att du verkar ha hittat rätt! Grattis till det! 👍
Jag antar att jag egentligen är som klippt och skuren för att platsa i gruppen med matbrus som kidnappat hjärnan, left, right and center, som man säger.
Jag tycker att det är ok när andra använder det, men för egen del finns ett stort motstånd.
Dessutom har jag inte råd, inte på långa vägar.
Så jag får väl fortsätta att sätta en plupp för varje timme.
Käket ser otroligt låckert ut - och häftigt med lodjur. Och lite låskigt.
Senast uppdaterad 16 maj 2026 15:06
-
Jag är inte inne så ofta på Bloggsidan längre, men nu har jag läst ikapp din blogg.
Håller helt med dig om att det inte kan vara sunt att ligga under 900 kcal/dag för att kroppen ska tappa vikt. I alla fall inte när du styrketränar.
Så bra att man kollade upp dig med blodprover! Klimakteriet kan ju ställa till med mycket, har jag hört, även om jag själv aldrig upplevde några problem kopplade till det. Men hormonerna kan ju röra om det i kroppen.
Jag tänker att med bra provsvar och en bra livsstil och kost, som du ju redan har så är det fint att det finns hjälp att få. Trist att det ska kosta så mycket, men om det fungerar för dig så kanske det ändå kan vara värt det. Är det här en medicin som man tar under en viss tidsperiod och sedan fasar ut?
Det blir intressant att få följa din upplevelse av medicinen.
Hoppas att er katter klarar sig mot den stora katten. Inte alla förunnat att se ett lodjur på så nära håll.
-
Följer också dig med intresse LadyG. Det finns alltid något att lära av varandra även om vi är olika. Så skönt det låter att du fick vila från matbruset och att proverna var bra. OCH att det finns hjälp att få. Förstått att du har haft en stor förlust och en sorg att bearbeta detta år. Kan det ha spelat in i det mentala som i kropp och knopp? Vi är ju komplicerade meckanicker där allt samspelar.
Att fånga ett lodjur på bild på sin egen gård! Det är då inte alla dagar säg....
-
LinusPL, jag var väldigt misstänksam till en början, och är väl fortfarande lite misstrogen men jag är på "introduktions-dos" fortfarande så medicinen har inte fått visa vad den går för fullt ut än. Men om sömnen är allt den rättar till så har den fortfarande gjort mig till en lyckligare människa. När jag frågat så har jag fått veta att det snarare är en biverkning än den primära effekten. Så vi får väl se hur det går
Han såg inte så farlig ut, lokatten, han såg mest övergiven ut. Kattmamma-delen av mig ville springa ut och krama honom men det hade väl varit det sista jag gjorde i så fall om jag fått tag på honom
gittan52, jag är beredd att dra ner på väldigt mycket annat för att få sova gott och vakna utan hjärndimma. Om det råkar hjälpa mig att nå en hälsosammare vikt, tack det uppskattar jag men att få vakna utsövd? Det är något jag slutat hoppas på för länge sedan.
Som tur är håller vi våra inne, det finns räv och lo och stora rovfåglar häromkring, och de är helt ovana vid landet. De sover på mina fötter om nätterna
BirtheX, det är inte omöjligt att pappas död påverkat en del, men med Alzheimers får man liksom ta sorgen gång på gång. Man tar farväl bit för bit, om du förstår hur jag menar? När stroken tog honom till sist var det en främling som lämnade oss, min pappa hade jag redan förlorat för länge sedan. Jag tror att jag dövat stressen och oron över "ska han komma hit och skälla på mig idag" eller "bara han inte kommer just nu" med mat, precis som jag gjorde innan jag skiljde mig från min ex-man. Den stressen höll på att kväva både mig och maken, vi levde under ett konstant hot om bråk. Pappa kunde inte sköta gården, han kunde inte sköta sin personliga hygien än mindre köra traktor eller motorsåg, så jag var tvungen att kliva in i ett rum där jag varken var önskad eller välkommen (inte i pappas sjukdom, jag var en inkräktare i hans Alzheimers-dimma, någon som tog hans arv ifrån honom).
Lugnet, både det externa och det interna, är läkande.
Tranorna klompar omkring och brölar på åkern ("Tut" och "Honk"), vi har räv, grävling och hare i trädgården om nätterna, i lite olika perioder (de verkar missa varandra nästan avsiktligt), och nu också ett lodjur kanske. Om han inte var på genomresa bara. Råbocken går omkring på åkern utanför huset om kvällarna ... Det är mycket natur häromkring -
Så härligt att du känner sådan skillnad direkt av mounjaro! Grattis att du har en lyssnade läkare som låter dig prova trots att du inte verkar ha så jättemycket övervikt kvar. För min del så var det läkaren som föreslog när jag sa att jag vet hur man ska göra, men klarar inte att följa och blir nedstämd av att resultat uteblir trots stor insats.
Matbrus fattade jag inte att jag hade förrän jag blev av med det och en befrielse att det minskat och ibland även försvunnit helt, det är olika dagar. Jag har tidigare sett det som att jag har en usel karaktär, men nu förstår jag att det inte bara handlar om det och tänker snällare om mig själv. Att sluta äta när man är mätt är en helt ny upplevelse och för första gången förstår jag andra människor som säger nejtack till en portion till, att vara nöjd är underbart!
Att ta sprutorna har blivit som fobiträning för mig, den senaste blev den sjätte och jag klarade av att titta när den satt i magen, det går att vänja sig! Hoppas att det blir detsamma för dig! -
Alzarin, jag tänkte först "Snällt att du tycker att 20 kg inte är så mycket" men så insåg jag att jag glömt uppdatera min viktinformation
Men nu har jag fixat det, jag gick ner från 102 till 73 på egen hand, med en nästintill aggressiv inställning. Sedan kom livet emellan, och jag studsade upp till 84-86 och där fastnade jag. Jag fattade inte heller vad matbrus var förrän jag blev av med det.
Som du säger, jag tänker snällare om mig nu när jag vet varför det var så kämpigt.
Fast ska jag vara ärlig så känns det som att den stora vinsten, hittills, är att jag fått tillbaka min hjärna och min sömn nu, och det är viktigare än vikten i sig faktiskt.
Åh vad jag hoppas du har rätt om det där med nålarna, jag fasar för dem ... Jag trodde det skulle hjälpa att bli blodgivare, men jag är ju så rädd att blodådrorna kryper undan! Men skam den som ger sig, kunde jag lära mig väggklättring som höjdrädd (f.d. höjdrädd) så ska det gå att lära sig hantera nål-pennan också.
-
LadyG jag ber om ursäkt och vill absolut inte förminska dina problem med viktminskningen och hade ingen aning om hur mycket för mycket du har utan utgick från bilden där du ser så frisk och lagom ut.
Det finns en bok skriven av Margareta Boström och Alette Brorstad som heter "Den sista viktresan" läkemedel, kunskap och motivation för livslång målvikt.
Finns även inläst på bla Storytel -
Alzarin, du behöver inte be om ursäkt, jag tog det inte som kritik
Profilbilden är från fornstora da'r, på Bosön inför ett VO2max-test (om du visste vad jag var nervös!). Jag har behållit den som påminnelse: Hur vet du att du inte kan om du aldrig har provat?
Tack för tipsetm ska kolla om den finns på BookBeat!
-
Nu förstår jag vad du fått för hjälp av vården.
Jag tror jag själv har Fettlever... då jag har många av de symtomen... Framför allt ofrivillig viktuppgång...svullen och verkligen FET runt mage, svullna ben. Känner mig stum och öm I muskler och leder... m. m. Tröttare.
Även jag har haft det "tufft" psykiskt ett tag
(i flera år) och tror ju sånt påverkar det totala måendet... Även fysiskt med vikt & sömn.
Håller en 👍 att det nu vänder för dig. 👏👏
Senast uppdaterad 20 maj 2026 08:29
-
Bella50, jag tycker absolut att du ska söka för det där, för har du rätt är det reversibelt (leverns grej är liksom att rena saker - det inkluderar sig själv, den kan behöva lite hjälp att komma igång bara och där kan vården vara behjälplig beroende på vad de hittar och inte).
Logga in för att skriva en kommentar.