Det var skönt så länge det varade

Regnet alltså. När jag började springa regnade det så fint så, det var skönt att springa. Ryggan satt bra, allt kändes ok. Vinden svalkade skönt och regnet plaskade i ansiktet. Men säg den njutning som varar för evigt, efter en timma slutade det. Vinden mojnade och kvar blev bara en kvävande, kvamlig värme. Jag tuffade vidare, men nu började det bli jobbigt. Efter ytterligare en timma blev jag dessutom hungrig, tankarna cirkulerade runt mat och till och med stadsduvorna såg aptitliga ut. Det lugnade sig, men det gjorde tempot också och jag höll inte så hög fart ens till att börja med. Klockan passerade 3 sprungna timmar och jag får väl vara nöjd med att jag faktiskt kan hålla mig i rörelse så länge, även om jag tvekar att kalla det jag ägnade mig åt sista delen av passet för löpning. Det var [KURSIV]så [/KURSIV]mycket skönare att springa i regnet, svalare och mer syre. Det försvann när regnet upphörde, tyvärr, och sen var det som det varit hela sommaren: kvalmigt och varmt. Jag var hemma igen efter 3 timmar och 16 minuter, i vanliga fall hinner jag åtminstone 25-26km på den tiden. I dag fick jag nöja mig med 23km men med tanke på hur lite syre det är i luften tänker åtminstone inte jag klaga.

Kommentarer

7 augusti 2011 19:58

Xara

Håller med om att det är skönt att springa i regn! (Men när stadsduvor börjar se aptitliga ut, ska man nog stanna och `tanka` på närmaste restaurang, SNABBT! :-D) Är otroligt imponerad av din löptid: själv klarade jag EN hel timme idag för första gången (i mitt liv, tror jag) och det känns som att det är ett tag kvar till tre timmar... ;-):-D! Pepp på dig!

Logga in för att skriva en kommentar.