icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 6000828
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
30 december 2014 10:17
7

Funderar på samband

Jag har noterat att kroppen inte är så samarbetsvillig som vanligt och har funderat på sambandet, och en av sakerna jag inte kan något om är preventivmedel. Det är några månader sedan jag skulle ha tagit sista p-sprutan, och nu börjar jag fundera på om det kan vara det som gör att kroppen känns lite ... oregerlig? Spattig? Bråkig, definitivt.

Jag vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig för reaktioner från kroppen nu, fram tills nu har vi haft ett stabilt och gott förhållande utan några väldiga svägningar eller svallvågor av någon sort.

Undrar också lite om jag inte kan knyta viktuppgången, som jag är nästan säker på (jag har fullt fungerande speglar, men två ganska korkade ögon som bara ser det jag vill se), till sprutavslutet.

Om jag får gissa så tror jag att jag lagt på mig åtminstone 5kg på några veckor. Så himla mycket har jag inte goffat i mig, så något mer är det som spökar. Jag springer ju fortfarande 7-10 mil i veckan och styrketränar minst 2 gånger per vecka dessutom. Det är inte utan att jag är lite fundersam, jag gillar ju att förstå och veta varför kroppen gör saker men nu är jag ute på djupt vatten för jag har ingen aning alls...

Är det någon som har erfarenhet av att sluta med p-spruta och som vill dela med sig av sina erfarenheter får ni gärna göra det antingen i bloggen eller som privat meddelande. Det skulle jag uppskatta, eftersom jag just nu känner mig lite vilsen och fundersam. Min kompis kroppen känns som en främling, en inte helt vänligt inställd dito dessutom.

Hur blir vi vänner igen?

Kommentarer

  • 30 december 2014 11:24

    Hehehe, "sprutavslutet"....... :P

  • 30 december 2014 16:54
    TESUO

    Alltså, P-sprutan är ju en hormongrej, och hormoner kan ju ställa till mycke älende.

    Skulle tro att din kropp behöver tid att vänja sig vid det nya. Kanske behöver du anpassa din kost också efter det nya.

    Vet inte hur gammal du är, men ämnesomsättningen sjunker ju med åldern.

    Vätskebalansen kan nog också rubbas av ändringen på hormonerna.

    Det går säkert att Googla i ämnet :-)

  • 30 december 2014 18:05

     Känns lite osannolikt att det skulle vara åldern som gjort att jag efter flera års viktstabilitet plötsligt går upp 5 kg på ett par veckor, faktiskt. Hade det handlat om en långsam, stadig uppgång över tid hade jag varit böjd att tro att det kunde ha varit åldern.

    Har googlat mig blå, men det står bara en massa om hur mycket som händer när man börjar med sprutan men nästan inget (substantiellt) om vad som händer när man slutar.

     

  • 1 januari 2015 22:45

    Jag går upp minst ett kilo varje gång jag ska ha mens, för att sedan tappa detta en vecka senare. Om de normala hormonerna kan orsaka detta, kan säkerligen p-sprutan vara boven i ditt drama. Det kommer säkert att stabilisera sig så småningom! 

  • 1 januari 2015 22:47

    Då sitter jag still i båten s a s och försöker att inte göra något förhastat :-)

    Det är så vansinnigt lätt att bli nervös annars, jag försöker tänka rationellt men ibland tar retilhjärnan över (eller vilken del det nu är som är primitiv, fobisk och fånig) :-)

  • 1 januari 2015 22:50

    Om du vet att du gör rätt, äter rätt, tränar rätt så finns det ingen anledning till att stressa upp dig. Fokusera på dina stora, fantastiska mål under 2015 så är jag övertygad om att detta kommer att lösa sig med ett par månadscykler som kroppen får hantera på egen hand. 

  • 1 januari 2015 22:58

    Jag är väldigt säker, jag har inte ändrat rutiner så mycket de senaste åren. Det var nog det som gjorde mig lätt panikslagen i och för sig, började tänka "tänk om det beprövade konceptet inte fungerar längre". Lite så. Då skulle jag få börja om från början, prova och söka nya lösningar och sånt tar både tid och kraft. Det slipper jag väldigt gärna om jag kan :-)

    Men jag känner att du nog har helt rätt och det är antagligen bara jag som blivit nervös i onödan. Kroppen behöver lite tid på sig att komma i balans, det måste jag ju ge den.

Logga in för att skriva en kommentar.