LadyG tar nya tag!

16:8 5997704

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

3 januari 2012 20:52

Hälsan tiger still

Hemma igen, skönt. Utan tillgång till vanliga rutiner eller våg har jag hunnit fundera en hel del över sånt som ögonmått, hur man uppskattar saker och ting, perspektiv och hälsa. Jag är en sån där irriterande person som inte dricker alkohol (det är inte gott helt enkelt), jag har slutat röka (av uppenbara skäl), gått ner i stort sett hela min en gång imponerande övervikt och börjat springa marathon och ultramarathon. Fast ur [KURSIV]min [/KURSIV]synvinkel, som emellanåt varit ganska skev tydligen, har jag inte tränat så mycket som jag kanske borde och jag skulle nog allt kunnat lägga på mig lite fler synliga muskler. Egentligen har jag inte varit så optimal som jag velat, inte tränat så bra som jag önskat och inte skött min hälsa så väl som jag borde. Sen åker vi hem till min pappa, och [FET]alla perspektiv ställs på ända[/FET]. Plötsligt märker jag hur mycket jag tränar (min släkt är notoriskt icke-tränande) och hur känslig jag är när det gäller tobak, alkohol och andra ovanor. Hur små protioner jag äter jämfört med alla andra. Pappa noterade att jag var smal som alltid (en komplimang i hans värld där majoriteten av kvinnorna är allt från lite småtjocka till feta), det var nog redan där tankarna gick igång och började rusa runt. Plötsligt såg jag hur tomt byxbaken fladdrande där det en gång suttit en hel del fläsk och dallrat. Kuddarna över höfterna är nästan borta, bara en sån sak. Det har jag inte ens sett förut. Jag har ju för bövelen nästan magrutor - trots löshud och striae?!? (om vi bortser från problemområdet under naveln så [KURSIV]har [/KURSIV]jag faktiskt magrutor) Varför har jag inte [KURSIV]sett [/KURSIV]det här tidigare? Alltså inte bara noterat det i förbigående och sen återgått till samma nojande utan faktiskt [FET]SETT[/FET]?

Kommentarer

3 januari 2012 20:55

Ianne

Var stolt tjejen.
3 januari 2012 21:04

Troxii

[KURSIV]Word[/KURSIV]! Var stolt, mkt stolt! Jag är imponerad, mäkta imponerad!
3 januari 2012 21:06

Nennie

Det tar tid att se en förändring på sig själv då bilden man har i sitt huvud gör att spegelbilden blir förvrängd. Huvudsaken är ju att du sett det nu! Håller med Ianne var stolt. Sträck på dig!
3 januari 2012 21:17

jaropi

Järn Lady visst ska det märkliga ting till för att man ska vakna o se det uppenbara, men som du kämpat o kämpar vidare, Borta bra men hemma bäst heter det ju, o när vi är i våran ålder har vi ju vårat liv o hem,, Gott Nytt påre
3 januari 2012 21:23

thea77

Det är så lätt att bli hemmablind
3 januari 2012 21:24

LadyG

Fick lite skrämselhicka också, för tänk om jag inte hade fått den här aha-upplevelsen? Om jag inte lyckats se bortanför mina fördomar om mig själv? "Är det så anorexia eller ortorexi slår klorna i folk?" var faktiskt också en av tankarna. Det skrämde mig faktikt en hel del. Hjärnan är så lömsk, så ondsint ibland. Man måste vara ohyggligt uppmärksam på den tydligen, annars hittar den på djävulskap.
3 januari 2012 21:29

Troxii

Tur att det finns folk nära, som vi kan lita på att de väcker oss när vi sover!
3 januari 2012 21:30

LadyG

Verkligen! Det känns som att det inte var en så dum idé att lyssna på pappa, han har ju ett annat perspektiv än jag. [FET]thea77 [/FET]nämnde hemmablind, det är nog precis det som det handlar om.

Logga in för att skriva en kommentar.