LadyG tar nya tag!

16:8 5998029

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

11 februari 2013 10:39

Inte så illa

Jag var helt beredd på att vikten skulle vara helt galet hög efter tävlingen, men igår kväll var högsta noteringen 70,7kg och nu i morse hade vågen parkerat på 70,1kg. Nu rörde det till sig förra veckan med träningsvärken från helvetet, viktkurvan ser besynnerlig ut men om jag gissar rätt bör vikten landa på strax över 69 när allt är tillbaka till det normala. Vi får se om det blir någon lätt träning idag, det vore skönt att få igång lite blodcirkulation i kroppen och få röra på sig lite. Jag är förvånansvärt opåverkad av det långa loppet, jag misstänker att det beror på idog träning. Förr kunde jag knappt gå som folk efter långa tävlingar, nu funderar jag på när jag kan jogga igen... Det har hänt saker på de 5-6 år jag tränat löpning, helt klart. Jag kanske inte tillhör de snabbaste, men jag tillhör en liten skara på några hundra i hela landet som faktiskt springer längre än marathondistansens 42km regelbundet. Om man lägger till de som bara testar en gång och aldrig mer är det fortfarande en väldigt liten skara som springer så långt. Det är jag lite stolt över. När jag äntligen hade passerat marathonpasseringens 218 varv hojtade jag till älsklingen, som plåtade: "Nu är jag ultra! Äntligen!" För det är vid 42km det roliga börjar. När man upptäcker att det måste inte ta slut då, det går faktiskt att fortsätta. Benen orkar det, farten är densamma som den varit de senaste timmarna och tankarna är fria att glida iväg som de vill. Ibland stannar man i nuet, fokuserad och håller uppe tempot lite, en liten fartökning för att ruska om systemet lite. Ibland låter man tankarna vandra och benen bestämmer farten själv. Det är då jag tappar räkningen, eftersom det kan gå ganska många varv innan tankarna återvänder till nuet. Ingen orkar vara munter i 6 timmar i sträck, men man kan vara förberedd på att man får svackor. Alla får svackor på så långa tävlingar, det känns jobbigt och eländigt av olika anledningar och många tänker på att bryta, kanske gå hem eller få ta en dusch. Det är då det gäller att kunna ta sig upp ur svackan och börja se det positiva igen. Hur man gör det är individuellt, jag använder matematik för att distrahera hjärnan. Räkna varvtider, fart och distans - vad som helst bara det drar tankarna bort från det som är jobbigt för tillfället. Svackor kommer och går. Det jobbiga gör över, om man bara har tålamod att vänta ut det. Och plötsligt känns det lättare igen, hur osannolikt det än kändes nyss och hur omöjligt det än verkade. Det är som ett mirakel. Jag har hört det otaliga gånger, löpare som sagt "nej, inte för mig. Det kommer aldrig att lätta, inte den här gången. Jag är för trött för det." och likväl har jag sett samma tvivlare tio minuter senare, springa betydligt bättre och med bättre flyt än tidigare. Förmodligen har jag inte hört det för sista gången heller :-) Jag längtar redan tillbaka, inser jag. Mina tankar har rört sig runt ultralöpning hela dagen, och jag har knappt pratat om något annat med vänner och kollegor. De är vana tack och lov. Och när jag tänkt blogga om vikt och hälsa blev det nästan bara om ultralöpning ändå :-) Jag längtar ut i löparspåret.

Träning

Kommentarer

11 februari 2013 10:45

Gr8

vilket peppinlägg! hjärnan är en muskel, egentligen mest fett av inte denna värld, powerful...
11 februari 2013 10:50

LadyG

Hjärnan är makalös :-) En rutinerad löpare sa till mig en gång: "Det du inte har i huvudet kommer du aldrig ha i benen" och det stämmer.
11 februari 2013 10:57

Gr8

Så bra sagt..
11 februari 2013 10:58

Matso

Helt rätt hjärnana måste vara med. Funderar på om ett maraton lopp är som att gå på pulver efter några dagar känner man ingen hunger man bara flyter med? .
11 februari 2013 11:02

LadyG

När man springer marathon kommer man in i det kan man väl säga, man blir trött och sliten men om man accepterar det och inte bryr sig (svårt att förklara det här) kan man flyta på rätt bra även när man börjar bli trött. Det är som om tröttheten blir en del av normaltillståndet eller hur man ska säga. Om man lyckas balansera i det tillståndet kommer man att ta sig runt som om man flög, men ibland pressar man lite för hårt och går in i väggen. Zonen där man kan samexistera med tröttheten är ganska smal.
11 februari 2013 12:42

utter

Du är grym! Jag blir så sjukt inspirerad av att läsa om dina bedrifter! :)
11 februari 2013 13:22

LadyG

När jag springer så långt ligger jag på cirka 77% av maxpuls, dvs ungefär i den region då kroppen förbränner som mest fett under aktiviteten och det är med flit. Håller man en disciplinerad dryck/mat-plan utöver det så bör man klara sig rätt bra. Enligt pulsklockan förbrukade jag 2 300kcal på 6 timmar, inte så förskräckligt mycket tycker jag. Fast jag tränar i och för sig aktivt på att springa så ekonomiskt som möjligt och med så låg energiförbrukning som möjligt, och lära kroppen hushålla med resurserna, använda fett som primärt löparbränsle och spara på glykogenet så mycket som möjligt. Vikten ska ner ytterligare, jag bestämde mig för det i julas när älsklingen friade. Eller, egentligen är det formen som ska svarvas och kurvas till, men resultatet brukar bli att kilona rasar när man formar om kroppen :-)
11 februari 2013 14:30

Burner4

Väldigt inspirerande! Gillar verkligen uttrycket "Det du inte har i huvudet kommer du aldrig ha i benen". Ligger väldigt mycket i det :-)
11 februari 2013 15:00

AnnCatrine

Härligt. Pepp till dig. Lycka till med löpningen.... Kramiz
11 februari 2013 16:43

LadyG

Tack allihop :-) SKSKSK, jag hamnar betydligt lägre i snitt men förr låg jag betydligt närmare det normala (ca 1kcal/kg kroppsvikt och kilometer). Stockholm marathon sprang jag på 5h blankt, och förbrukade 2 200kcal vilket stämmer ruskigt bra med Karlstad-resultatet i energiförbrukning.
11 februari 2013 19:48

jennyb

Du är helt enorm och jag önskar att jag hade 10% av ditt driv vad gäller löpning men det har jag icke... Jag bara fascineras över dig :)
11 februari 2013 20:07

ifocus

Wow.. riktigt, riktigt bra.. vilken prestation.. Grattis till bedriften :)

Logga in för att skriva en kommentar.