Inte som, men gott ändå
Nu har jag laborerat i köket igen, och testat rättiksgratäng respektive potatisgratäng för att bilda mig en uppfattning om rätten. Rättisgratäng ska enligt uppgift vara "som potatisgratäng" så jag gjorde en av varje och jämförde helt enkelt.
Lite besviken blev jag först, för jag tycker jag inte att det är är "som potatisgratäng". Det är rättiksgratäng, kort och gott. Just att den benämnts "som potatisgratäng" har nog gjort att jag hade ganska höga förhoppningar och väntade mig lite mer, men bedömer man rätten utan att jämföra med något är det en god rätt.
Men det är inte "som potatisgratäng" tycker jag, den som tycker det kanske har glömt hur en riktig potatisgratäng faktiskt smakar. Potatisen tillför en alldeles egen smak som jag saknade, och det var svårt att få rättiksgratängen krämig eftersom rättika inte innehåller stärlekse. Den första blev väldigt vattnig och blaskig, inte alls rolig att servera. Tillsätter stärlekse i förkokningen antar jag att man motverkar avsikten med varför vissa väljer rättika till att börja med, men jag har inga sådana betänkligheter.
Receptet snodde jag här från Matdagboken, den enda skillnaden var i stort sett att jag la till gul lök och vitlök eftersom jag älskar lök. Båda gratängerna skivades, förkokades i grädde tillsammans med lök, muskotnöt, salt och svartpeppar. Båda stjälptes upp i smörad form och täcktes med smakrik ost och båda gräddades i 200 grader varm ugn tills stickan gick rak igenom utan motstånd.
För mig, som hade dem båda och kunde jämföra kan jag bar konstatera att båda gratängerna är goda, var och en på sitt sätt men de har inte så mycket mer gemensamt än att de är just gratänger båda två. Potatisgratängen vann i slutänden både när det gällde smak och krämighet, rättika tappar allt vad smak den hade när den tillagas och det måste nog till något mer som smakar något för att inte inte ska smaka bara lök, ost och grädde. Potatis har en egen smak som gifter sig med grädden, löken och osten på ett synnerligen trevligt sätt, och just den där samklangen saknade jag i rättiksgratängen.
Potatisgratängen blev ljusår godare att värma dagen efter. Rättiksgratängen blev inte alls lite god återuppvärmd faktiskt, men det skulle man ju kunna lösa genom att inte göra mer än vad som går åt. Synd i och för sig eftersom det är praktiskt att laga för mycket mat, så har jag löst lunchfrågan till dagen efter på en gång.
Kommer jag att laga det igen? Nå, dessvärre tillför inte rättiksgratäng något i min kokbok, den är inte billigare än potatis och inte godare. Eftersom jag räknar kalorier, inte kolhydrater, är potatisen inget jag behöver undvika eller försöka ersätta. Men det var ett kul experiment i alla fall, och jag lärde mig faktiskt lite nytt på kuppen, och det är ju alltid trevligt. Jag blev bättre på att göra gratäng rent generellt, jag tror jag fått en ny förståelse för vad som gör en gratäng god.
Jag tror däremot inte rättiksgratäng kommer att dyka upp väldigt ofta här hemma, inte när vi kan göra riktig potatisgratäng.
Hoppas nu ingen tar det personligt eller anser att jag hoppar på deras favoriträtt, jag tyckter helt enkelt inte rättiksgratäng slår originalet. Jag är glad att jag testade, men jag håller mig nog till potatisen även i fortsättningen. :-)
Gillar
Kommentarer
-
Intressant jämförelse! :-)
Håller med om att rättikans avsaknad av stärkelse utgör en stor skillnad - konsistensen är svår att få till! Själv så hyvlade jag den supertunt och hade en extra halvtimme i ugnen, det hjälpte faktiskt lite.
Personligen hade jag också lättare att lämna den ifred jämfört med potatisgratängen - om det sen beror på kolhydratsskillnaden och därmed minskat sug eller att potatisgratäng helt enkelt är godare, det vågar jag inte svara på. ;-)
-
Jag hylvade med osthyveln eftersom rättikan var för stor för att få plats i matberedaren, så skivorna var verkligen lövtunna men fullt så länge hade jag den inte i ugnen, det kanske vore en sak att testa :-)
Funderade på om man kunde kompensera med getost, om man smular ner den i förkokningen precis innan man drar av kastrullen från värmen? Dels tillför den smak, och dels bör den väl göra något åt konsistensen? Getost är väldigt gott, det skulle kunna omvända mig :-)
-
Åh, getost i lät jättegott!! Det måste jag prova! :-)
-
Jag nämnde för fästmannen att man kanske kunde använda getost, och fick lova att testa också för han tyckte det lät jättegott. Så rättiksgratängen är tydligen inte alls lika avskriven som jag trodde :-)
-
Testade faktiskt också rättiksgratängen för nåt år sedan. Och har inte kommit på tanken att göra om det. Är det en riktigt stabbig potatisgratäng, med de smakerna och den konsistensen, smaklökarna och munnen förväntar sig så blir rättiksvarianten inget annat lite sorglig :-)
En tanke slog mig dock. Skulle man möjlien kunna göra den lite mindre blaskig genom att behandla den osthyvlade rättikan ungefär som squash och aubergine? Alltså salta och dra ur vatten en stund innan. Eller är det helt och hållet stärkelsen det hänger på?
Och om det är kolhydraterna i stärkesen (typ potatismjöl eller maizena eller vad det nu må vara) som "man" vill undvika så borde kanske tapioka fungera? Eller?
:-)
-
Jag tror det är stärkelsen det hänger på, men tapioka är ju en briljant idé om man är orolig för kolhydraterna :-)
Istället för 80-nånting gram som det är i potatismjöl får du 3g eller vad det nu kan vara. Fast jag håller mig till Maizenas Majsstärkelse, den är lätthanterad och ger ingen bismak vad jag märkt. :-)
-
Här hemma älskar vi rättiksgratäng. Och då är min sambo rätt petig med mat :)
-
LG: Här kör vi också Maizena. Och så barnsligt enkelt att reda med. Klumpfritt :-)
Soderman: Så är det. Vi gillar olika saker. Jag älskar paltbröd. Och fiskbullar. Det är jag rätt ensam om, tror jag ;-)
-
Klumpfritt rockar, det är roligare att göra sås då :D
Fast fiskbullar gillar faktiskt jag med. I hummersås! Så helt ensam är du inte Bummlan :-)
-
Naturella fiskbullar i hemgjord currysås (klumpfri)
-
Får man laxbitar över kan man göra laxbullar, i dillsås! Jag har lite problem att få dem att hänga ihop, de smakar bättre än de ser ut :D
-
Man kan blunda och leka Masterchef :-)
-
Ibland ser maten ut som om jag tappat tallriken på vägen till bordet, men det brukar smaka bra åtminstone. Det är nog viktigare än att det ser elegant ut. Vissa maträtter ser ut som trafikolyckor varesig man vill det eller ej, jg har t ex aldrig sett en elegant kalops - men det är så gott så smaklökarna lockar sig av förtjusning!!
-
LOL! Presentation är klart överskattat!
Nä kalopsen ska vara riklig - inte snygg. Själv satsar jag just nu på att få ner så mycket som möjligt av det som lagas i en och samma form så jag slipper spisen. Stora plattan funkar bara på max och mini. Inga medium rare 1-dm tjocka eleganta styckningsdelar där inte. Snyggt blir det sällan, men "smakerna gifter sig" fiiiiiint. ;-)
-
Precis, jag ska tala om det för mästerkockarna endera dagen. Att de staplar ärtor i onödan :-)
Mycket ugn blir det då, med stora plattan på det humöret?
Logga in för att skriva en kommentar.