Linde 6-timmars
I helgen var det dags för Linde 6-timmars i Lindesberg, och det började verkligen inte bra. Inte nog med att jag hade sovit illa, jag kände mig ur slag och offside redan från början. Jag kände mig kantig, som om jag var en fyrkantig kloss som försökte ta mig igenom ett runt hål. Hotellet vi kom till var nog så charmigt, om än lite åldersdiget och vårt rum var utrustat en pytteliten toalettstol. Handfatet satt så lågt att JAG fick böja mig, och jag är inte den längsta personen i trakten.
Den där toaletten fick jag anledning att återkomma till, men själva uppladdningskvällen gick bra och var trevlig. Sen skulle jag försöka sova... Försök sova när toaletten porlar och skvalar som niagarafallet! Fanskapet läckte ju, och stod och fyllde på cisternen hela natten så jag somnade först halv sex på morgonen när älsklingen äntligen fick tyst på fanskapet.
Frukost äter jag normalt inte, men ett par ägg fick jag i mig i alla fall och det var ungefär det frukosten bestod av för samtliga gäster. Vi var på sin höjd tio personer i hela hotellet och allt var slut ändå. Lagom "glad" upptäckte jag att jag hade glömt packa ner tröja och strumpor till tävlingen. Så går det när man packar när man är offside.
Snabb visit till den lokala sportbutiken löste problemet, sen var det inte mer att bråka om. Jag som aldrig använder nya saker på tävling ska springa med ny tröja och nya strumpor. Hm. Efter en spartansk lunch, jag ville inte ha mycket i magen som skumpar runt, var det dags att springa. 6 timmar. "Jaja, det får väl gå," tänkte jag och hoppades på 35 åtminstone. Jag skulle testa en funktion i klockan också, då hade jag något att pyssla med. En mara vore ju kul.
Efter ett par varv på den fina banan med sjöutsikt och omväxlande underlag måste jag besöka toaletten och tappade kontakten med mitt springsällskap, men det gjorde mig inte så mycket. Då slapp jag känna mig som ett ankare som drog ner farten hela tiden. Jag drog igång lite musik och ett avsnitt av Zombies, run (fast utan chases) och fördrev tiden för mig själv. Varv på varv försvann, och det var inte utan att jag mådde ganska bra. Det var ett spännande avsnitt, och långt.
3 timmar passerade, fortfarande kände jag mig helt okej. Vinden svalkade skönt på rakan längs vattnet strax efter vattenbordet, sen kom första uppförsbacken då jag fick trippa upp. Lite plant grus och sen en pyttebacke till, tre löpsteg bara så var man uppe på asfaltrakan mellan skolbyggnaderna. Där var det mestadels vindstilla och lite varmt, så då var det skönt att vinden kylt ner kroppen för här blev det varmt och svettigt annars. Trippa över kullerstenen, ner för den lilla backen och sen en nittiograderssväng så kom man upp på den långa raksträckan där tidtagningen låg och därifrån var det inte alls långt till vattenbordet igen.
Varv på varv. Plötsligt var det bara 30 minuter kvar och underläppen började nästan darra, för det var ju roligt! Jag hade fått kontinuerliga rapporter av älsklingen, jag höll tydligen ett väldigt jämt tempo och tuggade i mig kilometrarna i rask takt. "Klarar jag 45 på 6 timmar?" undrade jag och förstod inte var svaret betydde. Det tog ett tag att förstå att jag passerat 45. Att jag fartökat sakta men säkert ända sedan 35km. Jag började umgås med tanken att kanske klara 47 istället, och här inträffade något intressant.
Jag trodde nämligen inte att jag kunde fartöka mer, att jag nått gränsen och för att jag skulle komma i mål alls skulle jag behöva hålla farten bara. Benen lyssnade inte på det örat utan började öka farten igen. En mycket underlig upplevelse, de sista kilometrarna gick rasandes fort. Sista kilometern gick i 5:49 om inte Herr Garmin luras allt för mycket och det kan den mycket väl göra. Den fick stora problem med mina två toalettbesök nämligen och tyckte jag var en hel kilometer längre fram än jag verkligen var.
I slutänden blev det nytt personbästa med lite över 100 meter på ett 6-timmarslopp efter sämsta uppladdningen någonsin. Ibland är kroppen en makalös manick!
47,83km på 6 timmar och bästa dam i motionsklassen och 10:e plats totalt, är jag förskräckligt nöjd med.
Efter loppet vankades det segermiddag med mina fina löparvänner, en rejäl påfyllning i form av supergod hemlagad pytt i panna och pannkakor med grädde och sylt till efterrätt, och sen sov jag som en klubbad kut hela natten!
Experimentet med klockan då? Jo, det visade sig att Virtual Partner drar en förskräcklig massa batteri, och man kan inte ladda 920xt under pågående pass, så den kan jag inte använda på lopp som varar längre än 10-12 timmar. Men klarade jag mig utan den funktionen på Stockholm Ultra förra gången ska jag väl klara mig den här gången också.
Jag ska runt!
Gillar
Kommentarer
-
Götapetter....duktigt jobbat 👏👏👏😬
-
Grattis! Suveränt jobbat! Något för en otränad tjej som ligger att bli imponerad av och längta efter.... ??
-
..en otränad tjej som jag att bli imponerad av... Ska det vara. trasig Mobil som jag försöker använda... ??
-
Tack Bella50 :-)
AH65, absolut! ett 6-timmars gör man det man kan på! Man springer och går så mycket man orkar, i den fart man orkar. Eftersom det är en varvbana blir alla klara samtidigt dessutom :-)
Det är ett perfekt sätt att testa sina gränser på, för om man inte vill mer så är det bara att sätta sig och vänta in stoppskottet ;-)
-
Himmel vad du är duktig....öka farten efter så många timmar hmm..hmmm ofattbart
Pepp!!
-
Tack Tita, det gick över förväntan bra och jag är minst lika förbluffad, var all kraft kom ifrån. En sån dag som igår är det härligt att vara löpare :-)
-
Bra jobbat! Så otroligt imponerad av ditt kutande :)
Jag älskar zombies, run även om den ibland får mig att stressgråta i jakterna :D
-
Tack elm010, visst är det roligt med Zombies, run! :-)
Jag kommer att sakna Sam Yao den dagen de lägger ner den appen, fast då kan man ju börja om från början igen och Radio Able tröttnar jag aldrig på :-)Har knappt hunnit peta på de andra lägena, men det ska jag väl hinna med det också vad det lider :-)
Logga in för att skriva en kommentar.