Mentalt sommarlov (låååååååångt inlägg)

Jag tog mentalt lite sommarlov efter det sista långa passet (då vi sprang 57km) och tillät mig att spela alla de spel jag försakat lite på sista tiden. Min andra stora hobby här i livet är nämligen just spel, gärna actionsrollspel, sport eller klassiska rollspel typ Drakar och Demoner. Så jag har förstört nattsömnen med Star Wars: Knights of the old republic 2 från 2004, ett spel jag varvade då det begav sig och som jag hade massor av kul med redan då. Det är fortfarande lika kul idag, anser jag. Obsidian, utvecklaren, har gjort ett bra jobb. Om de bara kunde släppa en patch till några buggar och en highres-fil till grafiken så den blev lite vackrare skulle jag inte ha några invändningar alls. XCom Enemy Unknown, Tiger Woods PGA Tour 14, NHL 13, The Walking Dead, Lord of the rings onine, The elders scrolls V: Skyrim, Civilization V, Disciples III, Dungeon Siege III, Fallout III... listan på spel jag gillar och har saknat är ganska lång men när man springer så mycket som jag gjort på sistone finns det inte plats för en tidskonsumerande hobby till om man alls vill hinna se sina familj och sin vänner. Så i 4 dagar har jag nästintill begravt mig i spel, frossat :-) Men nu är det bra så, nu räcker det. Vikten står förunderligt nog blickstilla trots att jag inte haft någon kontroll alls. Minimalt med motion och ingen som helst energi lagd på att kontrollera portionerna och jag står still. Jag har inte ätit något utöver det vanliga, följer ingen speciell diet och försöker inte utesluta någonting. Men jag äter inte före 13 och inte efter 21. Det som ska ätas äts mellan de klockslagen. Det är nog antagligen därför jag håller vikten, trots frånvaron av motion. För det vore ju lätt att tro att hungerkänslorna inte skulle hinna med om man går från att vara högenergiförbrukare till att vara lågenergiförbrukare över en natt, men det har inte varit några som helst problem. Kroppen har sina mattider och de styrs mer av klocka, rutin och vana än något annat hos mig. Portionsstorlekarna verkar inte heller vara något stort problem :-) Det är väldigt skönt att det fungerar, även när jag släpper kontrollen totalt emellanåt. I början var det bara några dagar i taget, sen återtog jag kontrollen och började väga maten igen. Men nu går det längre och längre perioder mellan kontrollerna och vikten håller sig stabil ändå. Det är som att kaloriräkningen går från att vara en aktiv handling, något jag måste göra, till något automatiskt. Inte ens när vi gjorde egen glass rasade allt, något man skulle kunna tro är obligatoriskt annars om man läser många bloggar. Allt socker, grädde och vad det nu var borde ha dragit igång alla möjliga hemska monster och effekter. Men kanske är det så att jag haft så hårt kontroll så länge nu att kroppen inte längre försöker bråka om saken, den accepterar en liten 100g stor portion glass (det är min uppmätta, tillåtna skärv) och när det är slut är det bra så. Jag vet inte om den teorin stämmer, förr brukade jag behöva planera och kämpa betydligt mer med "monstret på mitten" (min högljudda och alltid hungriga mage alltså). Men inte nu längre. För mig handlade det mer om att ta kontroll, börja räkna och verkligen skaffa mig en bild av vad jag åt och när först, och sen försöka rätta till det som var fel än om att förbjuda saker och utesluta dem. När jag började min viktresa nästan 90kg tung hade jag vanor som t ex att lägga tre skivor riktigt fet ost på mackan och ta en extra åt mig själv i munnen, slicka skålar när jag bakade var ju gott och blev det rester över som inte räckte till matlåda var det ju synd att slänga så jag åt upp dem... Lägg till att jag åt väldigt lite grönsaker men mycket skräpmat och drack på tok för mycket läsk så har ni en rätt bra bild av hur jag åt. Råkade jag laga egen mat var det alltid med fetaste grädden i såsen, massor av smör och mängder av kalorier överallt. Det är inte konstigt at läkaren sa i från att jag höll på att äta mig till döds. Det enda sättet jag kan göra saker på är genom att först identifiera vad jag vill åstadkomma, och sen utifrån det räkna ut hur jag ska göra får att nå dit. Jag behöver en tydlig plan, gärna med delmål och en tidsplan att följa. Ett schema om man så vill. Jag har inget emot tuffa regler så länge de är tydliga. Och det var rätt tufft att kasta ut colan, skräpmaten och börja lära sig laga mat från grunden. För det jag sysslade med förr var inte matlagning, det var matmisshandel. Men omkastningen fungerade för mig, jag behövde ta reda på varför det är nyttigt att lära sig äta vissa saker innan jag lärde mig äta det men vad gör man inte för hälsan. Fisk, som jag aldrig tyckt om, har jag lärt mig äta och avokado som jag egentligen inte gillade har jag lärt mig tycka om! Mitt sätt, genom planering och disciplin, är antagligen inte det vanligaste sättet att göra något på. Men det är det enda sättet jag kan uthärda på. Jag behöver veta varför jag ska göra något innan jag gör det. Ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer "happy go lucky" som en del är, lite som de där som verkar chansa sig fram genom livet och ändå lyckas. Men sådan är inte jag. Oavsett om det gäller att sluta röka, gå ner i vikt eller träna för ett lopp så agerar jag på ungefär samma sätt: * ta fram tydlig målbild - [FET]Exakt [/FET]vad är det jag vill åstadkomma? Man kan inte vara luddig i kanterna när det gäller målbilden, ju tydligare ju bättre. Gärna något som går att räkna på, något som är mätbart. * identifiera vad som krävs för att nå dit - vad kan jag redan, vad måste jag lära mig? Kunskap är makt, helt enkelt. * identifiera egna styrkor - dra nytta av dem! Har du hund är det en styrka, hundpromenader är bra motion. Du kanske bor på tredje våningen, och har flera fina trappor att motionera i dagligen? Man kan hitta styrkor och fördelar överallt om man är lite påhittig! * identifiera egna brister - Stärk upp dem! Beroende av snask? För skön soffa? För bra TV-program? Spela in TV-programmen och ransonera soffsittandet i så fall. Svag för chips? Köp bara små påsar, eller inga alls. I vissa fall finns det inga ursäkter och inga genvägar, det är bara att bita ihop. Slutar man röka kan man inte unna sig lite då och då. Då vänjer man sig aldrig av med beroendet. Det är samma sak med alla beroenden. * identifiera potentiella problem som kan dyka upp och tänk igenom vad du gör då - på långlopp kan det vara blåsor, för sluta röka kan det vara rökande vänner som glömmer sig och vill bjuda, för viktnedgång kan det vara en plötslig fest. Mental beredskap för sådana saker hjälper åtminstone mig att hantera de här situationerna. * formulera en strategi, med tidsplan och delmål och ta med marginal för nedsteg, men försök undvika misstag även om de finns med i planen. Marginalen, precis som i spiralblock, är inte till för att utnyttjas egentligen. * Lägg ner 100% engagemang, tala om för folk runt att det är dags och att du ska köra hårt. (Committ to the cause, svårt att översätta från engelska) Kommunikation är otroligt viktigt för att få stöd från omgivningen, och gäller det att bryta ett beroende kommer det stödet att behövas. Jag blir ständigt förvånad över hur snälla och hjälpsamma människor är, om man bara är tydlig med vad man skulle vilja åstadkomma och berättar för omgivningen hur man hade tänkt sig. Man hör ju ofta om hur taskiga folk kan vara, men ibland undrar jag om det inte är det egna självförtroendet som spelar spratt och färgar en vänligt ställd fråga i nyanser frågeställaren inte avsåg. För jag upplever omgivningen som helt annorlunda nu än när jag var deprimerad, och jag tror ärligt talat inte att det är omgivningen som förändrat sig så hemskt mycket. Nu säger jag inte att [KURSIV]allt [/KURSIV]är missförstånd, det finns absolut rötägg som verkligen missunnar andra framgång och glädje, men jag tror det finns fler som unnar oss framgång än missunnar oss den. Sista punkten är den mest flummiga: Hitta motivation. För det kommer att komma dagar då det verkligen känns skit. Det är då man ska ha de där bilderna på kylskåpet av drömkroppen myntburken där man sparar pengar för varje dag utan cigaretter, guldstjärnor i kalendern eller vad man nu hittat att motivera sig med. Vad som fungerar är otroligt individuellt, och det är lika viktigt att hitta sina egna motiveringsstrategier som det är att ha en handlingsplan. Alla delarna är lika viktiga, har jag lärt mig. Det är när jag lyckas jonglera alla punkterna som projektet ros i hamn framgångsrikt. Det går inte att fuska, chansa eller "hoppas det löser sig" inte för mig. Och det är ju i slutänden därför jag är här, på Matdagboken. För att få ordning på torpet, hålla bollarna i mitt senaste projekt i luften. För nu är det 2 veckor och ett par dagar kvar till Dagen D: Stockholm Ultramarathon 100km.

Kommentarer

19 juli 2013 11:44

AnnCatrine

Härlig läsnIng. Du har hittat poängen med det hela..... Hitta balansen.... Jag har snart hittat den också, ler. Jag håller på dig.....lycka till på nästa projekt! KRAMIZ
19 juli 2013 12:49

tolwyn

Spelar du inte Assassin`s creed? Måste säga att jag är ett mellanting mellan Happy go lucky och den strukturerade planen du beskriver. Det viktiga är att man hittar något som funkar. När det gäller folks taskighet tror jag att du är inne på något viktigt.. Folk är vare sig för eller mot utan folk i allmänhet bryr sig lite om hur andra försöker bättra sig så när man startar upp projekt "Bättre liv" försöker få drivkraft och bränsle från andra och när man inte får det så kan en del nog känna sig trötta och motarbetade när det egentligen är ointresse.
19 juli 2013 18:25

lenlov

Tack för stimulerande och tänkvärd läsning! Lycka till med ditt projekt!

Logga in för att skriva en kommentar.