Mer äventyr

Igår var det dags för äventyr igen, vi skulle springa 62km runt och igenom Stockholm. Givetvis stannar vi och fikar, äter och småpratar undertiden, vi hann till och med hålla oss á jour med OS-fotbollen lite grand. Snittfarten i löpningen hölls till modesta 8:39 min/km (6.9 km/h) och färdtiden var enligt klockan 8:56:50 medan totala tiden landade på 9:44:45. Det är med andra ord inte ett pass gjort för att flåsa och bli trött på det viset utan ett långsamt malande. Kroppen blir trött till sist, bara av att stå och gå på fötterna i så många timmar. Jaga upp pulsen och skaffa sig bättre flås gör man på andra pass, det är är något helt annat. På så här låg puls (jag snittade 134bpm) är det fettförbränningen som står för majoriteten av energin och musklerna måste jobba hela tiden. För att inte bli uttråkad springer jag inte såna här pass solo, det är för lätt att bara ge upp och gå hem då. Nej, såna här pass ska man göra i grupp, med flera andra som är lika motiverade som man själv. Känne rman ingen som är på ungefär samma nivå som man själv får man gå med i t ex Funbeat.se och börja leta efter likasinnade. Det finns, om man bara vågar fråga. På så här långa pass dricker och äter vi en del, men klockan noterade 3 400 i förbrukning ändå. En del av allt vatten jag brukar dricka bytte jag mot mjölk, jag drack närmare 2 liter lättmjölk (för mycket fett får min mage att slå bakut så jag hålle igen på fettet även under långpass). Komplettera dagens intagna 2l mjölk med en kokt med bröd, två små ostburgare, två mellanläsk, en näve djungelvrål, en snickers och en kopp kaffe så har ni vad jag åt under dagen. Långt ifrån de 3 400kcal som klockan sa. Men så länge man ser till att glykogendepåerna inte töms helt, för t om när man springer på så här låg intensitet används glygoenet också, så går det bra. Lite godis här och där håller hjärnan glad och trygg, den tycker inte om att glykogenet tar slut nämligen. Vi sprang genom det folktäta slussen, över ödsliga järvafältet och genom alla möjliga andra miljöer. Vi fick se delar av Stockholm som man knappt kunde tro tillhörde huvudstaden, öde och skogiga områden som kan få vem som helst att undra om man fortfarande är kvar i Stockholm. Vi sprang på asfalt, grus, stig, plattor och allt möjligt. Omväxling förnöjer :-) Fast nu kank det komma att dröja innan vi kan springa så där långt igen, men ett vanligt långpass börjag kunna klämma in. Ett som inte är 6,2 mil. Hälften vore nog, och det ska väl ändå inte ta närmare tio timmar i alla fall.

Kommentarer

12 augusti 2012 15:40

Hoffen

Åhh härlig runda! långpass är det bästa som finns....
12 augusti 2012 15:42

LadyG

Ja, det var en härlig runda :-)

Logga in för att skriva en kommentar.