Nackspärr
Det är makalöst så ont man kan få av nackspärr. Jag kände av det igår när vi sprang, men så länge jag inte vrider på huvudet eller lutar det åt ena sidan gjorde det inte så mycket. När man springe rlångpass vevar man inte så mycket med kroppen ändå, så det gick bra. Men över natten har nacken stelat fullständigt och jag har spenderat större delen av förmiddagen åt att röra den, försiktigt, för att försöka mjuka upp den igen.
Jag rullar på rullen, stretchar försiktigt, gnuggar de muskler jag kommer åt och roterar axlarna så mycket jag kan utan att nått går av. Det hjälper lite, men så fort jag inte pysslar med det börjar musklerna strlna och dra ihop sig igen. Som i kramp.
Imorgon har jag tid hos naprapaten, så då ska jag väl få hjälp förhoppningsvis. Det är antagligen samma dumma kota som sitter stolligt igen, det brukar det vara när det blir så här. Tills dess gör jag vad jag kan för att behålla rörligheten och tar maxdos av ipren och alvedon för att inte bli aggressiv av smärtan.
Kommentarer
-
Usch, hoppas det blir bra hos naprapaten!
-
Aj! Känns det som.
-
Nackspärr är så otroligt jobbigt! Förstår vad du menar med aggresiv för jag blev irriterad så fort någon pratade med mig och jag var tvungen att vrida på huvudet.. Jag fick hjälp av en kotknackare men jag tror mer på napraprat. Hoppas du blir bra snart.
-
Jag får extremt kort stubin när jag har så här ont, det spelar ingen roll hur medkännande omgivningen är: nästa person som frågar om jag har ont blir jag galen på!
Jag vet, det är omtanke. Men jag blir galen när jag får samma fråga som den tjugonde personen samma dag och måste förklara att det kommit krypade de senaste dagarna, nej det är inte löpningens fel och jo jag borde gått tidigare när jag anade att något var fel redan i förra veckan.
Men nejdå: "det går över" tänkte jag och struntade i att gå.
Jag vet, jag är en idiot.
Logga in för att skriva en kommentar.