Ny vecka, nya tag
Det blev en bra avslutning på förra veckan. Ett minus på vågen och ett plus på viktstången.
Jag äter bara 800 kcal/dag.
Jag upphör aldrig att förvånas över vad kroppen är kapabel, mäktiga förändringar sker och det är jag som genomdriver dem och kroppen anpassar sig.
Vi hade en liten maktkamp i början, men nu är det jag som bestämmer. Jag känner suget, låter det passera och behåller koncentrationen på det som är viktigt.
En fråga jag ställer mig innan jag agerar är "Om jag gör det här, kommer jag att må bättre eller sämre efteråt?" och bara den pausen, stanna upp och tänka till, hjälper till att behålla kontrollen.
Jag blir starkare, jag gör ökningar i alla övningar även när jag håller igen. Jag följer en långsam progression, och tillåter mig inte att öka för fort.
Jag gjorde en nätt och försiktig ökning i knäböj, knäskydden satt bra och gav precis så mycket stadga som jag kände att jag behövde.
Knäna väsnas fortfarande, men det gör inte ont när jag böjer, så jag får förmoda att det är okej då.
Undrar om det var knäskydden som gjorde att jag ökade så mycket i bänkpress? 45kg har jag pressat förut, men nu gjorde jag 5 rejäla pressar och det är en rejäl ökning. För någon vecka sedan kämpade jag med att orka 2!
Vad ska jag med sjukvården till, egentligen? Blocktrycket i morse var tillbaka på nivåer jag känner igen, 107/80 och 59 i puls. Undertrycket kan jag tycka är lite högre än det brukade vara när jag var i toppform, men det är jag ju inte så det är logiskt att det är lite högre nu.
Jag har i stort sett inga problem att följa dieten. Jag kompletterar med vitamintablett för säkerhets skull.
Jag orkar träna, jag sover bra och det känns som att kroppen svarar på kuren, efter många månaders enveten kamp om kilona.
Det som bekymrar mig är att jag mitt i Modifastkuren, vecka 7, har en löptävling. Den är av en sådan art att även om jag inte maxar på den blir den jobbig eftersom det handlar om 6 timmar på fötterna, oavsett om du springer eller går.
Jag kan springa 1 mil på 700kcal, jag kan sannolikt till och med springa längre. Men jag är lite smått fundersam, vad gör det här med resten av min träning och kostupplägget?
*
Jag ser två alternativ:
1. Fortsätt med LCD som förut men fyll på med kolhydrater under tävlingens gång för löpningens skull. Ta det som ett långt träningspass. Vara beredd på att stanna, sitta ner och vila lite, inte pressa pulsen över 80% (så länge pulsen inte är för hög är primära bränslet fett, inte kolhydrater. Fett kan man springa länge på om man håller nere ansträngningen), var beredd på sjukt lång återhämtning.
2. Bryt kuren på måndagen vecka 6 och börja vänja magen vid mat igen, och hoppas att den inte får frispel. Två veckor med vanlig mat bryter kuren, frågan är om jag då ska börja om från början med LCD-kuren eller om jag ska gå över på 1200kcal/dag och mer vanlig mat.
*
Beroende på vilket humör jag är på ser jag fördelar och nackdelar med allt.
Att tappa i snitt ett kilo i veckan är jättetrevligt, om jag kunde göra det de 15 veckor som är kvar skulle jag nosa på 78 kg. Bryter jag kuren vecka 6 kanske jag lyckas komma under 90, men det är inte säkert.
Detta är en kraftfull motivation i sig.
Jag vet, viktnedgången kommer att bromsa in i takt med att jag tappar vikt men det är bara under förutsättning att jag inte ökar uttaget. Jag hade tänkt öka mängden löpning ju lättare jag blir.
Jag frågar mig vilket jag skulle må bäst av, och svaret är att jag har ingen aning.
Jag skulle inte vara skeptisk till att bara köra på om det inte vore för att jag vet att 90 minuter löpning kostar ungefär 700kcal. På 6 timmar blir det ~2 800 kcal om man orkar hålla samma tempo.
Det är våldsamt mycket att göra av med även i vanliga fall.
Nu finns det ju inga garantier att jag är i sådan form att jag klarar av att springa så länge ändå. Jag har hittills inte sprungit mer än 90 minuter. Det är ungefär så stora glykogendepåerna är, jag har inte velat testa vad som händer när de tar slut.
Att inte springa är inte ett alternativ. Självklart ska jag vara där, oavsett form. Jag har aldrig missat en tävling, inte en enda sedan starten. Jag tänker inte börja nu.
Så jag behöver hitta en väg runt det här, där jag kan kombinera mina båda starka viljor till en hållbar, hälsosam plan.
Det, mina vänner, blir lättare sagt än gjort.
Ha en trevlig vecka!
***
Edit: efter att ha bollat tankarna med maken blir det nog alternativ 2, för säkerhets skull. Så får jag börja om vecka 8 med en ny satsning helt enkelt.
Gillar
Kommentarer
-
Snyggt jobbat!!
-
Tack Johan!
-
Bra jobbat och en klok mentor du har i din man!🤗
-
Tack Tita, jag litar mer på hans omdöme än mitt! 🥰
-
Tänker också att alternativ 2 är mera "humant" både för dig men speciellt för din kropp. Du skall ju också klara av det som kommer efter löptävlingen, återhämtningen. Den kräver också sitt av dina reserver. Håller tummarna att allt går väl
Ditt tryck är ju hur bra som helst, det är ju i linje med värden för damer. Normalt systoliskt blodtryck hos en vuxen person är cirka 110-130 mmHg och diastoliskt tryck cirka 80 mmHg. Men, man säger ju att det diastoliska gärna skulle få ligga under 80 mmHg - hellst mellan 60-80 mmHg. Så jag förstår att du gärna skulle vilja kunna påverka detta. Tänker att det inte är omöjligt i och med den muskleträning du också har med i din regim. Alltid bra med en stark fungerande muskelpump. Jag har också läst att avslappningsövningar i form av spänn-och-slappna-av de olika musklerna i kroppen hjälper tillbakaflödet i hjärtat ( = diastoliska flödet). Finns ju en viss logik där.
Gillar speciellt det du skriver om att du stannar upp och ställer dig en fråga före du agerar. Det är ett framgångskoncept och något jag igen tagit med i min dagliga rutin. Vi har ett så otroligt fint redskap i kampen mot ballasten, där under håret, och den borde vi använda så mycket vi bara kan.
-
Tack MAS63, jag misstänkte att det var bäst att lyssna på någon som inte är jag (jag kan bli fruktansvärt envis när jag sätter den sidan till, verkligen enkelspårig).
Logga in för att skriva en kommentar.