Nytt år, allt nytt
2017 blev året då jag tappade löpningen totalt, världens sötaste bebis är min ursäkt och förklaring, men det blev också året då vi flyttade från Stockholm ner till Småland och i stort sett vände upp och ner på varenda aspekt av livet vi levt fram tills då.
Jag är mest tacksam för att jag slapp Stockholms landsting och överfulla BB-avdelningar. Vi fick ett underbart mottagande och omhändertagande i Eksjö, och större delen av tiden var det bara vi och personalen på hela avdelningen. Det var tydligen fler inne i somras, men när vi var där var vi ensamma så någon överbeläggning drabbades inte vi av, och personalen var underbart gulliga och omtänksamma. Ostressade, kan man väl säga.
Fast löpning blev det ju då inte så mycket av, så även om 2017 blev året då allting förändrades, och det mesta till det bättre, så blev det också året då jag la på mig en massa gravidkilon och tappade bort träningen mer eller mindre helt jämfört med hur det var innan.
Jag får helt enkelt börja om, oavsett vad jag än hade för idéer och drömmar om löpningen innan. För jag är inte den jag var, det har hänt för mycket och jag behöver starta om.
Första tanken är att få till regelbunden träning, lättare sagt än gjort med en bebis i huset men jag kan ju försöka. Joggingvagnen underlättar, även om jag är lite rädd att överanstränga mig eller bli överentusiastisk på kuppen. Det är en risk jag får ta. Under slutet av 2017 gjorde jag ganska mycket mittkroppsträning för att aktivera uttänjda magmuskler och komma tillbaka igen till något som kan liknas hållning. Det har jag nytta av när jag springer med vagnen känner jag.
Den rullar superlätt och mannen i huset balanserade den så bra att jag inte behöver korrigera den särskilt ofta, bara när vägen svänger typ. Möjligen tar ena bromsen lite hårdare än den andra, men det kan lika gärna vara inbillning faktiskt. Att den går att bromsa är ovärdeeligt i terrängen, det är inte alla vägar jag tar som är så fina att de är grusvägar ens. Vi har redan varit ute på stigar som inte är farbara för vanliga vagnar om man inte är stark och kan baxa fram ekipaget!
Jag behöver inte säga hur mycket jag tycker om vagnen vi fick i julklapp, Grynet och jag.
Så nu hoppas jag att 2018 blir året då jag hittar tillbaka till formen ochtill löpningen. Löpningen har under många år varit mer än bara träning för mig, det vore tragiskt om jag inte sprang mer.
Mina gravidkilon tänker jag göra mig av med, jag vill ner till 60-65kg igen och dit är det en bit kan man väl säga. Då hoppas jag förstås att löpningen ska hjälpa mig, det har den gjort förut. Amningen har skalat av ett gäng kilon, men jag försöker aktivt låta bli att gå ner i vikt så länge jag ammar sedan jag läste om hur miljögifter man samlat i fettreserverna frigörs och utsöndras i mjölken. Men när Grynet inte längre riskerar att straffas för mina synder sätter jag fart, sannolikt någon gång i februari när hon fyller 6 månader och antagligen gått över helt till annan mat.
Det är en avancerad gissning att hon kommer att vara snabb att sluta amma baserad på den förtjusning hon uppvisar när hon får smaka sådant vi äter, även om det bara är små smakportioner än så länge. Hon verkar helt enkelt gilla mat, smaker och konsistenser så sannolikt kommer det gå undan med henne.
Som med allt annat runt den bebisen 
Gillar
Kommentarer
-
God fortsättning☺
-
Tuta och körSenast uppdaterad 1 januari 2018 20:44
-
Grattis till bebisen och lycka till med den nya tilvaron!
-
Härlig rapport från Småland. God fortsättning.
Ni har så mycket roligt att se fram emot...länge.👏👏
-
Gott nytt år till er också Paloma, Lips, Maribro och Bella50
-
God fortsättning, 2018 blir nog ett bra år även om det inte innehåller lika mycket förändringar som 2017 för din del.
-
Gott nytt år till er också, Chicha och LissaLo.
Det kan vara kul att landa emellanåt också, innan man skenar iväg på nya äventyr
Logga in för att skriva en kommentar.