Så trött ibland
Jag förbehåller mig rätten att äta vad jag vill i den måltidsordning jag trivs bäst med, antingen tills jag inte längre behöver äta eller tills läkaren beordrar mig att göra något annat. Och då ska läkaren minsann ha bra argument också, annars lyssnar jag inte.
Med det förbehållet anser jag inte heller att det är min sak att predika kost och näringslära till höger och vänster till vem som gitter höra på. Jag har gjort mina val baserat på den kunskap jag hittat och lyckats ta till mig, balanserat det mot att jag faktiskt måste leva också och att det ska vara praktiskt i min vardag. Alltså är det fullständigt möjligt att mitt sätt att äta och leva inte alls passar dig, eller hur?
Den självinsikten saknar vissa. Det finns faktiskt folk som i lunchrummet intresserat lutar sig över bordet, sniffar och tittar på den medhavda maten och proklamerar att "Det där kommer du aldrig att bli mätt på!" eller att den av ena eller andra orsaken skulle vara katastrofalt dålig eller onyttig.
Sen kommer det. Predikan.
Det kan vara LCHF, Paleo eller GI. Det är egentligen mindre viktigt, för alla predikanter följer ungefär samma mall och osar samma överlägsenhet oavsett vilket kostreligion de följer.
Ta en titt på min lunchtallrik. Så hemsk är den väl inte? En normalstor laxbit, sojabönor, motor, långkorningt vitt ris och crème fraiche med parmesan. Just idag lunchade jag solo med fästmannen, men nästan vilken annan dag som helst hade jag garanterat fått höra hur farligt det där riset är.
Men nu är det så att jag är en normalviktig, hårt tränande person. Min blodsockerkurva är lugn och fin eftersom jag inte har något metalbolt syndrom att bekymra mig för och min kropp vet vad man gör med kolhydrater. Alla har kanske inte den lyxen, det är nog därur tjatet kommer, men pracka för helvet inte på mig en massa oombedda råd när jag inte vill ha det!!!!!!
Så nu har jag kräkts galla nog. Det är därför det är så skönt att komma hit, till Matdagboken. Ingen dömer, ingen skäller och ingen bråkar på mig för att jag äter periodisk fasta och äter konstiga saker som proteinpulver (är inte doping), kosttillskott (är inga läkemedel) och pulversoppor (går alldeles utmärkt att äta till lunch om fantastin tryter).
Jag säger nog inte tack för stödet ofta nog. Men tack.
Gillar
Kommentarer
-
Jag förstår dig fullkomligt. Jag kunde inte låta bli att kräkas gallan direkt då folk hängde över min lunch i lunch rummet. Det var nog det mest irriterande jag har upplevt. En dag åt jag hemgjord morotssoppa m créme fraiche, den blev det dissukussion om men inte om en tallrik halvkokta mickrovärmda nudlar utan ngt som hellst tillbehör som en kollega satte i sig. Jag har aldrig förstått det där att man måste kommentera folks medhavda lunch.
Visst är det skönt med oss alla på MD håller fullständigt med! Din mat är inte bara nyttig den är vacker också!
-
Tack Tita! Visst är det märkligt egentligen, att det där med mat engegerar och retar så många? Särskilt om man väljer bort något, det spelar ingen roll vad. Prova att välja bort t ex kött, kolhydrater, alkohol eller något annat populärt så ska du få se på annat... Det är bedrövligt egentligen, för det vittnar ju egentligen om hur självcentrerade människor är. De tänker kanske inte direkt på det, men den instinktiva reflexen att kritisera en annans matval känns ju som en försvarsgrej: att de måste försvara sitt eget val eftersom någon annan valt bort just den saken.
Men det har ju inget med varandra att göra, om du väljer bort t ex pasta i matlådan kan det ju bero på att du inte tycker om pasta. Det beror antagligen inte på att du i hemlighet vill kritisera alla pastaätare, men det är så folk kommer att reagera. Som om ditt nej tack vore förtäckt kritik.
Tänk om vi bara kunde låta maten tysta mun, allihop, och vara snälla vid varandra istället :-)
-
Ursäkta, jag brukar inte komma med pekpinnar men jag tror inte motorer är bra för magen! ...... ;)
-
LOL
Jag skrev i affekt, ursäktar jag mig med :-)
-
Du är ursäktad! :P Och jag håller med - varför ska folk lägga sig i vad andra äter? Jag brukar endast kolla på andras matlådor och ge komplimanger och fråga vad de äter för att de ser gott ut, skulle aldrig falla mig in att döma deras matvanor. (Inte högt iaf....)
-
Precis :-)
Ser jag något gott eller spännande frågar jag, då oftast med baktanken att jag själv skulle vilja testa. Men pekpinnar? Nej, jag är ingen ängel själv och äter inte alltid rätt. Det var det där med sten och glashus också :-)
-
Eller hur! Jag vill inte sätta mig på några höga hästar, för jag vet precis hur lätt det är att ramla ner igen. :P
-
Det viktigaste är att du mår bra, eller hur? Jag tycker det är jättebra, att du vågar vara dig själv och står för det! Det gillar jag.
Tål du stärkelserika kolhydrater, ska du självklart äta det, om det är så att du känner att det är bästa bränslet för dig och din kropp! Jag äter själv det ibland, men för mig finns alltid risken att jag däckar, pga stärkelsen, vilket jag fått lära mig den hårda vägen...
Äter också kosttillskott. Jag måste, för att inte få näringsbrist efter Gastric-by-pass'en 2010. Är inte främmande för att tillsätta proteinpulver i kosten, heller.
Som judinna är jag van vid diverse olika fastedagar, varav "Försoningsdagen" är den viktigaste. Ingen mat & dryck under 25 timmar blir det då. Det är dags för det, igen, inom mindre än 2 veckor...
:)
Känner igen det där du berättar om hur en del folk beter sig i lunchrummet. Kul om man får inspiration genom att jämföra varandras lunch, men jobbigt när en del inte kan hålla inne med sina respektlösa kommentarer.
Skönt när man kan stötta varandra istället, eller hur?
-
Det enda jag får vara försiktig med är sådant som är fiberrikt, om jag ska springa tufft. Fibrer verkar dra igång magen lite väl mycket och det är inte så kul. Annars har jag en väldigt snäll och lydig kropp, som på det stora hela taget inte vållar mig så mycket bekymmer tack och lov!
Det är väldigt kul att kunna lära sig nytt, nya recept och idéer. Nya sätt att piffa till gamla godingar är också härligt! Det är ju så det borde vara egentligen, även vid lunchbordet.
Logga in för att skriva en kommentar.