Tänka innan man talar, får man det?
Visst är det väl ändå lite skönt att få komma tillbaka in i rutinerna, slappna av i vetskapen att det förhoppningsvis inte händer något allt för överraskande utan livet kan rulla på i trygga, väl beprövade hjulspår? Eller känner jag så bara för att jag just lagt en tumultartad period bakom mig, det skulle ju kunna vara så också.
När livet förändras ändrar man perspektiv, och ibland blir man påmind om det på ett mer än lovligt ironiskt sätt. Jag tycker mig ana att ju fler lappkast livet gör, ju mindre säker på min sak blir jag. När jag var 20 var jag väldigt säker på mig själv, och jag tror nog att jag var rätt idiotsäker på min sak även i 30-årsåldern. Jag hade alltid rappa, halvcyniska svar på tungan, alltid stensäker på min sak och visste var jag stod och vad jag ville. Men ju äldre jag blivit ju oftare upptäcker jag att jag får ta i för att hitta det där självsäkra svaret, det behårda ställningstagandet och oftast känns det inte helt rätt när jag gör det.
Missförstå mig inte nu, jag vet att jag är kunnig på ganska många områden och att jag är rätt bra på en del saker. Men jag är akut medveten om att det antagligen är massor jag inte vet också. Att det kanske finns fakta bortom min horison som, om jag hade känt till det, hade förändrat hela mitt synsätt. Livet har en tendens att kunna bevisa sådant, om inte annat. Såna insikter gör att jag lätt svävar på målet även när jag tror mig veta helt säkert. Och det är sån där tveksamhet som en del tar för okunnighet, att jag tänker efter för att jag inte vet när jag tänker efter för att formulera ett svar som är lite mer rätt, lite bättre eller åtminstone inte helt uppåt väggarna fel.
Hur hamnade vi i den sortens samhälle, där varje paus för eftertanke tas för efterblivenhet och där en person som svarar långsamt och eftertänksamt ses som mindre vetande? Alla kan inte ha en klatschig onliner på lager på varje upptänklig fråga. Vissa är sådana, ja. Men inte alla. Det betyder inte att de som vill tänka innan de öppnar käften är korkade.
Det skulle faktiskt kunna betyda det omvända, och att det ryms en sund insikt om de egna begränsningarna och en god portion självkännedom i pausen.
Gillar
Kommentarer
-
Det vore nog önskvärt att fler tänkte till lite extra innan de svarar, eller kommenterar något.
Jag har t.exenb bekant som kommenterar innan jag ens hunnit prata klart...
-
Så jobbigt, det är mycket irriterande att inte ens få prata till punkt och jag uppfattar det som ganska respektlöst att någon faller en i talet på det där viset, som om man inte är värd att lyssnas på.
-
Du har så rätt jag har upplevt detta med många människor dom pratar först o tänker sen efter att så kanske jag inte skulle sagt men visst är det rätt kul att ibland höra, själv så försöker jag tänka mig för innan jag säger något men visst ibland kan det hoppa grodor från min mun med men då oftast mest på skoj.
-
Så sant, så sant, alla ni här! Mycket bra reflrkterat!
Logga in för att skriva en kommentar.