Tung verklighet
Jag känner mig så otroligt gnällig, för jag vet att det är långt ifrån alla som kan springa en bit över 6km så där rakt upp och ner. Mitt största bekymmer är hur sakta det går, 52 minuter ger ett snitt på strax över 8 minuter per kilometer och det gör ont i själen. Jag borde vara glad åt att jag fortfarande kan springa, men jag kan inte hjälpa att jag saknar tiden då jag kunde springa Vårruset på 25 minuter. I den form jag är nu skulle jag få svårt att komma under 45 minuter på de 5km loppet är.
Och jag är anmäld till Maran... Den är 4,2 mil.
En bidragande anledning är förstås att jag väger för mycket. Jag är på tok för tung för att springa några 5km i den farten. Varför jag tappar intresset för viktnedgång vet jag inte. Jag kanske har så mycket på min planhalva att jag gör prioriteringen att vikten får vänta, omedvetet?
Är det klokt att låta det okunniga undermedvetna fatta viktiga beslut?
Men kurserna jag går är viktiga, arbete är viktigt, katterna är superviktiga, träning är superviktigt, familjen och barnen är superviktiga, trädgården är viktig, läsningen är viktig, mina målningar är viktiga, mina sagor och berättelser är viktiga, min musik är viktig, kampsporten är viktig, mina spel är viktiga... Hur prioriterar man när allt känns så viktigt?
Vikten, i sammanhanget, känns inte betydelsefull förrän jag ska träna och upptäcker hur tung och klumpig jag känner mig. Och det är sannolikt där problemet ligger, jag tar inte vikten på så stort allvar eftersom så många andra saker är viktiga. Inte viktigare kanske, men viktiga. Och jag har inte plats för många viktiga saker. Eller har jag det?
Skulle jag kunna effektivisera på något sätt så att jag faktiskt kan klämma in en viktnedgång också? För det kräver eftertanke, planering och en viss energi för att genomdriva en viktnedgång.
Ska jag överleva Stockholm marathon behöver jag tappa åtminstone 10kg till.
Om inte det är viktigt vet jag inte vad som skulle vara det...
Det är den där årstiden då brasan tänds och det blir intressant att sitta inne. Det gör det inte lättare att ge sig ut och springa, som tur är har jag access till gymmet så jag kan springa på löpbandet om det krävs.
På kursen har jag upptäckt att jag har en viss talang för rysare, jag verkar faktiskt ganska bra på att skapa ett krypande obehag hos läsaren. Senaste texten, som beskrev en kvinna ur en okänd stalkers synvinkel, fick min grupp att unisont rysa och han gjorde inget! Han bara tittade, men lite för nära. Lite för noga. Lite för perfektionistiskt. Ja, och så hade han hennes hemnycklar...
Det var något jag inte visste. Jag undrar vad mer jag kan åstadkomma?
Gillar
Kommentarer
-
Ja få tiden att räcka till allt man tycker är viktigt är inte lätt. Min löpning är på en väkldigt modest nivå nu då mitt största fokus är styrkan. Annars blev jag sugen på Göteborgsvarvets maraton nästa höst...men till det går det väl inte ens få tag i platser.
Jag springer 5 km en gång/vecka och ett sprintintervall ( försök till hiit-pass) en gång /vecka.
Kul att du upptäcker nya saker med ditt skrivande...låter så kul att kunna skriva på ett fängslande sätt och skriva böcker, en liten dröm jag haft....skrev långa sagor som ,liten..fick t om extra böcker av fröken att ta hem och skriva i kommer jag ihåg
Men tror inte jag har någon direkt talang för detta tyvärr. -
Jodå, anmälan är fortfarande öppen: https://reg.goteborgsvarvet.se/anmalan/2021/marathon
Du har goda chanser att hinna i form tills dess, den går ju om ett år!Skrivande är som löpning, man blir bättre och bättre på det ju mer man ägnar sig åt det
Det finns gratis distanskurser i kreativt skrivande om du skulle vilja testa och utveckla din förmåga? De har inte släppt vårens kurser än, höstens har nyss börjat men håll utkik på Ädelfors fhsk t ex: https://adelfors.nu/Man kan köra på deltid, och kombinera med jobb (alla gör det!), det är jätteroligt!
-
Allt blir lättare om man väger lagom, men stress är inte heller så bra. Du har småbarn och mycket runt dig och får försöka prioritera det som är viktigast.
Dygnet har ju bara 24 timmar😉
-
Sant paloma, jag har inte riktigt hittat rätt som nybliven mormor heller. Vad gör en mormor? Mer än tar bebisen så fort tillfälle ges och kramar honom menar jag?
Han är så himla rolig, lillemannen. Flinar upp sig så fort han ser en, och ska prata och gurgla. Paula älskar honom också, och klappar försiktigt och säger awww
Ja du har ju rätt, jag vill betydligt mer än dygnet räcker till...
Och då måste jag prioritera, och det har ju gått så där hittills.
-
Jag sitter just nu och skriver lite på morgondagens blogginlägg och blir nästan lite full i skratt när jag läser dina rader idag. Jag grunnar just på vad som fungerade förr och vad som fungerar idag...
Det som fungerade tidigare kanske inte fungerar idag, av olika skäl. Bl.a. för att vi blivit äldre , ändrad hormonbalans, fått ändrad livssituation, småbarnsförälder och mormor i ditt fall, andra intressen, ditt skrivande bl.a.
Dygnet har bara 24 timmar, inte ens dubbla almanackor kan förändra det.
Själva viktminskningen borde du förmodligen kunna klara trots att så mycket annat också känns viktigt. För där handlar det väl till största delen om kosten och den planerar du väl redan nu? Du har 8 månader på dig till Maran och jag är rätt säker på att du kan bli av med 10 kg till dess och dessutom bygga på kontition och ork så att du tar dig runt.
Det ska bli intressant att följa dig framöver
-
Ja, någonting har ju gjort att jag inte har samma driv för viktnedgång idag som förra gången. För jag planerar inte kosten tillnärmelsevis lika noga nu som förr, mycket går på ren slentrian (och det tror jag är livsfarligt om jag ska vara ärlig!).
Det är ju egentligen rätt dumt.
Jag vet exakt vad jag hade gett för råd, om jag hade läst detta av någon annan. "Det är en fråga om prioriteringar, är det viktigt hittar du ett sätt. Annars hittar du ursäkter."
Det är klart att det måste gå. Det är 8 månader... (10kg/8 mån)/4veckor=0,31kg per vecka. Justerar jag det till 0,5kg per vecka och bara 30 veckor (inte 32) skulle det bli 15kg. Så god marginal, om jag håller en rimlig takt och inte späker mig.
Tack gittan52 för din lugna logik när jag flippar ur och blir nervös! Klart det fungerar, om jag inte virrar omkring!
-
Nu är du på G, ser jag
Logga in för att skriva en kommentar.